• Jaktkryssningen

Lögnen om de hotade vargarna

Genom kikarsiktetPublicerad: 2008-11-20 09:06

I en kvällstidning skreks (på traditionellt kvällstidningsmanér) följande budskap ut med en synnerligen fet rubrik, rakt över två sidor med versaler: SNART FINNS DE INTE MER! Jisses!

Dan Törnström

Omtumlad kunde man därefter fästa blicken på en bild av två vargvalpar, och läsa bildtexten: ”Vargen är det rovdjur i Sverige som är mest hotat.”
Detta alltså sagt om världens vanligaste stora rovdjur och den djurart som sedan många år har haft en årlig tillväxt i Sverige på mellan 8 och 28 procent – trots naturlig dödlighet, tjuvskytte, inavel, trafikolyckor och skyddsjakt.
Få djurarter över huvud taget kan uppvisa en sådan överlevnadsförmåga och tillväxt. 

Vi behöver egentligen inte orda speciellt mycket i själva sakfrågan, eftersom vargen är mycket väl dokumenterad. Det är bara att besöka välkända webbsajter som De fem stora, Viltskadecenter och Sveriges Lantbruksuniversitet.
Det intressanta är hur en av landets allra största tidningar kan vräka ur sig sådana lögner – och varför?
Nåja... att tidningen KAN vräka ur sig vad som helst visste vi. Väldigt få förväntar sig sanningar från kvällstidningar. 
Följaktligen orkar inte forskare, myndigheter, jägare eller andra initierade bry sig. Kanske inbillar man sig att den här typen av tokerier genomskådas och är harmlösa.
Tyvärr. Då bedrar man sig.

Kvällstidningens artikel är ett uttryck av journalistisk korrekthet. Detta är en nyhet – felaktig eller inte – läsarna vill ha. 
I en tid då kattens diet är viktigare än vårdköerna är det självklart ett good will-lyft för tidningen att ställa sig på ”vargens sida”, oavsett konsekvenserna av den växande vargstammen. 
Bilden på vargungarna är oemotståndlig. Den mindre, i sakfrågan, initierade läsarens slutsats är självklar:
Nog har väl tidningen rätt i alla fall – lögnaktig eller inte...
Och just detta vet våra politiker mycket väl. Journalistisk korrekthet går nämligen hand i hand med politisk korrekthet – det är ett uttryck av samma sak. Självklart ställer sig en ”seriös journalist” på vargens sida. 
Därmed är det enkelt för en politiker att välja sida (om man inte är riksdagsman från Dalarna eller Värmland förstås... men de är ju ganska få). 
Fakta är oväsentligt.

Slutsatsen blir alltså att den stadigt växande vargstammen och den anmärkningsvärt vitt spridda, anpassningsbara och talrika djurarten i själva verket snart är utplånad. 
Det är en imponerande förvrängning – nästan lika imponerande som vargens överlevnadsförmåga.
Detta i ett läge då det är hög tid för vargjakt.
Nu pratar vi inte längre om att få skjuta en och annan skadeverkande varg, eller i rent försvarssyfte. Nu pratar vi jakt i begränsande syfte – att ta bort hela vargrevir och flera tiotals individer, årligen.
Vargstammen har en potentiell tillväxt på 40 procent. 
Den svenska vargstammens tillväxt har i praktiken (trots alla naturliga och onaturliga dödsorsaker) varierat mellan 8 och 28 procent. 
Ska vi hejda tillväxten av omkring 200 djur skulle vi alltså behöva jaga omkring 40 vargar om året från och med... nu!
Oavsett hur störande vargarna är – för där kan åsikterna skilja sig ganska rejält mellan exempelvis en medlem Naturskyddsföreningen och en fårägare eller jägare – så har vi helt enkelt kommit till en punkt där myndigheterna måste ge en signal till alla parter att man avser att hålla fast vid ”den svenska rovdjurspolitiken”.
Den politiken har hela tiden angett ett etappmål på 200 vargar, eller 20 föryngringar. Där är vi nu. 
Så vad göra? 
Ingenting? 

Skulle inte tro det. Det skulle sänka förtroendet för ”den svenska rovdjurspolitiken” på samma vis som den egendomliga formuleringen av paragraf 28 på sin tid – ni vet, paragrafen om skyddsjakt som efter många om och men ändrades utan att världen gick under...
Alternativet till ingenting är att hejda tillväxten.
Vilket man gör med jakt. 
Faktum är att det aldrig känts mer angeläget med en tidsfrist.
Vi behöver tid att förankra nya mål, speciellt hos de berörda, och lösa utbredningsproblemet. Ska verkligen några skogslän bära hela svenska vargstammen? 
Vi behöver tid att smälta erfarenheterna, lära oss vargjakt och dokumentera effekterna. 
Vi behöver tid för att diskutera en lösning av inavelsproblemet med våra nordiska grannar.
Det handlar lika mycket om att praktiskt lära sig leva med, och vänja sig med, en vargstam som att avdramatisera frågan.
Vargen finns i högsta grad, mer och mer.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB