Det är en gråmulen dag i slutet av årets jaktsäsong. Solen har inte varit generös de senaste veckorna, men utanför hjorthägnet vid Lövsunds säteri i närheten av Tystberga i Sörmland strålar tre jägare.
Det ska bli hjortjakt med fyraårige borderterriern Molle i huvudrollen.
Hägnet rymmer ett 30-tal dovhjortar och ger förhoppningar om en viltrik dag.
Känsliga djur
– Dovviltet är mycket känsligt för rörelser och ansikten. Vi måste vara tysta och inte röja oss. Orange hattband ska av. Egentligen borde vi bära kamouflagekläder, förklarar jaktledaren och tillika Molles förare Ulf Ferdinandsson och granskar den lilla gruppen jägare som lyssnar uppmärksamt.
– Det är inte ovanligt att det plötsligt kommer en hel flock hjortar på en gång. Då gäller det att jägaren behärskar situationen och inte förhastar sig med felskjutningar som följd.
Än sover Molle lugnt i sin bur. De tre bössförsedda jägarna ägnar han inte en blick. Men skenet bedrar. En stund senare förvandlas den lilla hunden med det söta utteransiktet till en explosiv brun pil.
Iklädd orange jaktväst i storlek ”small” flyger han fram över marken med en intensitet som inte står en större hund efter. Snart har vi förlorat honom ur sikte.
Söket blir större
Ulf Ferdinandsson förklarar att Molle på de här markerna går betydligt större än i okänd terräng. Där blir söket sällan längre än runt 100 meter.
– Vaff, vaff, ljuder snart Molles stämma och genom grenverket skymtar tre hjortar i språng.
Inte långt efter kommer terriern. Så får hjortarna vittring på oss och kastar nerför slänten. Under några ögonblick blir det tyst, sen hör vi hunden ta upp på nytt. Nu går drevet åt vårt håll till och över radion förvarnar Ulf passkytten Birgitta Jansson om att tre hjortar är på väg mot henne.
Ulf Ferdinandsson har jagat i 30 år men Molle är hans första hund.
Han behövde en hund för eftersök och för kortdrev på rådjur, hjort, älg och gris, bland annat för de kortjägare som kommer till Lövsund men inte har egen hund med sig.
Liten och lätt ras
Rasen skulle vara liten, lätt att ha med sig och sköta om. Dessutom ville Ulf ha en hund som inte fäller, eftersom han är allergisk.
– Jag är jättenöjd med Molle. Han har ett lagom stort sök för mina marker och är tuff och viltskarp när det behövs. Men han är ingen jaktidiot. Jag vill inte behöva lämna en jacka i skogen för att få hunden tillbaka. Molle söker alltid upp mig självmant när jakten är slut, säger Ulf Ferdinandsson, men betonar att han lagt mycket tid på att träna inkallning när Molle var liten.
Hittills har Ulf skjutit tiotalet rådjur och lika många hjortar för sin hund. Den enda nackdelen Ulf kan se är att Molle är lite stor jämfört med rasstandarden – drygt tio kilo istället för de eftersträvade sju. Som grythund skulle Molle få det svårt. För Ulf, som inte ägnar sig åt denna jaktform, spelar detta ingen roll.
Borderterriern härstammar från gränstrakterna mellan Skottland och England, The Border District, som även givit rasen dess namn.
Grytjakten på räv var dess ursprungliga användningsområde. I Sverige används rasen idag främst som sällskaps- och utställningshund, men en liten grupp uppfödare kämpar för att bibehålla jaktegenskaperna.
15 procent till jakt
Tomas Larsson, jaktansvarig på rasklubben Borderterriersällskapet, bedömer att kring 15 procent av de svenska hundarna idag används till jakt.
Två tredjedelar av dessa används vid grytjakt på räv eller grävling. Övriga används för eftersök eller för jakt på klövvilt, främst rådjur och hjort. Det finns även borderterrier som ställer älg och gris.
Tomas Larsson själv har en borderhane som driver lodjur med skall.
Ökande popularitet
– Borderterriern ökar helt klart som kortdrivare och stöthund. Många jägare idag vill att jakten ska gå snabbt. De har inte tid att sitta i skogen och vänta i timmar på en stordrivande hund, konstaterar han.
Vad händer med grytegenskaperna om aveln på borderterrier börjar inriktas på andra egenskaper än de ursprungliga?
Egentligen ingenting, menar Tomas Larsson, eftersom det rör sig om ganska få hundar totalt sett.
– Det finns bara fördelar med att hundarna används till jakt. Vilken typ av jakt man ägnar sig åt har mindre betydelse. Det viktiga är att hundarna är viltskarpa och rastypiska i övrigt.
Den som är intresserad av en borderterrier för jakt bör noga undersöka att och hur den tilltänkta valpens föräldrar jagar.
Hundar från sällskaps- och utställningslinjer saknar oftast inte bara nödvändigt jaktlust och viltskärpa. De är dessutom vanligen för stora för att fungera i gryt.
Den som vill ha en borderterrier som kortdrivare bör dessutom tänka på att rasen, till skillnad mot till exempel tysk jaktterrier, inte är framavlad för att skalla.
De flesta borderterrier skäller på syn, men inte alla är spårskallare. Det får man enligt Tomas Larsson se som en bonus.
Om man vill ha en hund med denna egenskap gäller det därför att fråga uppfödaren om föräldradjuren är spårskallare.
I gengäld är borderterriern en lite mer ”lagom” hund än tysken. Den har ett mildare temperament och går inte lika gärna i närkamp med viltet. Den är också ett lämpligare val för den som inte jagar så ofta. En borderterrier trivs bra som hemmahund och blir inte rastlös om den inte får komma till skogen på några veckor.
Rasfakta borderterrier
Ursprung/hemland: Grythund från gränstrakten mellan Skottland och England (The Border District). Rasen avlades från början fram främst för rävjakt. England räknas som rasens hemland.
Rasen idag: Cirka 800 valpar registreras årligen. Endast en mindre del föds upp till jakt. I jakten används rasen som grythund (främst rävsprängare, men förliggare finns också), stöthund, kortdrivare och eftersökshund.
Exteriör: Cirka 35 centimeter i mankhöjd, idealvikt runt sju kilo. Strävhårig päls, vanligen röd, vetefärgad, grizzle (grå-röd) alternativt blå med tantecken. Huvudet ska likna en utters.
Egenskaper: Kontaktbenägen, vänlig, stor jaktlust och viltskärpa. Fungerar ofta bra ihop med andra hundar. Trivs bra som familjehund, även om den får jaga sällan. Blir ofta gammal, inte sällan uppemot 15 år.
Hälsa: Borderterrier är i huvudsak en frisk ras, men vissa sjukdomar förekommer, bland annat kramper, magproblem, klåda och allergi.
Rasklubb: Borderterriersällskapet, www.borderterriersallskapet.com. Jaktansvarig: Tomas Larsson, tel: 0581-105 82. Valpförmedlare: Åsa Sundström, tel: 0554-407 60.