Vinnarpodiet med de tre bästa beaglarna i har-SM. Från vänster: tvåan Stig Ericsson med Koppargruvans Gia, vinnaren Lotta Magnusson med Tuva och trean Patrik Persson med Utvängs Rex Zeke.
Vinnarpodiet med de tre bästa beaglarna i har-SM. Från vänster: tvåan Stig Ericsson med Koppargruvans Gia, vinnaren Lotta Magnusson med Tuva och trean Patrik Persson med Utvängs Rex Zeke.

På håret när Tuva vann beaglarnas har-SM

Tuva med ägaren Lotta Magnusson segrade i årets upplaga av Beagleklubbens SM för harhundar, men vinsten hängde på en skör tråd med små tidsmarginaler. Det var under måndagen och tisdagen den 7-8 december som det avgjordes vilken beagle som skulle bli svensk mästare på harjakt.

Nio beaglar var uttagna att få tävla om det svenska mästerskapet i hardrivandets mycket svåra konst under två dagar i skogarna runt Älvkarleby.
När provet var avslutat visade det sig att Yxnavikens Tuva med ägaren Lotta Magnusson från Matfors var den beaglen som hade gjort det bästa jobbet i att kunna driva hare.
Lördagen började annars lite segt för Tuva. Efter ett längre arbete på harslag lyckades hon till slut resa en hare. Men tiken fick endast ihop 17 drevminuter på den listige haren, som det blev dödtappt på.

Reste en ny hare efter dödtapptet
Men både hund och matte Lotta Magnusson är envisa när det är jaktprov.
Till slut hittade tiken nya harslag och reste ytterligare en hare ur daglegan. 
Eftersom provtiden gick ut klockan 15, och Tuva reste haren klockan 13.25, hade tiken inte tid med några tappter för att få ihop sina 90 minuter, vilket är den drevtid som behövs för ett förstapris på hare.
Lotta Magnusson har ingen aning om vad som orsakade dödtapptet på den första haren.
– Var den första haren tog vägen vet bara haren, det är en gåta. Haren tog snabbt en större bukt och gick direkt över bron över en större å och hon fick tappt i skogen. Dubblade förmodligen, gick kanske runt henne och tillbaka i gamla löpan över bron och tillbaka mot upptaget, funderar Lotta Magnusson. 

På sträckbänken
Tuva gick dödtappttiden ut, men lyckades aldrig få någon ordning på det igen. Hon är vanligtvis mycket drevsäker och får sällan tappt i terräng, enligt matte.
– Men hon håller en verkligen på sträckbänken, säger Lotta Magnusson och syftar på upptaget på den andra haren, som kom klockan 13.25.
– För att ta en haretta, måste hon då gå tapptfritt!
Tiken hade några kortare tappter, men ingen noterbar, och lyckades alltså med fem minuter till godo få ihop ett förstapris.

Lurig väghare
– Dag två sprang haren långa sträckor på en lite större obelagd väg, förmodligen uppemot en kilometer någon vända. Det här reder hon aldrig, tänkte jag, berättar Lotta Magnusson.
– Tuva hade en hel del tappt. Haren var en krånglig rackare och Tuva gjorde en jätteprestation, tillägger matte.
Drevdjur måste observeras. I det här fallet sågs haren endast en gång, den 90:e drevminutern med tiken 1,15 minuter efter. Därmed var det bara att koppla på drevlöpan.
– Sammantaget var jag ganska slut, sammanfattar Lotta Magnusson den gastkramande upplösningen, när hennes vackra beagletik gjorde sin bedrift.
Fullständig resultatlista finns att läsa på Beagleklubbens hemsida:
http://www.svenskabeagleklubben.se/jaktprov/resultat/sm-2009