• Jaktkryssningen

Med statistik går det att ljuga fram älgutrotning

Genom kikarsiktetPublicerad: 2006-11-12 14:29

För några år sedan publicerades en intervju med den tidigare skogsdirektören på Kopparfors AB, som gav svidande kritik mot Stora Ensos ansvarstagande för lokalbefolkningen och mot tvåprocentsmålet för älgbetningsskador.
En lokal TV-redaktion hakade på – utan att ett ord sades om Stora Ensos ansvarstagande för lokalbefolkningen och mot tvåprocentsmålet för älgbetningsskador.
Istället fick Stora Enso än en gång – liksom de senaste 25 åren – visa upp de välbekanta sågade stockarna som visar vilken ohyra älgen egentligen är.
Jag är den första att erkänna att journalistyrket inte är lätt.
Men det är onekligen imponerande att se hur man kan bomma en nyhet så kapitalt. Dessutom tillåts en mäktig debattör – och aktör – som Stora Enso komma undan utan en enda kritisk fråga.
Ju mer specialiserade frågeställningarna blir, desto fler tanklösa nyhetsinslag dyker upp – vilket i hög grad gäller jakt och rovdjursdebatten.
Jag drar mig till minnes den dominerande riksnyheten i Sverige i samband med den omdiskuterade vargjakten i Norge för ett år sedan. ”Minskat stöd för vargjakt i Norge”, löd rubriken och innehållet i texten.
Opinionsundersökningen visade i själva verket att jaktmotståndarna minskat med hela 24 procent. De utgjorde därmed mindre än en tredjedel av de tillfrågade. Den klart dominerande gruppen som förespråkade vargjakt, drygt hälften av det tillfrågade, hade minskat med 12 procent. Frågan borde rimligen ha varit varför jaktmotståndarna miste en fjärdedel av sympatisörerna, med tanke på den enorma opinionsapparat som de själva drog igång.
Nyhetsbedömningen bevisar emellertid att vad som helst kan påstås med statistik – och att journalister kan vara gruvligt aningslösa, alternativt partiska.
Vad gäller vår egen debatt om älgpolitiken – som ju i hög grad hänger ihop med vargfrågan – är nog aningslösheten dominerande. Matematiken kring älgbetningsskador är ett utomordentligt exempel där den absoluta huvuddelen av landets journalister inte har den blekaste aning om sakförhållandena.
En representant för ett skogsbolag kan exempelvis påstå – vilket numera är standard – att älgbetningsskadorna är tio procent och att älgstammen måste decimeras. För att understryka trovärdigheten påpekar representanten att inventeringen gjorts av den statliga Skogsvårdsstyrelsen. Då utelämnas – också av trovärdighetsskäl – att Skogsvårdsstyrelsens tjänstemän många gånger är representantens kurskompisar från den skogliga utbildningen eller till och med gamla arbetskamrater.
Redan här har i stort sett alla nyhetsreportrar tappat greppet. Möjligen anar några av dem att de hamnat på djupt vatten. De har i vart fall ingen chans att ställa en kritisk fråga.
Vad är tio procent betningsskador?
Jo, det är när tio procent av tallarna blir barkgnagda eller toppbetade under vintern och försommaren. Tio procent betningsskador kan exempelvis vara ett hektar ungskog med 2 000 träd, varav 600 är tallar, varav 60 är betningsskadade. Alltså: 3 procent av träden är alltså i praktiken skadade, vilket i ett nafs (eller gnag) blir 10 procent.
Man kan tänka sig ett annat räkneexempel på en ren tallskog. 10 procent innebär 200 skadade tallar.
Men... gör det något? Om antalet skadade stammar är 10 procent när skogen går ur ungskogsfasen så röjs dessa bort eftersom det i slutändan ska vara 1 500 stammar på marken. Faktum är att det inte gör något om älgbetningsskadorna är dubbelt så stora.
Vän av älgutrotning invänder då att det handlar om 10 procent per år – och att skogens älgkänsliga tid är ungefär tio år. Således är antalet skadade stammar 100 procent efter tio år.
Vänta nu...
Visserligen har jag sett hårt älgbetade skogar, men aldrig 100 procent. Det tycks alltså finnas en verklighet som inte låter sig rubbas av ens de bästa matematiska modellerna. Men okej då. Låt oss se beräkningen som ett grovt instrument för älgpolitik och skogspolitik.
Vi tar istället fasta på 2 procent, som ju är Skogsvårdsstyrelsens och skogsbolagens ”mål” för de årliga betningsskadorna.
I samma ungskog som i exemplet ovan skulle vi då få en ackumulerad skadebild efter tio år på 20 procent – helt okej med tanke på kommande röjning/gallring. Men vid 3 procent blir skadorna ”för stora” – enligt skogsbruket.
Vid 3 procent årliga skador är alltså älgstammen för stor.
Vänta nu...
Är älgstammen för stor eller är det antalet träd som är för få?
Låt oss säga att det istället för 2 000 stammar per hektar finns 3 000 stammar. Då kan vi ju faktiskt ha 5 procents älgbetning årligen och ändå få 1 500 oskadade stammar när ungskogen nått betningsfri höjd.
Dessutom – och här kommer en liten finess – en sådan skog tål faktiskt mer älg. Antalet stammar som ”får skadas” varje år är 150 – men bara 100 om man förutsätter samma skadefrekvens (5 procent) på en mark med 2 000 träd per hektar.
Komplicerat? Kanske det – men helt korrekt.
Nu invänder vän av älgutrotningen att det innebär en massa extra jobb och vissa risker med täta förband (vilket är hårddraget om man pratar om 3 000 stammar per hektar) av småtall. Man riskerar snöbrott och ökade kostnader i form av fler röjningar och lägre netto vid första gallringen.
Jaha. Och hur mycket kostar det då?
Nu blir vän av älgutrotning förmodligen svarslös. Inte för att det inte går att räkna på alternativ, utan därför att detta inte är inövat. Men låt oss ändå vara hyggliga och säga – om inte annat för diskussionens skull – att det kostar pengar.
Dock... frågan blir hängande i luften.
Priset för att sköta skog på ett ”älgvänligt” sätt är nämligen viktigt. Det ska ställas mot älgen som resurs, mot jaktarrenden, samt – inte minst – mot fantasifulla påståenden. Bland annat påståenden från skogsstyrelsen, om hur mycket älgskadorna i dag kostar det svenska skogsbruket. Här slängs det nämligen hejvilt med siffror i miljardklassen.
Helt oavsett hur de räknar så kan man enas om en sak: Siffrorna är rena fabrikationer, som helt och hållet bygger på spekulationer. Ingen vet i dag vad en stock – oavsett kvalitet, trädslag eller skador – är värd om 20, 50 eller 100 år. Jisses... 100 år!
Det räcker med att gå tillbaka 25 år. Titta på hur synen på det svenska skogsbruket var då, och hur man bedömde framtiden – och hur vi får betala misstagen i dag. När Björn Rosengren bedömde värdet på teliaaktier till 85 kronor, och marknaden senare satte värdet till 25 kronor, höjdes en del röster för Rosengrens avgång. Det kommer inte att ske med Skogsstyrelsens chef – trots att spekulationerna är minst lika vilda.
Teliaaktier anses nämligen viktigare än älgar.

Dan Törnström

SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB