• Jaktkryssningen

Både jägare och skogsägare kan bli vinnare

Genom kikarsiktetPublicerad: 2006-06-20 09:55

Nyligen gick Sören Wibe, professor i skogsekonomi vid Sveriges lantbruksuniversitet, ut och underkände den rapport som låg till grund för Skogsstyrelsens utspel förra året om att halvera viltstammarna.
Wibe pekar till och med på direkta felaktigheter, vilket ju är graverande. Wibe gör alltså gemensam sak med många andra debattörer, vars kritik lite grovt kan sammanfattas med att de anser att Skogsstyrelsen tagit sig väldiga friheter med sifferexercisen.
Under tiden applåderar naturligtvis SCA och andra skogsbolag sin bundsförvants senaste utspel i älgutrotningskampanjen. Inget oväntat med det.

I den här spalten har jag smått konspiratoriskt (det är lätt att bli det när man diskuterar älg) hävdat att slutresultatet i rapporten var skriven på förhand. Rapportens slutsats känns onekligen som ett rent beställningsverk av skogsbruket, som ju funnit en trogen allierad i Skogsstyrelsen – hur märkligt det än kan låta. Antingen det, eller så är det inkompetens. Frågan är vilket som är värst?
Men det finns en sak som egentligen inte belysts alls, nämligen utvecklingen av skogsnäringen. Hittills har man vridit och vänt på till exempel jaktliga värden, köttvärden, turism, olycksstatistik och trafikvanor. (Det sista är förvisso inte Skogsstyrelsens område, men det utgör uppenbarligen inget hinder.)

Skogsstyrelsen har vältrat sig i godtyckliga antaganden. Till exempel att om älgstammen ökar si och så mycket, så ökar nog jaktvärdet i alla fall inte så mycket..? Det är nätt och jämnt – och endast motvilligt – som skogsstyrelsen kan se ett samband mellan större viltstammar och ökat jaktvärde. Man tar sig för pannan. Skogsstyrelsen antar ditt och den antar datt och försöker haltande beskriva en dynamik med hundratals ingående parametrar, varav många fortfarande är okända och andra tämligen subtila.
Som till exempel att när älgstammen ökar så kanske inte trafikolyckorna ökar lika mycket. Varför? Jo, bilisternas medvetenhet om trafikfaran, älgstängsel och annat motverkar detta. Det såg man till exempel under 1980-talet. Det är för övrigt en av de kritiska synpunkterna som Sören Wibe levererar. Tänk att det ska vara så komplicerat...

Hur som helst.
Alla dessa antaganden om framtiden ställs mot ett fixt, och av skogsbruket/Skogsstyrelsen satt, pris på älgskador. Här görs inga antaganden. Här påstås bara en sak: Ett älggnag har alltid varit svindyrt, är svindyrt och kommer alltid att vara svindyrt – och så ska man alltid räkna. Punkt slut.
Några analyser om hur betydelsen av älgbetningsskador kan förändras med åren görs inte. Så man kan nog inte förvänta sig följande antaganden från vår statliga älgutrotningsmyndighet:
Värdet på min skog (alltså skogsbruksvärdet) har i grova drag halverats (med hänsyn till penningvärdets utveckling) på ett par decennier.

Jag vet också att älgskador som uppstår i dag påverkar skogsutbytet om i runda slängar 50 år och ytterligare 50 år framåt. Låt oss runda av det hela med ett genomsnitt på 70 år.
På den tiden hinner alltså värdet på min skog halveras tre-fyra gånger. I så fall har min skog om 70 år en tiondel av det skogsbruksvärde den har i dag.
Fyrkantigt? Jojomensan. Ungefär lika fyrkantigt som Skogsstyrelsens rapport om viltstammarna.
Orimligt? Nej, varför då? Det är ju faktiskt den utvecklingen vi sett i minst tre decennier. Skogsbruksvärdet har minskat stadigt och jaktvärdet ökat lika stadigt. Och inget tyder på att den trenden skulle upphöra. Vad ska vi egentligen dra för slutsatser av det? Peta in det i kalkylen – och jag kan försäkra att Skogsstyrelsens rapport skulle se helt annorlunda ut.
Nu ska det i sanningens namn tilläggas att jag faktiskt inte själv tror på att min skog minskar i värde på det här viset. Och orsaken är enkel: Det uppstår nya värden.

För några veckor sedan publicerade TT en artikel där det framgick att allt fler experter anser att oljan börjar sina inom 50 år. Det är den medvetenheten som fått bränslepriset att sticka som en raket. Och detta sätter så klart en oerhörd press på skogsråvaran – även kortsiktigt.
En del forskare anser att biobränslet (växtprodukter som till exempel skog eller spannmål) kan svara för en tredjedel av den globala energiproduktionen om 30-40 år. Det är en oerhörd massa kubikmeter.
Bara vår svenska drivmedelskonsumtion (till bilar och andra fordon) motsvarar 80 procent av de årliga svenska skogsavverkningarna. Men vi behöver inte se så långt framåt. Tvärtom. Vi har redan ett facit. I flera år har vi sett hur bränsleproduktionen (pellets, flis med mera) konkurrerar med massaindustrin och bidrar till att hålla massavedspriserna uppe.
Till det kan läggas att många timmersortiment bara skiljer marginellt från massavedpriset.

Så vad har de här spekulationerna med älgdebatten att göra?
Jo, odlar man bränsle förändras förutsättningarna radikalt för älgstammen. Om kvaliteten får mindre betydelse så minskar också betydelsen av älgskador.
Tvärtom kan en omställning till bränsleproduktion skapa avverkningsmetoder som producerar älgfoder och tillåter betydligt mer älg, trots att man också bedriver kvalitetsproduktion av virke.
Eller för att ta ett populärt uttryck inom affärsvärlden: Vi får en win-win-situation där både jägare och skogsägare blir vinnare.

Dan Törnström

SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB