• Jaktkryssningen

Jakten har gjort mig till ”överlöpare”

Genom kikarsiktetPublicerad: 2006-04-25 09:32

Varför står ”miljörörelsen” där – och jag här? Ständigt drabbas jag av den irriterande frågan. Min självbild stämmer nämligen inte med den syn en del andra har på mig. Om detta satt jag och en god vän och pratade över ett glas vin en sen kväll. Vi brottas nämligen med liknande ideologiska kval.
Vi har båda varit engagerade i den traditionella miljörörelsen och vi har egentligen inte ändrat åsikter. Men vi har båda klassats som ”överlöpare” av ”den andra sidan”.
Min gode vän hamnade i miljökonsultyrket inom den privata sektorn (bara det!) och hans bedömning är att han, genom att jobba från insidan, nådde större konkreta resultat än när han hängde på barrikaderna.
Jag själv gick via dagstidningsvärlden till frilansjournalist inom jakt- och fiskeområdet – samt blev skogsbonde.
Sålunda har jag alla attribut som får en modern miljö- eller djurrättsaktivist att se rött: Motorsåg, bössa och utombordsmotor.
Skulle jag påstå att jag är miljö- och djurvän skulle jag snabbt sänkas. Den vedertagna definitionen, såväl i medier som bland debattörer, av en miljövän innefattar inte huggarhjälm, och ännu mindre en bössa.
Vad var det som hände egentligen?
Jag har grubblat på det, eftersom jag känner ett visst engagemang i vår lilla blå planet och livet i våra skogar.
Men det räknas liksom inte när jag samtidigt bekänner att ja, jag kan döda, flå och stycka ett djur. Och nej, det är inte självklart att vi ska ha hur många rovdjur som helst.
Jag avundas enkelheten som många av debattörerna tycks uppleva när det gäller miljö- och djurrättsfrågor. För mig är det en komplicerad och ofta svårbedömd mix av frågor.
Jag tror till exempel på kompromisser, vilket är kärnan i det vi kallar för demokrati. 25 års samhällsbevakning har lärt mig en sak. Om populistiska och symboliska frågor får övertaget riskerar besluten att bli hastverk och dåligt förankrade – och då rasar de i regel som korthus efter ganska kort tid.
Rovdjurspolitiken är på väg att bli ett tragiskt exempel på det.
När riksdagen tog sitt rovdjursbeslut för några år sedan utmålades det som en milstolpe. Och själva syftet och andan var bra – en klassisk kompromiss.
Vi skulle nämligen ha begränsade rovdjursstammar. Men genomförandet av politiken blev en katastrof.
Bortsett från att rovdjursbeslutet eventuellt är en ren papperstiger, eftersom vi är med i EU, så kom genomförande i stort sett bara att handla om rå styrka.
Här gällde det att slå de drabbade så hårt det bara går i huvudet med lagboken, avfärda alla problem och bulla upp med kriminaltekniker och åklagare.
En sak har den nya rovdjurspolitiken med säkerhet uppnått, trots hårdare straff och skärpt lagstiftning: nämligen det mest omfattande tjuvskyttet på varg och lo på 100 år.
Ursäkta en gammal naturmupp… men jag tror inte att det här funkar!
Självklart ska alla naturliga arter ges möjlighet att existera. Det gäller även varg och lodjur. Men det har ett pris, precis som skydd av skog, återställning av vattendrag och ny energipolitik.
För att människor ska vara beredda att betala priset måste man diskutera alternativ, kompromisser och föra en trovärdig politik.
Huruvida vi har 50 eller 500 vargar är inte problemet. Den helt avgörande frågan är just nu att få den drabbade befolkningens förtroende.
Det är till exempel ingen som tror att vi får skjuta 60 vargar om året den dag vi når etappmålet på 200 vargar. (Eller si sådär 150 vargar om vi når 500 vargar.)
Ingen!
En rad olyckliga beslut i riksdagen och på Naturvårdsverket har gett de drabbade ett klart besked: De ska rätta in sig i ledet och ”informeras” till rätt åsikt.
Eventuella olägenheter får de leva med vare sig de vill eller ej.
Så för att återgå till min egen frustration:
Jag vill se en svensk natur med livskraftiga stammar av alla naturliga rovdjur.
Men dit når vi inte genom att köra över folk. Det är så klart den åsikten som diskvalificerar mig som rovdjursförespråkare.
Som djurvän är jag diskvalificerad redan i och med att jag har en bössa.
Ändå kan jag inte komma ifrån att jakt är naturbruk.
Det är inget problem att försvara jakten, oavsett om det sker i ett kulturellt, fysiologiskt eller miljömässigt perspektiv.
Tänk om all mat kunde producerades så här.
Problemet med jaktdebatten är snarare psykologiskt.
Dagens miljökämpe kan inte förstå att jag tycker jakt är roligt, lika lite som jag kan förstå att skoteråkning eller golf är kul.
Däri ligger den faktiska motsättningen mellan mig och den rörelse jag en gång i tiden tillhörde.
Det spelar i sammanhanget ingen roll att varje kilo livsmedel som vi hämtar ur skogen ersätter ett kilo livsmedel som hämtas från slakterier och djurfabriker.
Enligt mitt synsätt är det ”djurvänligare” och mer etiskt tilltalande att skjuta en älg.
Älgen har levt ett fritt och värdigt liv, till skillnad mot en nio månader gammal gris som fötts upp i en stia.
Jag kan också tänka mig att bedriva en viltvård som går ut på att gynna ätbart vilt – det ligger i själva begreppet ”naturbruk”.
Märk väl: Även med det synsättet ser jag inget större problem med, låt oss för dramatikens skull säga 500 vargar.
De äter 5 000 älgar om året, vilket är fem procent av avskjutningen.
Skogsbolagen är i sammanhanget ett betydligt större hot mot produktionen av älgkött.
Människan tar plats.
Miljöfrågorna handlar om hur stor plats vi ska ta och i vilken mån vi ska leva i samspel med övriga arter och naturen. Jakten ser jag som en del i det samspelet.
Det är förmodligen vad som får en del miljö- och djurrättsaktivister att klassa mig som överlöpare.
Å andra sidan:
Hur ska jag i så fall betrakta dem?

Dan Törnström

SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB