• Jaktkryssningen

Skriet från Vålådalen

Genom kikarsiktetPublicerad: 2007-05-07 10:49

Rovdjurssymposiet i Vålådalen anses av många vara en av de viktigaste årliga händelserna inom rovdjursbranschen.
I år, tre dagar i början av mars, meddelades följande i en serie TT-artiklar och därmed i hela den svenska pressen:
Vargkritiker är varghatare. Kritikerna utgörs av förvirrade gubbar och gummor.
Kritikerna är i minoritet, eftersom alla normala människor som inte lever med varg vill ha mer varg.
Kritikerna är så gruvligt kriminella att de kan jämföras med mc-gängen Bandidos eller Hells Angels.
Tyvärr kunde inte heller jag närvara vid själva symposiet, för jag har faktiskt svårt att tänka mig att de församlade forskarna med flera verkligen förmedlade den bilden.
Jag satt begravd i arbetet som nattredaktör på en dagstidningsredaktion och kunde alltså med stigande förvåning följa rapporteringen, artikel för artikel, från symposiet vartefter de trillade in i ”TT-katalogen”.
Rent nyhetsmässigt var det ett rätt lätt beslut att ”toppa tidningen” med Brå:s (Brottsförebyggande rådet) parallell mellan tjuvskytte och mc-gäng.
Detta av det enkla faktum att en rätt betydande del av samma dagstidnings läsare – i ett av de rovdjurstätaste länen – därmed kan misstänkas vara kriminella, eller i vart fall umgås och vistas i kriminella kretsar (det inkluderar dessutom halva tidningsredaktionen).
Det var ju en kanonnyhet, ingen tvekan om det.
Att Brå:s undersökning (eller möjligen nyhetsrapporteringen om densamma) är tämligen tendensiös lär nog de flesta inse med tiden.
Jag vill för övrigt inte dra för stora växlar på utredningen förrän jag själv läst den, vilket jag får vänta med. Den blir klar först i september, fast då lär den sakna nyhetsvärde.
Mot slutet av nyhetsflödet från Vålådalen antog det hela en lätt komisk ton.
I vart fall för alla oss som under snart ett decennium följt debatten före och efter det så kallade rovdjursbeslutet i riksdagen – ett beslut som vissa pompöst kallar ”samordnad svensk rovdjurspolitik”.
För till sist slog man vid symposiet fast (i vart fall enligt artikelskribenten) att EU är på väg med nya direktiv som tvingar fram en större vargstam i Sverige.
Japp! Så var det med den svenska rovdjurspolitiken.
Men självklart är det inte komiskt. Jag, tillsammans med många andra trodde faktiskt att vi var på väg mot någon sorts islossning i rovdjursdebatten. Men nej. Rapporteringen från Vålådalen grusade den förhoppningen. Ingen kan bli förvånad om vi får dras med tjuvskyttet och det överspända tonläget något decennium till.
Frågan är hur det ska sluta. För sannolikheten är minimal att någon plötsligt kläcker ur sig: ”Heureka, jag har svaret!”
Nej, rovdjursdebatten molar säkert vidare som en ond tand år efter år ända tills folk tappar orken, alternativt att någon annan fråga kommer på modet.
En av TT:s artiklar från Vålådalssymposiet sätter – enligt min mening – fingret på varför det är så svårt att hitta en lösning i rovdjursfrågan.
Fast det var nog inte artikelförfattarens avsikt: Forskarna har nämligen kommit på att rovdjursmotståndet ökar med åldern.
De har intervjuat 11 400 svenskar, men ändå är orsaken till den mer negativa attityden med stigande ålder höljt i ett besynnerligt vetenskapligt dunkel. Det kan rent av ha att göra med, och låt oss citera: ”Något fundamentalt i det mänskliga psyket. Vi blir kanske mindre positiva med åren...”
Att möjligen fundera på om attitydförändringen har att göra med ökade insikter, lång erfarenhet och kunskap ligger naturligtvis nära till hands när man talar om åldersrelaterade opinionsyttringar.
Men nej. Inte i detta fall.
Resonemanget i tidningsartikeln kring denna smått övernaturliga paradox landar i ännu ett märkligt vetenskapligt faktum; nämligen att opinionen i de kommuner där rovdjuren finns ofta inte alls är lika positiv till rovdjur som i andra kommuner.
Jisses! Hur sjutton kan det komma sig? Forskningen står svarslös.
I kommuner med rovdjur kan till och med majoriteten anse att de 200 vargarna (riksdagens påhittade mål som, som sagt, inte betyder något inom EU) är alldeles för många. Inte nog med att denna majoritets åsikt är obegriplig. Den är dessutom fel, det vet ju alla, i vart fall på Vålådalssymposiet. Eller åtminstone alla Brå-utredare. Nåja, i alla fall alla TT-journalister.
Personligen kan jag inte så här på rak arm bedöma relevansen i undersökningen.
Men en sak är säker: Jag kan förstå om folket i Orsa, Malung eller Älvdalen, där de flesta (enligt samma undersökning) är motståndare till den så kallade rovdjurspolitiken och dessutom lever med rovdjuren, blir förbannande när deras åsikter behandlas som en störning i naturlagarna, ett fel i det matematiska systemet eller som någon sorts fysisk sjukdom som forskarna söker bot på.
Det här handlar inte om vargar längre. Det handlar om människors respekt för varandra.

Dan Törnström

SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB