Även den lilla valpen kan tränas att följa ett spår. Bara man gör det på lek och inte ställer krav. En korvskiva, dragen efter köksgolvet är en bra början. Detta kan så småningom utökas till gräsmattan.
Valpen får en positiv upplevelse och tränar koncentrationsförmågan. Din belöning blir en trött och nöjd valp.
Utrustningen som behövs för att lägga ett blodspår är följande: En skank från klövvilt, snitselband, en flaska med blod (en använd diskmedelsflaska är utmärkt) eller en spårläggarkäpp och kärl för blod.
Fördelen med spårläggarkäpp är att blodet kan tryckas ner mer i marken. En blodningsflaska är mer lätthanterlig och risken för spill är mindre.
Det första spåret som läggs ska vara okomplicerat och utan svåra vinklar.
Ett bra nybörjarspår går 50 meter rakt fram och sedan en mjuk böj till höger. Gå ytterligare 50 meter och gör sedan en mjuk böj till vänster. Gå ytterligare 50 meter och där finns spårslutet.
Tänk på att lägga de första spåren i medvind så att hunden inte kan gå på luftvittringen. Då tvingas nosen ner i marken och hunden utför ett riktigt spårarbete.
De första spåren ska ligga minst en halvtimme, gärna längre. Då sjunker vittringen ner i marken och hunden tvingas att sätta ner nosen i backen.
Vissa hundar kan reagera rätt starkt första gången de kommer i kontakt med blod på detta sätt. När hunden har fått smälta alla intryck brukar det gå över.
Nu gäller det att sakta öka svårighetsgraden på spåren, både när det gäller liggtid och vinklar.
Kom ihåg att spåra i olika väder. Svårigheter kan dels bero på hunden själv, dels på mark- och vindförhållanden. Luftfuktigheten spelar också en stor roll. Det är bra att låta hunden dricka före spårningen. Om det är extremt varmt och torrt bör hunden även få dricka under spårningsarbetet.
Kyla kan också göra ett spår svårare.
Om det blåser mycket är det inte alls konstigt att hunden går, ibland flera meter, på sidan om det egentliga spåret.
När hunden klarar av spårarbetet tillfredsställande är det dags att utöka med fler svårigheter. Lägg spår över diken, bäckar, motionsspår, viltväxlar och i varierande terräng. Många hundar får problem att följa spåret när det blir färsk vittring från levande vilt.
Vid sådana tillfällen gäller det att vara helt säker på hur spåret går. Så fort hunden drar efter vilt, gäller det att fya den och sätta tillbaka hunden på spåret.
Kom ihåg att ge mycket beröm när hunden spårar vidare. Det spår som hunden har börjat på får den inte släppa.
Du och hunden ska arbeta som ett ekipage. Därför är det minst lika viktigt att föraren kan läsa hunden som att hunden kan spåra. Hunden upptäcker saker som vi själva ofta missar. Det kan vara markering av en liten bloddroppe, en benbit eller hår.
Föraren måste också lära sig att se på hunden att den verkligen jobbar och inte har tappat spåret.
Alla hundar, oavsett ras, får starta på viltspårprov.
Vissa hundar slutar tyvärr spåra konstlade spår efter att de har fått göra många praktiska eftersök. Den som vill få sin hund till viltspårchampion bör därför försöka göra proven innan hunden har fått göra alltför många skarpa eftersök.
Känns hunden mogen för riktiga uppdrag? Då den bästa starten att testa förmågan när man vet att djuret har fallit inom ett rimligt avstånd.
Det gör ingenting att man faktiskt ser djuret. Det viktiga är att hunden får lyckas med sina första skarpa eftersök och att man ser att hunden klarar uppgiften. Först därefter är det läge att ge sig ut på timslånga spårningar, då djuret kanske inte ens är allvarligt skadat.
Eftersöksträningen går att utveckla väldigt långt, både för hund och förare. Till exempel kan man lägga ut benbitar och pälsbitar i spåret för att se om hunden markerar.
Träna också dig själv genom att kontrollera snitthår, benbitar, blod och maginnehåll. Lukta, smaka och känn.
Gör gärna en bok med snitthår från de olika djurslagen. Det är bra att ha med sig när det är allvar och du behöver något att jämföra med för att försöka utröna var djuret är träffat.
Regler för viltspår
ANLAGSKLASS
Spåret ska vara cirka 600 meter långt och lagt i fyra räta vinklar. Avståndet mellan vinklarna ska vara minst 50 meter.
Till spåret ska användas en tredjedels liter blod, som ska ligga mellan två och fem timmar.
Blodet ska stänkas eller stämplas med cirka en meters mellanrum, tätare de första tio meterna. En skank släpas hela tiden.
På en valfri raksträcka görs ett bloduppehåll på 15 meter.
Skanken placeras så att den inte är synlig för föraren.
Spårlinan får ej överstiga tio meter och avståndet mellan hund och förare ska vara minst fem meter. I väldigt snårig terräng får linan tillfälligt släppas.
ÖPPENKLASS
Samma förutsättningar som i anlagsklass med följande undantag: Spåret ska ligga mellan 12 och 24 timmar.
Förutom bloduppehåll på raksträcka ska två valfria vinklar innehålla bloduppehåll på cirka tio meter.
I den ena av dessa görs dessutom en tillbakagång utan blodning på vägen tillbaka. Ungefär 50-100 meter före spårslutet ska en skottprövning göras.
Fullständiga vilspårregler finns att ladda hem på Svenska Kennelklubbens hemsida: www.skk.se