Full fart med en blandning av tysk jaktterrier och vorsteh. Hundkorsningar behövs ibland. Därför borde man se mycket mer seriöst på korsningsarbetet, tycker Thomas Gunnarson.
Foto: Håkan Spuhr Full fart med en blandning av tysk jaktterrier och vorsteh. Hundkorsningar behövs ibland. Därför borde man se mycket mer seriöst på korsningsarbetet, tycker Thomas Gunnarson.

Bra råd behövs om hundkorsningar

Jag läser med nöje artikeln om för och emot vad gäller blandrashundar. Som gammal kobonde och djurskötare sedan barnsben tycker jag att det är på tiden att man bland jägare tar upp frågan om blandisarnas status. Hundkorsningar behövs ibland. Därför borde man se mycket mer seriöst på korsningsarbetet för att få fram de mest specialiserade individerna för jaktändamål.

Hos andra husdjursarters avel har korsningsverksamheten kommit och gått.

Alltihop beror på vart djurägarna syftat med sin djurhållning. Ibland har avelsarbetet inbringat betydande summor medan det dagliga praktiska mer varit en bas för avelsarbetet. Ibland har avelsarbetet spårat ur och skapat problem som man akut, löst med korsningsprodukter.

Inom hundaveln har avelsarbetet skapat mervärden genom kennelklubbens långsiktiga arbete. Avelsarbete med rena raser lönar sig. Däremot kan man kanske ibland inte hitta de djur bland ”rena” raser som man söker för vissa ändamål och där kommer korsningarna in.

Borde se mer seröst på korsningar

Därför borde man se mycket mer seriöst på korsningsarbetet för att få fram de mest specialiserade individerna för, exempelvis, jägares personliga behov. Korsningsarbete är alltså inget man bör lämna åt slumpen även om det är ganska vanligt.

Ibland får vissa blandisar egenskaper som är närmast perfekta och man önskar föra dessa vidare till en ny generation. Här borde det finnas praktiska råd om hur man bör korsa vidare för att nå samma strålande resultat nästa gång.

Alternativt kan man göra en likadan korsning och ersätta den pensionerade blandisen med en yngre upplaga enligt samma recept. Men ibland är man så förtjust i sin tik att man vill ha en valp efter sin gamla favorit. Det är då en kompetent rådgivning borde komma ini bilden.

Renrasiga handjur

Erfarenheter från andra husdjursarter visar att en god väg att gå är att hela tiden använda sig av renrasiga handjur för att på så sätt föra in en tredje ras i korsningen eller fjärde. Sedan gäller det att cirkulera runt mellan dessa raser. Detta under förutsättning att de olika rasernas avelsarbete är relativt likartade fysiskt och psykiskt.

Om man korsar två väldigt olika raser för att få en unik korsning bör man kanske inte gå den vägen utan istället återupprepa korsningen för att få en perfekt kopia. Fördelen med detta, gentemot att skapa nya raser, är tiden. Nya raser tar alltså 30-50 år att etablera så ett avancerat och seriöst korsningsarbete är en snabb väg att få ett gott praktiskt resultat. Dessutom ger det nya öppningar för de redan etablerade rasernas verksamhet. Redan etablerade raser är oftast väl dokumenterade när det gäller ärftliga problem. Så ett seriöst korsningsarbete kan ge jägare de perfekta jaktkamraterna utan dagens eviga trätande om blandisarna.