• Jaktkryssningen

Vad är negativt och positivt om rovdjur?

Genom kikarsiktetPublicerad: 2007-11-12 08:24

Brottsförebyggande rådet, Brå, slår fast i sin utredning om ”Illegala jakt på stora rovdjur” att medierna rapporterar negativt om rovdjur. Som gammal nyhetsreporter känner man en lätt kåre löpa utmed ryggslutet.

Dan Törnström

Vid otaliga tillfällen jag suttit med politiker och lyssnat på hur illa vi behandlar just deras parti, eller på byalag som anser att vi ska marknadsföra den lilla kommunen och inte ”skriva en massa negativt”, eller på storföretag som känner sig motarbetat av pressen för att skriverierna handlar om problemen på företaget.
Vad är egentligen negativt?
Ibland är frågeställningen ganska konkret: Som när USA Today, vid en flygkatastrof, satte en rubrik som talade om hur många som överlevde – inte hur många som dog. Exemplet är en ganska enkel utgångspunkt för en positiv-negativ-diskussion. Men finns det ett självklart svar?
Och vad är negativt och positivt om rovdjur?
Vi kan till exempel förmoda att den senaste tidens händelser med björndödade och björnskadade människor knappast renderat artiklar som kan klassificeras som positiva. Och hur skriver man positivt om en vargattack på får? Eller att älgjakten förstörs i ett vargrevir? Eller att björnarna välter soptunnor?
Det här är lite kul att fundera på. Vi kan ju försöka vinkla till den så negativa nyhetsrapporteringen med: ”30 dagar helt utan björnattacker – invånarna i Myrträsk jublar”. Eller ”Trots den berikande rovdjursförekomsten i vår natur: Hunden Fidde överlevde tre dygn innan han blev uppäten”.
Förlåt. Men det är ganska lätt att bli raljerande.
Låt oss jämföra med trafiken (den är på något outgrundligt sätt alltid användbar när man diskuterar rovdjur):
Kan ni komma på när trafiken senast framställdes positivt i er lokala morgontidning?
Jämt och ständigt detta tjat om dålig miljö, koldioxid, olyckor, buller, vårdkostnader och trist asfaltering. Bedrövligt, när vi betänker att vi berör frågor om att bo i glesbygd, bedriva handel, ge människor rörelsefrihet, kommunikation med mera.
Jag menar: Vore det lite jävlaranamma i nyhetsrapporteringen skulle det ju framgå vid varje dödsolycka att det är smällar man får ta för att kunna pendla till jobbet och åka på söndagsutflykter och semester.
Parallellt: Att det ryker lite boskap och folk inte vågar gå ut i skogen är helt enkelt smällar man får ta om vi ska ha en stark rovdjursstam.
Okej, okej, nu raljerar jag igen.
Så här är det: Ledstjärnan för en nyhetstidning är (håll i er!) nyheter.
När USA Today valde mellan att vinkla på antalet överlevande, istället för döda, så var det – som alltid – med fingertoppskänsla.
I just denna våldsamma och spektakulära olycka bedömde redaktionen att det var en större nyhet att några faktiskt undkom med livet i behåll (även om det ju egentligen är vad man borde kunna förvänta sig av en flygresa). Och säkert finns det de som inte håller med – till exempel bland offrens anhöriga.
Att en björn går i skogen och är vacker att se på är kul att skriva ungefär en gång, nämligen första gången reportern ser en björn – under förutsättning att inte allt för många andra reportrar har sett samma sak.
Efter en tid infinner sig ett läge där en björn i skogen tillhör det vardagliga, varpå rapporteringen börjar kännas ointressant.
Jag har själv deltagit i ett antal sådana redaktionella beslut, just på de tidningar som förekommer i Brå:s utredning, där man mer eller mindre klart uttalat att en helt vanlig observation skippar vi, men finns det andra spektakulära eller dramatisk ingredienser i storyn så gör vi nyhetsbedömningar som vanligt.
Dramatiken kan till exempel bestå i att björnen gick omkring på en central parkeringspalts, att lodjuret dödade ett rådjur i stadsparken, att hunden blev uppäten, eller en människa dödades. Det är nyheter – än så länge.
I vanlig ordning får de drabbade komma till tals. Förvånansvärt ofta har deras kärlek till rovdjuren blivit naggad i kanten av att deras får ligger döda i hagen och att de nu ska begränsa sitt fria lantliga liv med fem trådar elstängsel.
På sluttampen brukar någon sakkunnig uttala sig om hur vanligt eller ovanligt det är med sådana här händelser.
Att björnen är gullig och att de flesta björnar hellre flyr än fäktar är i sammanhanget inte särskilt relevant – och får dessutom inte plats i en normal nyhetsartikel.
Ännu en negativ rovdjursrapport alltså.
Man skulle kunna invända att den ”negativa” nyhetsrapporteringen kan balanseras med trevliga reportage om björnar och vargar. Jo, förvisso.
Frågan är emellertid hur många sådana artiklar som kan motiveras per år (för de förekommer trots allt ganska ymnigt). Och vi ska nog inte helt bortse från att människor faktiskt kan tänka själva samt att de ganska snabbt genomskådar det vi i så fall per definition måste kalla för propaganda.
För naturligtvis skulle vi aldrig komma på tanken att ”balansera” eventuell negativ rapportering om ett politiskt parti eller en miljöförstörande industri.
Att Brå påstår sig dra de vetenskapliga slutsatserna att ”Medierapporteringen om rovdjur är övervägande negativ”, till och med att ”Medierna innehåller argument som kan neutralisera den illegala jakten”, är på det hela taget uppseendeväckande.
Kanhända har Brå kommit en medial konspirationsteori av monumentala mått på spåren, en konspiration som vida överstiger myterna kring till exempel de påstådda varginplanteringarna.

Är den här vargbilden hotfull?

Brå har både studerat hur dagstidningar och två jakttidningar skildrar rovdjur. När det gäller Svensk Jakt och Jakt & Jägare har utredare även granskat publicerade foton och kommit fram till att en del bilder i Svensk Jakt är tagna i ett ”underifrånperspektiv”, vilket gör att vargen ”kan upplevas som stor och hotfull”.
Den här bilden, publicerad i Jakt & Jägare nr 12 2005 och nr 4 2006, är tagen ovanför vargen. Det är inte heller bra, enligt sidan 157 i Brå-utredningen: ”Fotografen upplevs sitta i ett träd för att möjligtvis befinna sig på tryggt avstånd.”
Enlig Brå är det alltså bara lämpligt att publicera bilder på varg där betraktandet sker i samma nivå som vargen.
Är det här verkligen en utredning från en svensk myndighet, eller är det censurbyråkrater från Nordkorea som varit framme?

Anders Ljung, chefredaktör
och ansvarig utgivare Jakt & Jägare

SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB