• Jaktkryssningen

Islossning om älgar och vargar

Genom kikarsiktetPublicerad: 2007-03-15 09:39

Antingen är jag inte alls en sur gammal gubbe, något som jag ibland med förfäran känt mig som. Kanhända är det vårkänslor springer fram i det tiogradiga och koldioxidmättade februarivädret.
Eller så har det faktiskt skett en viss islossning i varg- och älgdebatten.

För det ska inte förnekas att även jag många gånger känt en viss hopplöshet i det statiska ställningskriget mellan extrema vargmotståndare och extrema vargförespråkare, liksom mellan jägare, storskogsbruket och skogsstyrelsen i älgfrågan.
Men nu droppar alltså signaler in, om än små, om att de här båda stora segdragna tvistefrågorna, som ju är snudd på avgörande för jägare och glesbygdsfolk, rör sig i en riktning som känns förnuftig och där resultatet kanske kan bli långsiktiga lösningar som alla kan leva med.
När till exempel SLU och Centrum för vilt- och fiskforskning ordnade konferensen ”Älg, förvaltning, framtid” var intresset så stort att lokalerna inte räckte till.
Bara det är en positiv signal.
Men i sak är det också tydligt att utredare och deras uppdragsgivare (till exempel regeringen) allt mer börjar förstå att diskussionen faktiskt inte ensidigt gäller de påstådda skogsskadorna, som så ivrigt förfäktas av storskogsbruket och Skogsstyrelsen.
Det handlar även om en älgstam som jagas av 300 000, äts av en miljon och håller igång en industri i miljardklassen. Dessutom är älgen Sveriges nationalsymbol.
Sveaskog, till exempel, visar en betydligt mjukare och mer inkännande attityd i älgfrågan.
Forskningen börjar allt mer inriktas på hur man sköter vilt och skog för att minimera skador.
Åtskilliga namnkunniga skogstjänstemän tar avstånd från sina forna arbetsgivare och tar ställning för älgen och jakten.
Insikten om att de här frågorna även har inverkan på rovdjursdiskussionen börjar breda ut sig.
Riktigt kul är det dessutom att landets största jägarorganisation, Jägareförbundet med ordföranden Owe Wiktorin i spetsen, numera mycket tydligare ifrågasätter såväl skogsbolagens som skogsstyrelsens agerande i älgfrågan.
Samtidigt har ridån gått upp för hur de här frågorna många gånger har hanterats tidigare.
Det gäller så klart mutdomen mot skogsjätten SCA och landshövdingen och skogsutredaren Maggi Mikaelsson. För visst, det är väl ungefär så här det alltid gått till.
Lite representationsjakt, kanske en middag med skogsdirektörerna och en lagom dos väl tillrättalagda siffror och vips blir skogsskadorna ett angeläget nationellt problem.
Ur det här perspektivet är det riktigt roande att följa spektaklet kring Maggi, som ju egentligen inte alls gjort något nytt. Det här är faktiskt bara vad som varit brukligt i de här kretsarna.
I vargfrågan tyder en del beslut på senare tid (både under den förra och den nuvarande regeringen) på att i vart fall en aning rim och reson börjar smyga sig in även i de höga politiska kretsarna.
Skyddsjaktsreglerna har förändrats och kommer troligen att förändras mer. Det sker förvisso sex-sju år för sent, men är ändå bättre sent än aldrig.
De tidigare reglerna, formulerade när riksdagen beslutade om ”en sammanhållen rovdjurspolitik”, var det sämsta tänkbara pedagogiska greppet man kunde hitta på för att gynna den växande vargstammen.
Är det något som stimulerat tjuvskyttet på varg så är det paragraf 28. Detta har äntligen börjat gå upp även för en bredare skara beslutsfattare.
Ett klart trendbrott är dessutom att man numera medger planerade skyddsjakter på problemvargar, vilket har betydligt högre socialt och pedagogiskt värde än biologiskt värde.
Tydligt är också att extremisterna isolerar sig allt mer.
Vargförespråkare ägnar sig numera att på fullt allvar föra fram förbud mot löshundsjakt för att skydda den växande vargstammen, som alltså är världens största när det gäller stora rovdjur.
Det här är ett avdramatiserande faktum som sakta tränger ut i bredare kretsar. Och i samband med detta rabblar – och blandar – man statistik i ett allt mer forcerat tempo, vilket ju är något av fanatismens kännemärke.
Vargmotståndare iscensätter egna varginventeringar. De kommer inte helt oväntat fram till att det finns nästan dubbelt så mycket varg än vad forskarna anser är säkerställt och kvalitetssäkrat.
Därmed isolerar sig även vargmotståndarna från debatten. Numera möts talet om varginplanteringar av en gäspning och ses av de flesta som den fantasifulla konspirationsteori den faktiskt är.
Förutom att ingen normal människa egentligen begriper vitsen med den konspirationen.
Uppriktigt sagt känns det som att både folk i allmänhet och även de mer professionella debattörerna, typ ledarskribenter, börjar tröttna på båda grupperna och allt mer tala om sans, förnuft och att det ena inte ska behöva utesluta det andra. Kanske får mina barnbarn också uppleva älgjakt, trots allt.

Dan Törnström

SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB