Jägarströmmen har vänt. Tidigare var det älgjakten som drog stora jägarskaror norrut. Men idag åker många jägare även från norr till syd för att jaga. Det är ofta vildsvinen som lockar och många norrlandsjägare vill även prova sina älghundar under grisjakten.
Den första närkontakten med ett vildsvin kan dessvärre innebära en rejäl fara för hunden. Rutinerade älghundar, som endast jagat älg, lär ofta bli överraskade av ett villebråd plötsligt anfaller. Det kan ske både oväntat, våldsamt och i hög hastighet.
Utsatta lägen
– Idag åker många norrlänningar söderut för att jaga gris. Den traditionella älghunden är ofta användbar även på gris. Men hundar med lång erfarenhet av endast älg kan snabbt komma i utsatta lägen, säger Ingvar Johansson som äger hägnet utanför Gunnarn.
– Anledningen är att hundarna helt enkelt saknar erfarenhet av bytesdjur som anfaller på det sätt som vildsvinen gör, tillägger han.
Största syftet med att låta hunden träffa vildsvinet under kontrollerade former är att hunden ska få respekt för detta villebråd. Dessutom får ägaren på nära håll se hundens arbetssätt.
– Där är en anledning att jag anlagt och öppnat ett vildsvinshägn, kommenterar Ingvar Johansson från Björkås gård, som ligger utanför Åskilje mellan Storuman och Lycksele.
Detta är inget regelrätt prov.
– Det är snarare en test för att hundägaren ska få en uppfattning över hur hunden reagerar inför svinen, Samtidigt är syftet att ingjuta respekt för svinen hos hunden, förklarar Ingvar Johansson.
Jakt & Jägare slår följe med Erika och Peter Forsgren från Sorsele. De vill se hur deras unga jämthundstik, Rågolias Bugga, reagerar inför vildsvin.
Börjar att spåra
Testet börjar med att hunden får starta på ett cirka 15 timmar gammalt spår, där ett skinn av vildsvin är släpat. Det har regnat ordentligt hela natten så det är blött i markerna. Det lagda spåret är ett par hundra meter långt och leder till hägnet.
På ett ställe har ett markerat älgspår korsat vildsvinsspåret. Spåret är kort och upphör efter mindre än 15 meter.
Bugga, som aldrig tidigare haft vildsvinsdoft i näsan, har inga som helst problem att följa det kalla spåret.
– Hon är mycket spårnoga för att vara jämthund, kommenterar Ingvar Johansson.
Vid det korsande älgspåret sköter sig Bugga bra. Tiken följer älgspåret tills det tar slut. Hon letar en stund på platsen men återvänder därefter till grisspåret.
Spåret leder fram till hägnet där Bugga får bekanta sig med vildsvinsskinnet.
Tam sugga
I detta hägn finns endast en gris. En helt handtam sugga som är mycket van vid hundar.
– Hundens första synkontakt med grisen är viktig. Just där har jag största chansen att bedöma hur skarp hunden är. Det är den svåraste delen i denna verksamhet, säger Ingvar Johansson.
En skarp hund kan skada grisen även om hunden är kopplad och det får bara inte hända, poängterar Ingvar.
– Den här tiken är inte skarp. Hon viftar på svansen och tycker att det är roligt. Men hon är samtidigt orädd och vaksam.
Problemet är att läsa de hundar som står helt still och fixerar eller mäter svinet. Kanske de även trampar med framfötterna. Det är ofta bland den typen av hundar man finner de skarpa hundarna som direkt tar första chans att anfalla svinet.
Ska få respekt
Inne i hägnet gäller det att hunden direkt ska få respekt för svinet. Hunden måste lära sig att svin är oberäkneliga och mycket mer attackvilliga och snabbare än älgar på små ytor.
Det har Ingvar Johansson löst genom att ge suggan en potatis och kasta nästa potatis mot hunden, som står kopplad ett par meter bredvid.
Suggan dyker direkt efter potatisen som kastats mot hundens håll. Som väntat uppfattar Bugga denna manöver som ett anfall från suggan. Manövern upprepas och Bugga har direkt fattat att de här djuren får man passa sig för.
Ingvar har direkt läst av att Bugga är orädd men inte
aggressiv.
Den uppfattningen stärkts senare.
När Peter Forsgren intygar att hon även är lätt att koppla får Bugga träffa suggan utan koppel.
– Men det gäller att avbryta testet innan hunden avslöjar att det är en konstlad situation och tappar respekten för suggan, förklarar Ingvar.
Okej att jaga gris?
Bugga är tämligen villrådig. Hon är nog inte säker på om det är tillåtet att jaga grisen. Men efter lite uppmuntran kommer hon snabbt igång. Bugga sköter sig bra.
Hon arbetar endast framifrån svinet och är mycket vaksam. Hon glider snabbt undan de gånger som suggan tröttnar på oväsendet och går till anfall.
Efter mindre än tio minuter får Peter och Erika uppmaning att koppla Bugga.
– Mötet med svinet blir värdelöst om tiken genomskådar situationen och tappar respekten för grisen, säger Ingvar.
Han klappar om Bugga och förklarar att hon uppfört sig mycket bra.
– Hon har ett bra psyke och är samarbetsvillig. Bugga har ett mycket bra ståndarbete. Hon arbetar hela tiden framifrån grisen men är inte aggressiv. Tiken är dessutom mycket lydig och kommer direkt på inkallning, sammanfattar Ingvar.
– Dessutom imponerade hon under spårningsmomentet, berömmer han.
Får möta fler svin
Under nästa moment får Bugga möta flera svin, som finns i en angränsande hägn. Men nu finns hela tiden ett galler mellan hund och grisar. Avsikten är att hunden skall förstå att det ofta rör sig om flera djur när det doftar vildsvin.
Det var intressant att se hur tiken reagerade inför vildsvinen, tycker Erika och Peter.
– Vi gjorde detta test mest av nyfikenhet. Jag känner igen
Buggas arbetssätt från hennes älgarbeten, säger Peter.
– Denna typ av observationer direkt från parkettplats är ju mycket ovanliga under den praktiska jakten. Av den anledningen var testet positivt även om det inte handlade om älg, tillägger Buggas husse.
Värdet av detta möte med gris är naturligtvis svårt att utvärdera i dagsläget.
– Men vad vi förstod av Ingvar, som äger hägnet, så skötte sig tiken rätt hyfsat, säger Erika och Peter.
Ulrik Thuresson är en av dem som låtit sina laikor möta vildsvin under kontrollerade former inför jaktresan söderut.
– Jag har låtit två av mina hundar möta gris i hägnet och tycker att det var intressant. Den ene hunden har senare använts under praktisk svinjakt och skötte sig bra, säger han.
Hundvana grisar
Utan erfarenhet av andra hägn än detta kan det ligga en fara i att grisarna i hägn är ytterst hundvana i jämförelse med vilda svin. Därför är det så viktigt att i tid bryta testet innan hunden genomskådar situationen.
– Jag märkte tydligt att min hund Dellik snabbt läste av svinens angreppslust under den praktiska jakten, kommenterar Ulrik Thuresson.
Dellik var betydligt mer försiktig med svinen än vid älg och kanske även i viss mån björnarbeten.
Positiv erfarenhet
– Om det var en effekt från grismötena i hägnet vet jag inte. Det går inte att bedöma. Jag tycker att Ingvar Johanssons grishägn var en mycket positiv erfarenhet. Jag kommer säkert att prova hundar där vid flera tillfällen, säger Ulrik Thuresson.
På www.bjorkasgard.se finns information om Ingvar Johanssons verksamhet. Genom att trycka på rutan Björkås gård nere till vänster visas även en film från grishägnet.