Labradoren Albin visade tidigt att här fanns något att satsa på. Att han hamnade hos Sven-Erik Wais, som är en duktig jägare och hundkarl till husse, gjorde inte saken sämre.
Albin startade ganska ung på det kända Tisjöprovet, vilket han vann tre år i rad, mellan 2004-2006. Innan dess blev han godkänd vargspårhund 2001 vid Jägarförbundets test på Kullen Nyhammar under ledning av Hans Johansson/Calle Ekström.
De svenska och norska viltspårchampionaten var heller inte några problem för Albin.
Svårt prov på Åland
1 juni 2004 var det dags att åka till Åland för att erövra det nordiska viltspårchampionatet. Ön är inte det lättaste stället att spåra på. Där finns mycket vilt och dessutom gott om mårdhund. Albin fick sin titel och en bukett blommor i de finska färgerna blått och vitt.
Husse Sven-Erik Wais har en mycket bra spårhund att tillgå på många skarpa eftersök och har aldrig misslyckats någon gång.
Högklassig
Hålger, även han en labrador, håller lika hög klass i skogen och även han har erhållet flera första pris och även HP på Tisjö-provet.
Hålger deltog på SSRK:s jubileumsviltspår 2005 på Gålö Jaktgård, vilket var en SM-tävling. Provet baserades på skarpa eftersök där både hund och förare bedömdes. Hålger kom tillsammans med Sven-Erik på tredje plats i konkurrens av SSRK:s bästa spårhundar.
Hålger har också klarat av de svenska och finska viltspårchampionaten. Det norska togs som en dans 2007. Därmed blev även Hålger NORDVCH.
Under höstens älgjakt 2007 gjorde han några berömvärda eftersök. Ett med tunt fruset snötäcke löste han med glans.
Båda dessa labradorer är ett mentalt föredöme för rasen.
Två fina cockrar
Pärlan är en mentalt stabil och stark cocker spaniel med stor jaktlust, som tillsammans med sin förare utgör ett bra team.
Tidigt vann Pärlan svenskt och norskt viltspårchampionat, godkänd enkelt vatten, testad på vildsvin, samt under sommaren 2007 klarat finskt viltspårchampionat.
Mynta är yngst i gänget. Hon fick svenskt viltspårchampionat 2005. Den norska motsvarigheten 2006 klarades av på mer än 2 000 meters höjd uppe på klipphyllor två kilometer från Jostedalsbreen.
Finskt viltspårchampionat fick hon under sommaren 2007. Det finska spårprovet är det svåraste. Spårets längd är 1 400 meter, 6 meter spårlina, 4 sårlegor vilka skall markeras tydligt och hela spåret skall klaras på 45 min.
Utmanade de finska lejonen
Spårprovet i Elimäki hölls den 5 augusti 2007. Arrangören var finska Cockerspanielklubben. Den 1 augusti startade resan Solna-Kapellskär-Mariefred-Åbo. Därefter åkte vi 26 mil till Elimäki.
Dagen före provet var det spårläggning. Vi blev mycket väl mottagna av finska Cockerklubbens kommissarie Kimmo Kääriäinen med fru samt tolken Henrik Lähdes från Kotka. Henrik var ovärderlig för oss när det gällde språket.
På morgonen för provdagen gick vi upp tidigt. Det var samling i jaktstugan klockan 7. Huvuddomaren höll tal och därefter lottades spåren ut. Vår domare blev Seppo Markelin, jägare och skogsmänniska. Han rörde sig som en panter i terrängen.
Rejält varmt
Värmen steg sakta men säkert under dagen. När det blev Pärlans tur efter lunch var det hela 26 grader varmt.
Domarens protokoll löd:
”Bra start, hunden spårar med lagom rask promenadhastighet, raka sträckor exakt på spåret. Markerar tredje sårlegan, de övriga för snabbt. Vinklarna bra utmed spåret, klarar avhoppet snabbt med en liten ringning och delvis efter fotspår. Just före spårslut ringar hunden, klarar ut att komma på spår och passerar spårslut alldeles intill, kommer tillbaka och finner klöv, vilket hon markerar genom att nosa.”
Hundarna får inte röra viltdelen förrän domaren sagt till att provet avslutats. Föraren får inte heller hjälpa hunden under spårarbetet.
Resultatet blev VOI1 – 1:a, och Pärlan erövrade i och med detta titeln NORDVCH, den första cockern någonsin!
Mer finska prov
Den 19 augusti samma år var det dags för spårprov i Nakkila. Det arrangerades av drivande taxföreningen. Nu var det Myntas tur att visa vad hon går för.
Efter en båtresa med sjösjuka hundar i två dagar utan mat, trodde vi att chanserna var minimala, men sjösjukan blev ett segervapen.
Mynta gick ut först av alla och spårade som aldrig förr! Hon gjorde sitt livs bästa spårprov, den lilla perchwatertiken.
Vad hände? Förmodligen det faktum att hungriga hundar jagar bäst.
Här följer domaren Jarmo Nummijärvis kritik:
”Utmärkt spårprestation, säker och målmedveten start. På första sträckan avklaras avhoppsvinkeln exemplariskt genom användning av vittring från luften och marken. På alla sträckor utfördes alla sårlegor och vinklar utmärkt. Glad reaktion vid spårslut. Förarens arbete utmärkt och med god kännedom om sin hund. Mycket gärna skulle jag gå och spåra sårat villebråd med denna hund.”
VOI 1. 50 poäng av 50 möjliga och provbäst. Myntas nordiska championat var i hamn.
– Man kanske ska skaffa sig en cocker, var domaren Jarmos kommentar vid prisutdelningen.
Hemresan gick förvånansvärt lätt.
Riktigt duktiga
De här omnämnda fyra hundarna håller hög klass på sina uppdrag i skogen. Bara titlarna skvallrar om deras förmåga. Ägarna hoppas på att få uppleva deras kunnighet många gånger om på skarpa och andra eftersök. Det ligger mycket hårt arbete bakom deras framgångar.
Fakta om de fyra hundarna
Albin: NORDVCH SU(u)CH Crowns Grizzly Dessit, brun labrador. Ägare Sven-Erik Wais, Nybofjäll, Äppelbo.
Hålger: NORDVCH Crowns Prince of the Universe, svart labrador. Ägare Laila Bertilsson, Nybofjäll, Äppelbo.
Pärlan: NORDVCH Perchwater White Pearl, svart och vit engelsk cockerspaniel. Ägare Barbro Wiklund, Solna.
Mynta: NORDVCH Perchwater Sweet Summer Rain, blue roan engelsk cockerspaniel. Ägare Ingvar Hansson, Solna.