Självklart upphör viltolyckorna om viltet utrotas! Man säger emellertid i artikeln inte ett ord om att både trafiken och också hastigheterna ökar, vilket alldeles säkert är några av de viktigaste orsakerna till att viltolyckorna ökar.
Dessutom finns anledning ifrågasätta bilförarnas kunskaper och medvetenhet om vilt och riskerna att kollidera med vilt och hur en situation kan undvikas.
Mindre vilt – ändå ökar olyckorna
När det gäller viltet bör påpekas att olyckorna ökat även där viltstammarna inte har ökat. Det finns flera faktorer utöver trafikintensiteten som påverkar olycksfrekvensen. En är väderleken. Då det ligger mycket snö i markerna söker sig viltet ibland ut på vägarna, som är mer lättgångna.
En annan faktor är vägsaltet, som lockar klövdjur ut på vägarna för att slicka salt. Motåtgärder då är självklart att sätta upp saltstenar på båda sidor vägen en bra bit ut från den.
En annan faktor är rovdjurspredationen. Särskilt rådjuren har på många ställen i landet blivit så hårt jagade av lodjuren att de söker sig ned till bygden och följaktligen också till vägarna.
Rådjur i byarna
Många människor tycker att det är roligt att se rådjuren i sina trädgårdar och börjar mata dem och lockar dem på så sätt över vägarna upprepade gånger. På så sätt har klart minskande rådjursstammar ändå gett ökande antal olyckor.
Det är oklart om vargens predation på älg har samma inverkan men det kan mycket väl hända att älgar, som i panik springer ifrån en jagande vargflock, kan bli påkörda då de korsar en väg.
Vad Nationella viltolycksrådet bör göra är självklart att agera för olika förebyggande åtgärder mot viltolyckor och att gå ut med upplysningar och information till allmänheten om hur viltolyckor kan undvikas.
Stängsel och siktröjning
Den allra bästa förebyggande åtgärden är viltstängsel men den är också den dyraste, som därför bara kan komma ifråga utmed vissa större vägar.
Hur terrängen ser ut utmed vägarna har naturligtvis stor betydelse. Om skogen står tät ända fram till vägdikeskanten bör den på konstaterat viltfarliga sträckor siktröjas, så att bilförarna får lättare att upptäcka annalkande vilt. En nackdel är att inom de röjda områdena växer snart växtlighet som t.ex. lövsly upp, som lockar dit viltet, vilket alltså fodrar uppföljande åtgärder.
Viltspeglar och skyltning
Tidigare satte man upp så kallade viltspeglar. Dessa hade tveklöst en utomordentligt bra verkan och inom områden där speglarna sattes upp minskades olycksfrekvensen drastiskt. Tyvärr ville inte vägförvaltningarna ha speglarna, då det var besvärligt att hålla dem rena. Därför togs också speglarna bort. Man bör absolut agera för att viltspeglar skall återinföras.
En ytterligare verkningsfull åtgärd är tillfälliga viltvarningsskyltar, som respekteras mycket bättre än fasta sådana. Det måste emellertid bli lättare för jägarna att få tillgång till sådana skyltar. Det är ju de lokala jägarna, som vet bäst var och när det kan vara aktuellt att sätt upp skyltar.
Bilförarna det stora problemet
Det allra största problemet när det gäller viltolyckor är emellertid bilförarna själva. I dagens samhälle bor de allra flesta människorna i tätorter och har mycket dåliga kunskaper om viltet och hur de reagerar. Många gånger ser de helt enkelt inte viltet.
Här fodras en massiv insats först och främst i körskolorna men också i massmedia om hur man skall kunna undvika viltolyckor.
De allra flesta viltolyckorna sker i dåligt ljus, tidig morgon, kväll eller natt. Då har alla fordon strålkastarna tända. Klövviltets ögon reflekterar ljus. Viltet är alltså, till skillnad från till exempel många fotgängare, alltid försedda med reflexer. Alldeles självklart borde man då gå ut med en kraftfull information om detta.
Se åt sidorna efter reflexer
Titta efter ögonreflexer! Våra vägar är numera kantade av tusentals andra reflexer men viltets ögon är mindre och oftast rörliga. Tala om detta för alla bilförare!
Man bör också påpeka att just vid möten, då man bländar av helljuset, bör man vara särskilt försiktig eftersom man då har ett mer begränsat synfält.
Det flesta bilförare tittar, då de kör i dåligt ljus, ungefär där bilens strålkastarljus träffar vägbanan. Då man kör i områden, där vilt plötsligt kan uppträda på vägen, skall man hela tiden spela med ögonen åt vägens båda sidor och titta efter vilt och eventuella ögonreflexer.
Sänk farten
Om man ser ett vilt, skall man genast sakta ned farten. Om ett vilt korsar vägen, tror de flesta att det sedan är fritt fram, vilket är fel. Ofta kommer, särskilt när det gäller vildsvin och rådjur, flera djur efter det första.
Om en älg eller annat större vilt kommer upp på vägbanan framför bilen, skall man inte försöka köra framför det utan bakom. Djuret har nästan alltid bestämt sig för att fortsätta framåt och det blir då svårare att komma framför än bakom. Många gånger kan det faktiskt vara bättre att bromsande köra rakt mot djuret, som då oftast hinner över vägen oskadat.
Inte viltstammarnas fel
Det är alltså att hoppas att vi i fortsättningen slipper höra hur mycket för stora viltstammar det finns, när verkligheten i realiteten många gånger är en helt annan. Vad Nationella Viltolycksrådet i stället definitivt bör göra är att kraftfullt arbeta för att få till stånd fler förebyggande åtgärder och att massivt informera bilförarna om hur de skall agera för att kunna undvika viltolyckor.
Johnny Rülcker
Civiljägmästare, författare och skogsförvaltare
Tidigare ledamot i Jägareförbundets forskningskommitté
