• Jaktkryssningen

Jag föredrar att döda för nöje och nytta

Genom kikarsiktetPublicerad: 2008-10-02 11:07

Ibland kan man undra vilken konflikt som egentligen är störst. Den mellan människor – typ mellan jägare och rovdjursivrare? Eller den mellan människor och djur? För det är inte utan att man slås av den oförsonlighet som drabbar människor när naturen blir för närgången.


Dan Törnström

När den humana och i högsta grad djurvänliga barnfamiljen från stan beträder bryggan på sitt lantställe finns det inte längre utrymme för kompromisser. Där ligger nämligen en gåsskit som får sommaridyllen att rämna.
”Nu måste ni ta mig fan någon gör något åt gåsjävlarna”, säger den annars så eftertänksamma och belevade familjefadern och lyssnar skeptiskt på skyddsjägarens försäkringar om att allt som står i dennes makt ska göras för att hitta och eliminera den skyldige.
Vilket är svårt sommartid med fågelungar och annat som ställer skyddsjägaren inför svåra etiska överväganden – något som familjefadern tvivlar på. Etik kan väl inte gälla sådant som skiter på bryggan?
När man försiktigt påpekar att det räcker med en enda gåsfamilj under en natt för att gräsmattan, eller bryggan, ska vara i behov av sanering – och att det därför är svårt att helt gardera sig mot problemet – får man en talande blick: 
Så, vad är problemet? Skjut alla gässen i sjön då!
På ett likartat vis förvandlas den söta gamla damen i villan längs bort på vägen till en diabolisk hondjävul när hon upptäcker att rådjuren betar bland buskar och vårlökar i trädgården. 
Hennes annars milda ögon förvandlas på ett ögonblick till två mörka hål i vars botten det rinner lava. 
Hon – som varje morgon kokar gröt som hon lägger ut åt skatorna – hyser ingen tvekan om vilket öde de arma rådjuren förtjänar när de har fräckheten att rota i hennes rabatt. 
Och när den händige villaägaren får sina hemsnickrade fågelholkar hemsökta av ekorrar tappar han sin Ernst-anda och förfaller till en mer Rambo-liknande attityd: Skjut ekorrjävlarna! 
Vilket förargligt nog blev olagligt för några år sedan – förvisso av oklar anledning.
En grävlings vedermödor under altanen mottas på samma vis, medan synen på rävarnas tillvaro är mer beroende av huruvida man äger en hönsgård eller en katt – trots att jag aldrig i hela mitt liv verkligen sett bevis för att en katt faktiskt tagits av en räv.
Möjligen kan den mer toleranta inställningen till rävar – som ju ofta syns på läsarnas sommarbilder i lokaltidningen – vara just att de har en gullighetsfaktor och är lätta att relatera till vårt favoritdjur, hunden, vars status i lagstiftningen snart passerat pensionärernas…
Men låt oss minska storleken en aning. Kommer vi ned på några centimeters nivå upphör plötsligt alla hänsyn, plus att djurarter som fästingar, myggor, mördarsniglar och liknande i våra dagstidningar uppfattas som sensationellt stora problem som endast överträffas av hudcancer, bystdrottningar och sommar-OS.
Säga vad man vill om dagstidningar – de speglar i viss mån läsarnas intressen, känslor och fobier. Dummare än så är inte redaktörerna.
Jag har en hemsnickrad teori om det där, som kan delas upp i två delar: nämligen desinformation och okunskap.
I chockvågor vräker rubriker och löpsedlar sina budskap över oss stackars människor: fåglar bär virus som dödar oss alla, disktrasan är full av livsfarliga bakterier, en ny sorts mördarfästing bär på en super-duper-dödlig sjukdom. 
Hur ska vi värja oss? Vad ska vi tro på? Va! Har de bakterierna alltid funnits – och mänskligheten lever fortfarande!
Oförmågan att bedöma rimligheten i diverse myter och påståenden, kommer också av att vi numera är så urbaniserade att våra huvudsakliga referenser kommer från vårt vardagsrum – den miljö vi rör oss i större delen av våra moderna liv. 
Problemet är att naturen med automatik blir närgången när man inte har väggar som stänger den ute. Att den naturen kan komma till användning för annat än lingonproduktion och kantareller känner vi knappt till. Allt finns ju i affären…
Oavsett om det är kommersiella eller privata skäl som ligger bakom så är det alltså alltid samma visa: Älgen stör skogsbruket, skjut dem. 
Vildsvinen bökar i gräsmattan, skjut dem. Bävern stör sportfiskarna, skjut den. Gåsen skiter (är den så äcklig kan man väl inte äta den), skjut den. 
Och vräk ut gift mot oönskad växtlighet – dränk, bespruta och elektrifiera äckliga småkryp. Låt semesterkreativiteten flöda…
Som jägare och relativt skogsvan människa blir jag lite störd av hela fenomenet.
Allt detta dödande och skjutande motiveras av att djuret helt enkelt är ett djur – att det inkräktar i våra liv, stör oss, för att vi tror det kan skada oss, eller helt enkelt för att det är äckligt.
Det är inte därför jag skjuter djur.
Jag skjuter dem för att det är roligt, för att de är goda att äta eller för att de är skadade. Jag skjuter djur av samma anledning som jag fiskar. Därmed tycker jag att det ska finnas många djur. Jag är alltså beredd att hjälpa dem, i syfte att få jaga mer.
Jag föredrar alltså att döda för nöje och nytta, istället för ren dumhet eller bekvämlighet.

Hon – som varje morgon kokar gröt som hon lägger ut åt skatorna – hyser ingen tvekan om vilket öde de arma rådjuren förtjänar när de har fräckheten att rota i hennes rabatt.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB