• Jaktkryssningen

Så kan vi stoppa den ”biologiska analfabetismen”

Genom kikarsiktetPublicerad: 2008-03-03 09:30

Häromdagen kom min elvaåriga son hem med glittrande ögon och en dvd-skiva i handen. Han berättade upphetsat att han nu minsann hade ett dataspel som också jag skulle gilla.
Ett jaktspel.
– Det är superbra. Helt verkligt. Titta!
Han demonstrerade och, ja, visst var grafiken fantastiskt naturtrogen. Men där slutade likheten med jakt.

Dan Törnsttröm

På skärmen uppenbarade sig en bredaxlad He-man med solglasögon och kamouflagekläder. He-mannen skulle utrustas med lämpliga vapen och tillbehör (varav en hel del mer såg ut att höra hemma inom det militära). Uppe till höger fanns någon sorts tracker, som en GPS ungefär – fast den här visade var viltet fanns. I det här ”helt verkliga” jaktspelet är grejen att man ska skjuta så snabbt och rakt som möjligt. Allt annat serveras egentligen, ungefär som på en fältskjutning. Inga speciella avskjutningsregler, inga förberedelser med pass, skjutvinklar eller strategier. Inga svårigheter att hitta ett djur, eller att djur kan skadskjutas. (Skador förekommer för övrigt inte. Bara tillsägelser och poängavdrag om man skjuter fel djur.)
Inga jaktkamrater och den mysiga jaktstugan har ersatts av en vapen- och jakttillbehörsbutik.
Kanske har Rikspolisstyrelsen ett finger med i det här spelet, tänker jag konspiratoriskt. Det var väl ungefär den här bilden av jägare som målades upp när RPS yttrade sig om ljuddämpare för ett antal år sedan…
Jag tänker på mina fem patroner som jag haft i byxfickan större delen av jaktsäsongen. De är blanka och nötta av alla gånger de åkt in och ur i patronläget. Frågan är om jag tappar bort fler patroner än vad jag faktiskt avlossar under jakt.
Men i jaktspelet ska det skjutas. Och det genom buskar och snår, mot djur som springer från en och på hur långa håll som helst. ”Excellent! A clean hit”, berömmer datorn när min son skjutit ett fullkomligt idiotiskt skott som borde rendera i uteslutning ur jaktlaget.
”Nåja, tids nog får åtminstone han lära sig vad ett bra skott är”, tänker jag och återgår till köksbestyren, ackompanjerad av datorns studsarsmällar.
Fast problemet är betydligt djupare än så. Några dagar senare läser jag i tidningen: ”Dataspel ersätter naturen”.
Amerikanska forskare har slagit fast att naturintresset minskat påtagligt sedan de elektroniska medierna infördes. Man har till och med ett namn på fenomenet: Videofili. Ordet är en ironisk motsats till biofili, som använts för att beskriva människans kärlek till naturen.
Forskarna konstaterar att samtidigt som naturintresset började minska i slutet av 1980-talet ökade folks internetanvändning från 0 till 174 timmar per år och dataspelandet från 0 till 90 timmar per år. Filmkonsumtionen ökade med 63 timmar. Trenden verkar vara lika i de flesta rika länder. Självklart måste all den här tiden tas från något annat.
Till exempel från att vara utomhus.
En hel generation är på väg att bli ”biologiska analfabeter”, som en del forskare uttrycker saken. Frågan är vilka konsekvenser det får? Tja, förutom övervikt och andra ”välfärdssymtom” är vissa forskare rädda för att naturintresset minskar och därmed också viljan att bevara natur och arter.
Kanske det. Men även vi jägare har anledning att känna oro.
Dels får folk får en märklig uppfattning om vad vi jägare gör och vad jakt är. Dels får folk en märklig syn på djur och natur. ”Disneyfiering” är ett exempel, där djur och natur får mänskliga egenskaper.
Människor växer upp med kunskapen som förmedlas av dataspel och de många gånger dramatiserade, animerade och helt påhittade filmintrigerna. Frånvaron av egna erfarenheter och direktupplevda naturupplevelser gör det omöjligt att bedöma rimligheten.
Jämför med trafikfrågorna. Det finns dataspel som går ut på att krascha bilar så mycket man orkar. För att inte tala om James Bonds biljakter på vita duken. Men tack vare att praktiskt taget alla har körkort och bil – egna erfarenheter – så kan de skilja mellan fiktion och verklighet.
I dag stöter man på så många konstiga – och rent verklighetsfrämmande – uppfattningar om jakt och jägare att den bild som målas upp i min sons dataspel inte är överraskande.
Förvirringen blir inte mindre av de rena nidbilder som målas upp av diverse jaktmotståndare och så kallade djurvänner.
Bekymret är att denna många gånger komiska naivitet kan hamna såväl i riksdagens lagstiftande församling som hos åklagare och polismyndigheter. Då kan det bli fel. Ordentligt fel.
Även i ett bredare jaktligt perspektiv kan ”den biologiska analfabetismen” få fatala konsekvenser.
För när det kommer till kritan följer våra politiker opinionen, om den blir tillräckligt stark. Sedan spelar det mindre roll om opinionen grundar sig på felaktigheter. Det kan vi se flera historiska exempel på.
Receptet då?
Tja, till exempel att bjuda med barn, vänner och bekanta på jakt. Stå för vad vi gör och förklara varför vi gör det. Sprida kunskap, helt enkelt.
Och det gäller inte bara våra jaktliga organisationer – utan i lika hög grad var och en av oss jägare.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB