Efter alla obstruktioner med anmälningar till förvaltningsdomstolar från så kallade naturvårdsorganisationer känns det bra att landsbygdsbefolkningen äntligen fått lite respons i samband med beslut om förvaltningen av vargstammen och den beslutade licensjakten på varg.
Naturvårdsverkets sågning av länsstyrelsernas samrådsarbete i Mellansverige för att uppnå regional förvaltning är däremot obegriplig. Den undergräven tilltron till riksdagsbeslutet och därmed också tilltron för den egna rollen som tillsynsmyndighet.
När hände det senast att så många landshövdingar gemensamt så kraftigt protesterade mot Naturvårdsverkets beslut?
Fel att lägga ansvaret på redan drabbade
Det är upprörande att Naturvårdsverket undantar mer tätbefolkade län som Stockholms län, Uppsala län, Västra Götalands län, med flera, för att i stället lägga mer börda på drabbade varglän som exempelvis Värmlands län, som ökat från sju till 11 föryngringar, och Örebro län, som ökat från tre till fem föryngringar.
Det innebär en ökning på 60 procent gentemot de interna överenskommelserna som gjorts mellan de berörda länsstyrelserna.
Då hade man redan tidigare dubblat antalet föryngringar gentemot beslut i länsstyrelsens egen viltvårdsdelegation i Värmlands län. Redan siffran 36 föryngringar, vilket motsvarar 360 individer, för hela landet är ju som alla initierade vet vilselendande, eftersom denna inventering gjorts innan årets valpkullar fötts. Bara det borde innebära mellan 100 och 150 nya vargar under 2014.
Dessutom är denna jakt en gigantisk uppgift som det är tveksamt att jägarna över huvud taget kommer att klara av. Licensjakt på varg har stoppats tidigare år och vargstammen har fått växa till sig helt okontrollerat.
Heder åt dessa landshövdingar som insett vad som behövs för att upprätthålla öppna landskap och människors trygghet i och med protesten mot Naturvårdsverket.
Samexistens bara en dröm
Varje vecka dödas tamdjur av varg. I exempelvis Värmland har hittills 120 får och ett antal nötkreatur dödats eller lemlästats av varg, trots att de flesta omgärdats av rovdjursstängsel.
Fler och fler berörda inser att målet med samexistens med tamdjur, hundar och varg bara är en önskedröm och att djurägare och markägare bevisligen idag får bära orimliga kostnader i form av oanvändbara betesmarker, extraarbete med djur och stängsel, minskade jaktvärden med minskade fastighetsvärden som följd, kostnader för skyddsjakt, med mera.
Brist på kompetens
Naturvårdsverkets agerande med att kraftigt diskriminera vissa län trots kraftig kritik från länens landshövdingar, visar på inkompetens och brist på empati. Detta måste ersättas med en egen viltvårdsmyndighet, så som utredare Håkan Larsson föreslagit.
Det är oacceptabelt att ha en bevarandemyndighet med enbart storstadsperspektiv när det handlar om förvaltning av viltstammar, som så påtagligt påverkar berörda människors näringsverksamheter och fritidsintressen.
Henrik Tågmark
vice ordförande Jägarnas Riksförbund
tillika djurägare
