Vargmat. Hamnar älgstammen på 3-4 djur per 1000 hektar (som ju delar av skogsbruket vill) blir det i princip inga älgar över till jägarna inom ett vargrevir.
Foto: Anders Ljung Vargmat. Hamnar älgstammen på 3-4 djur per 1000 hektar (som ju delar av skogsbruket vill) blir det i princip inga älgar över till jägarna inom ett vargrevir.

Vrångbild av vargens påverkan på älgstammen

Dan Törnström ger i sin krönika en felaktig tolkning av vargens påverkan på älgstammen. Vargens påverkan måste väl vid en jämförelse utgå från avskjutningen inom de områden där varg finns och inte inräknat de stora delar av Sverige där älg skjuts men ingen varg finns? undrar Kjell Dahlin i sitt debattinlägg.

Bäste Dan Törnström. Ibland läser jag dina krönikor med nöje och köper vad du skriver. Men ibland blir jag förvånad över dina formuleringar. I din krönika kör du med samma påstående som vargförespråkarna när du skriver att 500 vargar tar endast 5 procent av älgavskjutningen. Jag är medveten om att de 500 vargarna du tagit till är ett ”höftat” antal. Men vilket antal vi än väljer som utgångspunkt så tar de kanske en liten del av den totala avskjutningen. Men det är, vill jag påstå, falsk varudeklaration. Det förutsätter ju att vi har en vargetablering i större delen av Sverige, eller på hela den yta där älgjakt bedrivs. Och det måste du väl veta att det inte är så och kommer troligtvis inte heller att bli så.

Att älgavskjutningen fortsatt kan ligga på en hög nivå i stora delar av landet, på grund av att inga stationära vargar finns där, är av ringa tröst för jägarna i områden med stora och fasta vargstammar, där föryngringar sker år efter år.

Hur många procent av avskjutningen tror du vargarna äter i de områden som har en stark och etablerad vargstam? Tror du att avgången där också är försumbar? Fråga de älgjägare och älghundsägare som har flockar på åtta-tio vargar inom sitt jaktområde och där någon jaktbar älgstam överhuvudtaget inte finns kvar. Och dessutom en utplånad rådjursstam.

Jag inser naturligtvis att du är införstådd med ovanstående och därför förstår jag inte varför du ska vinkla fakta så att den ”okunnige” får en bild av att vargens påverkan är något försumbart. Om du är ute efter att provocera så har du verkligen lyckats. Tyvärr så tror jag inte att det leder till något positivt att sparka på den som redan ligger!

Jag kan garantera att det som sker i delar av landet inte är försumbart för dem som fått se en livsstil slås i spillror. Det är för många en stor tragedi.

Kjell Dahlin

Svar:

Visst är vargetableringar kännbara lokalt

Grovt räknat tar 500 vargar ungefär tio gånger så många älgar per år. Det är naturligtvis en ungefärlig uppskattning. Vi har hittills skjutit omkring 100 000 älgar om året i Sverige. En sådan vargstams predation skulle alltså motsvara fem procent av avskjutningen.

Men Kjell har också helt rätt när han påpekar att vargetableringar är mycket kännbara lokalt. En annan ungefärlig uppskattning är nämligen att vargarna tar mellan en och två älgar i veckan inom ett vargrevir.

Om vi ser enbart till älgavskjutningen – och för tillfället struntar i alla andra bekymmer med vargar – så kan man faktiskt tvingas upphöra med älgjakten inom ett vargrevir. Hamnar älgstammen på 3-4 djur per 1000 hektar (som ju delar av skogsbruket vill) så blir det i princip inga älgar över till jägarna inom ett vargrevir. Ett vargrevir (kärnområdet där de flesta älgarna rivs) är – också grovt räknat – mellan 50 000 och 100 000 hektar. Det bör finnas minst fem jägare per 1000 hektar i Mellansverige. Det betyder alltså att mellan 250 och 500 jägare och – om man så vill – deras familjer drabbas av en vargetablering.

Men som Kjell också antyder: Allt detta är ett synnerligen teoretiskt resonemang.

Dan Törnström