Vi åkte hemifrån på onsdagen för att komma iväg och kunna få en bra husvagnsplats uppe på Ärentuna jaktskytteklubbs parkering. Ja, det låter primitivt att ligga på en parkering utan tillgång till bland annat el. Men vill man vara med i sammanhållningen är detta ett måste.
Vi kom fram i 17-tiden och fick se att arrangörerna tänkt på att markera ut rutor för husvagnarna på tio gånger tio meter. Där fanns vår ”tomt”. Perfekt. Vi hade plats för husvagnen och den ena bilen och ändå följde vi fyra meters-regeln som används på campingplatser runt om i Sverige.
På torsdagskvällen blev det kräftskiva som vanligt. Detta var mycket trevligt, trots att det var mindre folk än det brukar vara.
”Jag ville inte skjuta”
På fredagen började träningsskjutningen och jag tror i princip alla utom jag sköt. Jag ville inte skjuta. Alla år jag har skjutit på träningsskjutningen har det sedan gått åt pipan på tävlingen. Nu nöjde jag mig med att gå ner till älgbanan för att torrklicka en stund. Då kunde jag även se hur fort älgen gick.
Sara och Benneth sköt både skeet och älgen och det gick bra för båda på ”dagen innan-skjutningen”.
Sedan var det äntligen lördag och nu började allvaret. Vi i min grupp började med att skjuta jaktstigen klockan 8.40.
Jag, Benneth och Sara (lillasyrran) gick ner till startplatsen för jaktstigen. Man såg att det var ett samlat och koncentrerat gäng som vi skulle gå med. Klockan blev 8.40 och vi gick ut.
Vi kom till första stationen och jag tappade med en gång fyra hagel (2 poäng). Fin start, tänkte jag.
Tappade tre hagel till
Det var mellan första och andra stationen så jag hann att samla ihop mig. Det gick jättebra tills vi kom till näst sista stationen, där jag tappade tre hagel (1,5 poäng) till. Nu kom den största utmaningen på hela jaktstigen, kampen mot mig själv. Alla andra gånger när jag skjutit så pass bra som jag hade gjort hittills har jag tappat mycket på sista stationen. Jag gick upp på plattan och sköt. Det kändes mycket bra de två skotten. Och de markerar fullt. Lyckan var gjord.
Kollade snabbt på resultattavlan innan vi skulle skjuta skeet. Jag leder när det är sex skyttar kvar. Skeet har aldrig varit mig gren.
Vi gick upp och jag ville se duvorna, precis som vi hade fått göra tidigare år. Men domaren sa bara:
– Nej, vi skall inte visa duvorna.
Vi sa till tre gånger men han ville inte visa duvorna. Det var ju bara att skjuta ändå. Det slutade med att jag fick ihop 9 träffar av 25. Sara fick ihop samma summa och slog personligt rekord. Benneth fick ihop 11.
Helt klart mycket bra för vår klass när det gäller skeetskyttet.
Framåt eftermiddagen skulle vi skjuta på älgen. Slängde ytterligare en gång en blick på resultaten för jaktstigen.
”Mitt första guld”
Nu hade alla skyttarna skjutit. Lyckan var gjord. Jag hade vunnit med lite marginal. Det var mitt första guld på ett RM någonsin. Jag har två silver och ett brons sedan titigare men nu var samlingen komplett. Det var dessutom sista chansen, eftersom jag skjuter i öppen klass nästa gång.
När vi gick ner till älgen kastade jag ett öga på skeetbanan. Nu helt plötsligt visades duvorna för skyttarna innan det började skjutas.
Vi kom fram till älgbanan och skulle skjuta. Jag gick in och lade upp ammunitionen precis som jag brukar,14 skott i fyra högar.
Jag vill alltid ha två provskott för att kolla så det inte har hänt någonting med kikarsiktet på vägen upp.
Femetta och en femma. Nu visste jag att det inte var några problem med den saken och började skjuta fyra skott på stillastående älg. 5-4-5-4 var resultatet. Inte så illa trots allt.
Det slutade med att jag fick ihop 51 poäng av 60 möjliga. Måste säga att jag är helnöjd med min skjutning detta år. Och det är väl en perfekt avslutning för juniorklassen.
Nu kommer min utvärdering av detta 2006 års riksmästerskap:
Plus
o Campingen för husvagnarna var ett mycket stort plus. Allt gick smidigt och det blev inga bekymmer att ta sig till byn om man ville det.
o Arrangörerna arrangerar fortfarande lilla RM. Därmed har de yngre medresenärerna någonting att göra när vi andra skjuter. Det är även ett bra sätt att få nya generationer av jaktskytteutövare.
Minus
o Domarna var inte konsekventa. Den ena domaren på skeet visade duvorna för skyttarna. Den andra gjorde det inte.