• Knivar_nu

Ansmygning mot ståndplatsen – med en pinne som vapen

Genom kikarsiktetPublicerad: 2008-10-27 10:20

Wille ylar till och det blir fullt drev. Tunga karaktäristiska älgknak ljuder överallt (tycks det) i skogen, men ingenting syns och jag står stilla som en staty och lyssnar när det hela dör ut i fjärran.

Dan Törnström

Självklart! När det är 300 meter kvar till bilen och dags att åka hem. Ungarna har redan ringt två gånger och vill ha mat. 
Jag måste vara i Falun före sex och hämta ett nytt kikarsikte. Det gamla havererade under träning, lyckligtvis, då jag började bomma tavlorna med två meter! 
Vapenteknikern gissade på att siktet ”släppt” på något sätt. Tja, ungefär så.
Dessutom värker armarna. Den här sensommaren har slagit alla rekord för svamp. Men inte gula kantareller, som alla så lyriskt alltid talar om, utan Karl Johan-svampar. Det är minst lika goda enligt min mening, men ack så kortlivade. 

Måste kånka på svampkassarna
Det gäller att passa på när de nyss sprungit ut, annars är de snart förstörda av insektslarver.
En sak är klar: Jag måste bära mina två fulla kassar med säkert 15 kilo svamp tillbaka till bilen innan jag gör något annat. Så jag låter hundens övningar bero och unnar mig en kopp kaffe när jag lastat av mig bördan.
Jag tar upp min enda jaktutrustning, hundpejlen, och lägger den på motorhuven. Klar signal. Täta skallindikationer. Wille skäller på stånd.
Den lilla blinkande dioden på pejlmottagaren fångar hela mitt intresse, ungefär som 100 metersfinalen i OS. 
Ståndskallet står praktiskt taget stilla och jag bedömer avståndet till omkring 600 meter. Men det är helt omöjligt att höra något över blåsten. 

Kaffe med harjägaren
Jag bör smyga upp och så småningom få hem hunden, innan ungarna hungrar ihjäl.
Min gode vän harjägaren kommer förbikörande och stannar till. 
Kaffe? undrar han och nickar mot sin jaktstuga som ligger en bit bort efter vägen.
Tja, hunden kan väl hålla på en stund till, tänker jag och tänker att ungarna bara mår bra av att fasta en timme.  Vi sitter och språkar gott och väl en timme och jag slänger ett öga då och då på pejlen, som fortfarande har kontakt med hunden.
Nej, jag borde dra mig tillbaka och hämta hunden, säger jag, tackar för mig och instruerar därefter aningen irriterat min son via telefon hur man brer en macka (ibland är de förvånansvärt hjälplösa…).

Minns barnen och kikarsiktet
Ståndskallet kan inte ha rört sig många meter. Medan jag – utan större brådska – funderar på vad jag ska göra kommer nästa bil. Tanten nere i fäboden stannar till och hälsar. 
Vi pratar svampplockning en stund och när hon far vidare drar jag mig åter till minnes mina barn och kikarsiktet.
Ståndskallet fortsätter, på samma ställe. Dags att ta sig en titt. Dessutom kunde det ju vara kul att se vad det är han skäller på. 
Eftersom jag har kraftig medvind går jag inte rakt på ståndet, utan gör istället en cirkelrörelse. 
Tio minuter senare hör jag hunden. Då sjunker jag reflexmässigt ihop. Med åren – och efter att ha lurats åtskilliga gånger – vet jag att kombinationen min hund och dåliga ljudförhållanden (till exempel mycket snö, tät skog eller blåst) – innebär att när man hör skallen så är man framme.

Allt annat är glömt
Plötsligt försvinner alla tankar på hungriga barn och kikarsikten.
Jag spejar försiktigt mellan trädstammarna och det tar bara någon minut innan jag skymtar en rörelse 100 meter bort, Wille. 
När jag studerat hunden en stund kan jag urskilja en stor skugga (skymd av sly och trädstammar) som rimligen är älgen.
Okej, då vet jag det. Jag smyger hukande och kryper om vartannat. 
Jodå, det är älgen. Men jag vet inte om det finns fler älgar. Så jag kan inte vara säker och måste speja åt alla håll. 
Efter en stund är jag inne på 50 meter. Älgen är en riktigt präktig tjur med åtta taggar.

Tjuren ser sur ut
Han ser sur ut och klipper med öronen medan han då och då vänder på huvudet för att hålla kolla på Wille.
Jag makar mig till rätta och sitter bekvämt i säkert 45 minuter och studerar det hela. Under hela den tiden tar älgen möjligen fem steg. 
På slutet verkar det som han anar att jag finns där, vilket inte är helt oväntat. 
Vinden kastar och drar åt alla håll genom skogen, så han borde ha fått någon doftpust i näsan.
På tal om doft… mat! Visst fan. Ungarna… och kikarsiktet!

Pekar med grenen och viskar ”pang!”
Jag lutar mig framåt, tar en gammal gren på marken, siktar på älgen och viskar ”pang”. 
Med den bredsidan, det stödet och det avståndet skulle saken ha varit klar. Sedan visslar jag på hunden. Älgen reagerar inte, tyvärr inte heller hunden (okej, han är lite ouppfostrad). Jag reser mig bryskt upp, framför älgen, som bara stirrar rakt på mig. 
Det där är lite lustigt, och jag har sett det tidigare. Ibland verkar de hypnotiserade när de stått i ett ståndskall i flera timmar.
Jag avvaktar en stund, sedan ropar jag:
– Wille!
Nu vaknar älgen till ur hypnosen och kastar snett bakåt, med hunden efter sig. Fast jag vet också att Wille brukar lägga av i det här läget. När älgen skenar på det sättet hänger han aldrig på särskilt länge.

Paniksamtal till pizzabagaren
Som tur är. Han kommer tillbaka 20 minuter senare.
Nu är det panik! Ett snabbt telefonsamtal till min gode vän pizzabagaren, som ordnar hemleverans. Det löser problemet med ungarna. 
Ett annat telefonsamtal får vapenbutiken i Falun att hålla öppet tio minuter extra. När jag flåsande störtar in i butiken kan jag för en gångs skull leverera den perfekta ursäkten för min sena ankomst.
Nu gäller det bara att Wille upprepar samma sak under jakten och att jag har ett bättre vapen än en trädgren.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB