WWF och SNF liksom rovdjursutredningen, viltskadekungörelsen, regionala rovdjursförvaltningsplaner och rovdjursforskarna har betonat några villkor för en lyckad rovdjursetablering. Det är viktigt att lokalbefolkningens acceptans erhålls, att de inte ska drabbas oskäligt, att bortstötning och skrämselåtgärder krävs för att hålla rovdjuren skygga. När detta inte fungerar ska skyddsjakt genomföras.
Forskarna har i lämpliga församlingar lagt in brasklappar om att oskygga stora rovdjur kan bli farliga och måste jagas. Men i praktiska beslut negligeras dessa varningar, anvisningar och brasklappar. Man ser tydligen tillväxt av rovdjursantalet som viktigare än annan biologisk mångfald och tillämpningen av de deklarerade villkoren.
Problem göms undan
Rovdjursförvaltningen har i uppgift att kartlägga problem för dem som drabbas och att ta fram åtgärder enligt viltskadekungörelsen. Detta tycker lokalbefolkningen inte sköts riktigt. Deras problem göms undan och de bemöts med desinformation och avslag. Hjälppengar tilldelade för akuthjälp spenderas på rovdjursstudier och rovdjursinformation istället för att lösa tamdjurhållarnas och lokalbefolkningens problem.
Skulle rovdjursförvaltningen leda till att de skyddsvärda betesbiotoperna försvinner finns ingen som tar ansvaret. Experter och ansvariga har ju varnat. Praktisk förvaltning baseras på tjänstemäns bedömningar.
Fäbodbruk och skogsbete slås ut
Att fäbodbruk och skogsbete slås ut verkar inte bekymra tjänstemännen idag. I ärenden rörande fäbod- och småbruk idag synes tjänstemännen snarare styra till nedläggning i tysthet, inte skydd! När det är för sent kan tjänstemännen bara beklaga att man inte förstod.
Men WWF och SNF är ju beroende av ideellt stöd. Vill ni stå med skammen att ha negligerat betesbiotopernas växt- och djurliv? Att idag ensidigt satsa på rovdjursentusiasmen kan komma att stå er dyrt. Ni kan inte i efterhand med trovärdighet deklarera att ni inte förstod hotet mot betesbiotoperna! Lyssna till de drabbade i verkligheten. Villa inte bort er själva och allmänheten med gammal statistik och myndighetstyckande!
Har trott på WWF i 25 år
Som kvartssekellång betalande WWF-vän har jag trott på era försäkringar att återetablering av hotade djurarter sker med skydd och ersättning till dem som blir drabbade.
Varför lever ni inte upp till detta i Sverige? Och varför låter ni stillatigande det som EU, FN med flera deklarerar som hotade och skyddsvärda tamdjursraser, insekter, fåglar och flora i betesbiotoperna offras vid återetablering av de stora rovdjuren i Sverige?
Visa att era föreningar inte har blivit organisationer för storstadens vildmarksentusiaster som gläds åt vackra reportage och nya turistattraktioner, men blundar för problemen, tiger om myndighetsmisstag och inte lyssnar till minoriteters klagan och andra arters utplånande.
Nu är det hög tid för räddningsaktioner. Offra inte medvetet fäbodbruk och annat skogsnära bete!
