Anneli Lindström, andra från höger, var den som prickade rätt på i stort sett alla stationerna. Yvonne Jagersten, Lena Ling Östlund och Martin Crookston kikar.
Anneli Lindström, andra från höger, var den som prickade rätt på i stort sett alla stationerna. Yvonne Jagersten, Lena Ling Östlund och Martin Crookston kikar.

Eftersökskurs för tjejer

I våras startade Jägarnas Riksförbund en eftersökskurs för kvinnor. Kursledare var Annika Ramstedt, som tidigare haft hand om viltspårkurser för tjejer i förbundets regi. Till sin hjälp hade Annika sin sambo Peter Andersson.

Eftersökskursen hölls i Vuxenskolans lokaler i Södertälje. Kursen lockade inte bara kunskapstörstande kvinnor, fem av de 13 deltagarna var män. 
Några av männen hade gått vildsvinskurs tillsammans med tjejerna tidigare och ett par nya ansikten hade kommit till. Även bekanta ansikten såväl som nya fanns bland tjejerna. 
Kurslitteraturen som Annika valt för kursen var Mikael Thams ”Eftersök på klövvilt” och ”Eftersökshundens dressyr”. 
Kursens teoretiska del innehöll både genomgångar av kursmaterialet och diskussioner bland kursdeltagarna.

Utomhusövningar
Vid ett tillfälle hölls kursen utomhus och de deltagare som hade hundar hade tagit dem med sig. 
Yvonne Jagersten från Svenska Hundklubben bjöds in med sin åtta år gamla, högt meriterade bayerska viltspårhund Jissa. 
De demonstrerade lydnadsdressyr, en nödvändig del inom eftersöksarbetet. 
Den 14 månader gamla golden retrievern Leo visade också fågeljaktsträning tillsammans med sin matte Anki Löfgren. 
Även den unga hunden var väldresserad och hämtade kastade dummier först på kommando. 
Andra raser som presenterades var cocker spaniel, springer 
spaniel, jämthund och wachtel. Fina korsningar av vit älghund-wachtel och springer spaniel-wachtel fanns också med. 

Testa kunskaper
På ett fält fick deltagarna testa sina kunskaper i att avläsa ett antal skottplatser och därifrån göra en bedömning av vilket vilt det var, vilken skada, hur viltet tecknat i skottet och hur långt det kunde ha gått innan det antingen fallit eller gått i sårlega. 
Här skiljdes agnarna från vetet. I början syntes inte ens hårtussarna, blodstänken och benflisorna. 
Anneli Lindström var den som prickade rätt på i stort sett alla stationer. 
Några av hundarna fick sedan träffa ett upphängt skinn från ett vildsvin och reaktionerna varierade. Hundarna visade allt från totalt ointresse och rädsla, till försök att rycka skinnet från träbocken det var upphängt på. 
I skarpt läge är det inte en bra strategi, var budskapet. En vildsvinsbete kan göra stor skada på en för närgången hund.