• Knivar_nu

Älgexplosion som ingen kan tro på

Genom kikarsiktetPublicerad: 2010-05-05 08:55

Den nya antiälgorganisationen Älgskadefondsföreningen fick tydligen slut på statistik.Annat var det förra året.
Pressmeddelanden om rekord i viltolyckor avlöste varandra, senast före älgjakten. Detta backades upp av en annan välkänd antiälgorganisation, nämligen Skogsstyrelsen, som gav följande ”expertutlåtande”:

– Det ökande antalet viltolyckor i trafiken kan ses som ett index för en växande älgstam...
Och jäklar vad den växte! Den gångna vintern blev rena explosionen. Krockarna avlöste varandra. Rekorden bara drösade in.
Men inga pressmeddelanden?
Någonstans måste Älgskadefondsföreningen ha anat oråd.
För ingen kan ju rimligtvis köpa att viltolycksökningen – om man jämför januari i år med januari förra året – skulle motsvara vilt­stammarnas ökning.
Olyckorna ökade nämligen från 3 728 till 6 102!
Ingen kan heller tro på att ökningen av älgolyckor i Västra Götaland från 31 till 119 (bilden är likartad över hela landet) skulle motsvaras av en älgexplosion.
Visst. Landets tidningar skulle garanterat svälja en sådan propagandakupp. De sväljer allt, i synnerhet om det är rekord. Men eftersom statistiken och den ständiga kopplingen till viltstammarna är så uppenbart galen är ju faktiskt risken att en och annan insatt i vilt- och trafikfrågor till slut skulle påstå att det hela saknar rim och reson.
Bättre alltså att inte rapportera något alls.
Inte en enda expertkommentar från Skogsstyrelsen på hela vintern.
Och från Älgskadefondsföreningen kom ett helt annat rekordbesked, nämligen ”rekordnotan” för det gångna årets vilt­olyckor.
Sedan blev det tyst igen – kanske lite pinsamt tyst.
Så samtidigt som antalet vilt­olyckor i Sverige på två månader minskade från 6 102 till 2 657 (januari jämfört med mars i år) kom Älgskadefondsföreningen med följande halvkvädna pressmeddelande: ”Älgolyckan farligare än man trott”.
Det visar sig att Älgskadefondsföreningen, med lätta dans- steg får man säga, svängt till att i svepande ordalag medge att älgkrockar inte är något större problem, i jämförelse med olyckssituationen generellt.
Istället vill de fästa vår uppmärksamhet på att älgkrockarna – även om de inte är många – är extra bedrägliga, eftersom de oftare än andra olyckor orsakar speciellt svåra skador mot huvudet.
Slutsatsen dras i en av Älgskadefondsföreningen stöttad vetenskaplig studie av 1 462 svåra personbilskollisioner.
Vi väntar med spänning på nästa pressmeddelande.
Under tiden kanske de kompetenta trafikbedömarna på Trafikverket kan fundera mer seriöst på orsak och verkan. Detta gäller även forskare som inser att vilt­olycksstatistik är ett trubbigt instrument för att bedöma vilt­stammar.
Det nog bäst att hålla intresseorganisationen Älgskadefonsföreningen, samt den statliga älgutrotningsmyndigheten Skogsstyrelsen, utanför det arbetet.
Personligen vidtar jag mina egna mått och steg för att stå utanför olycksstatistiken. Så jag lättar på gasen när det skymmer på skogsvägarna.

– – 00 – – 

Våren är en hektisk tid – det vet alla jordbrukare.
Och vi skogsbrukare har det inte annorlunda. Det sista timret ska ut ur skogen och det blir en ojämn kamp mot tjällossningen. Detta gäller speciellt i år då skogs­arbetet snöade in fullständigt i någon månad, samtidigt som snön hindrade tjälen att gå ned ordentligt.
Men allt detta går väl an.
Det är alla årsmöten som verkligen suger musten ur mig numera.
Möte på möte, alltid klockan sju på kvällarna – just den där tiden då det finns några timmar över för fritid eller barn. Det är då man kan sätta ut ryssjor och städa på uteplatsen.
Istället är det är fiskeföreningar, vägföreningar, jaktföreningar, samfälligheter och diverse centrala och regionala organisationer som kräver uppmärksamhet.
Det ska representeras, röstas, bevakas och förberedas.
Jag ser det numera som ett vårtecken, lika säkert som de första gässen och svanarna.
Redan i februari drar apparaten igång med diverse styrelsemöten.
Därefter ska det fastställas röstlängder, utredas, ringas runt, pratas taktik, inventeras, argumenteras och lyssnas.
Till slut kommer hela raddan med årsmöten.
Dunk, dunk, dunk – och efteråt brukar man vara slutkörd, som efter ett maratonlopp.
Pärmarna får i regel ligga på vardagsrumsbordet till midsommar.
Vid någon regnig sommardag, gärna efter en lite för lång grillkväll, brukar jag till slut sortera och skyffla in allt i pärmar.
Då är det semester.
Om jag har hunnit trava upp hemveden förstås...

Dan Törnström

SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB