Samling vid elden. Från vänster Lotta Broddegård, Anne-Marie Halonen samt Gunilla Allansson med nyskjuten hare. Längst till höger sitter Karin Fransson.
Samling vid elden. Från vänster Lotta Broddegård, Anne-Marie Halonen samt Gunilla Allansson med nyskjuten hare. Längst till höger sitter Karin Fransson.

Fem harar på benen och en skjuten

En lördag i februari är dags för några av kvinnorna i Jägarnas Riksförbund att samlas för harjakt i Gådeberg, som en aktivitet inom förbundets kvinnoverksamhet. Det blir fem harar på benen och en skjuten.
Harjakten genomförs i 12 minusgrader, strålande solsken och 50 centimeter snö.

– Vi träffas hos mig klockan 08:30 för att bestämma hur vi skall jaga. Jag har lånat in bröderna Janne och Pelle Fransson med hundarna Kojsa och Giza, berättar Gunilla Allansson.

Kojsa släpps på ett område där det är störst chans att få upp fälthare. Där placeras Gunilla Allansson och Lotta Broddegård ut som passkyttar. Giza släpps där hon skall ta upp svenskhare.

I det området sätts Karin Fransson och Anne-Marie Halonen ut på pass. Det dröjer inte många minuter innan Kojsa får en hare på benen.

Slutar i plogvallen

– Den haren har oturen att komma framför min hagelbock och slutar sina dagar i plogvallen vid landsvägen.

– Detta är riktigt roligt eftersom jag aldrig tidigare har skjutit någon hare, säker Gunilla Allansson.

Giza har det lite tuffare i skogen, men får till slut upp en hare på benen. Det är en riktigt lurig en. Giza får jobba med den i över tre timmar, men haren klarar sig denna dag.

Kojsa däremot har riktigt roligt, det finns gott om fälthare. Hon tar genast upp jakten på en ny.

– Även denna hare får jag se men den går inte i pass för mig. Även Lotta ser haren, men hållet är lite långt, förklarar Gunilla.

Janne kopplar Kojsa och de ger sig ut för ett nytt upptag. Den fjärde haren för dagen tar det säkra före det osäkra och tar till flykten på landsvägen så fort den kan.

Dags för korvgrillning

Nu tycker alla att det är dags för lite varmt kaffe och korvgrillning. Tjejjaktlaget samlas vid Stövlakärret. Där har Sven-Åke gjort upp eld och tagit fram korv. Det är bara att hugga in, det är skönt att sitta vid elden och prata. Jakthistorierna byter av varandra och det skrattas gott emellanåt.

Kojsa ligger i solen och vilar, men Giza sliter fortfarande i snön.

– I bland kan vi höra henne skalla på haren. Fram med pejlen för att se om hon är långt borta. Hon är ganska nära men då det är så mycket snö är det svårt att höra henne, säger Gunilla.

– Anne-Marie, Lotta och jag ställer ut på pass och Karin ska försöka att ge sig ut i löpan för att ta hunden. Mycket snö och korta ben gör att hon ganska snart får ge upp, tillägger Gunilla.

Efter ytterligare ett litet slag kommer Giza tillbaka. Hon har tröttnat på den krångliga haren.

Janne släpper på nytt Kojsa, men det blir inget upptag.

Kojsa släpps

Gänget samlar ihop för att byta område. En sväng till orkar Kojsa. Giza får däremot vila.

– Ytterligare en hare kommer på benen och passerar vägen 100 meter från där jag står, så det är bara att lyfta på hatten för den.

– Efter ett litet tag är hunden tillbaka hos sin husse och vi tycker att nu är det bra. Det har blivit sen eftermiddag och alla är trötta och nöjda med dagen, berättar Gunilla.

– Fem harar på benen och vi lyckas skjuta en, det tycker vi är ett bra resultat. Speciellt då det är en novis vad gäller harjakt som får fälla den. Det här är något som vi tänker göra om, vi hade en mycket trevlig dag. Hundförarna lovade att de kommer gärna tillbaka, sammanfattar Gunilla.

Fotografer och medhjälpare denna dag var Sven-Åke Allansson och Göran Broddegård.