I Jämtland finns det numera flera duktiga björnjägare. Det gäller till exempel det lilla samhället Lit, som ligger utanför Östersund.
Här jagar Stefan Svärd och hans jaktkompis Sven-Åke Lindberg med sina hundar. Stefan och Sven-Åke har satsat helhjärtat på den svåra björnjakten och tränat sina hundar målmedvetet för björnjakt.
Tre fällda björnar hittills
Under årets jakt har de lyckats väldigt bra med flera skjutna björnar för sina hundar.
Stefan berättar nedan om några av årets björnjakter. Nu är björnjakten avlyst norr om E14. Men Stefan och Sven-Åke tar sig gärna an fler björnjakter, tills årets björnkvot är fylld i Jämtland.
• 22 augusti: Jakt på hemmamarken Ringsta.
En kamrat hittar björnskit på morgonen. 15 jägare är med på jakten.
Vi släpper min halvstövartik Kayla ock Sven-Åkes laika Eldar på spåret.
Hundarna känner en stark vittring av björnspåret och drar iväg en kilometer bort. Där kommer upptaget och björnen skenar iväg någon kilometer.
Sedan lugnar det ner sig och rör sig i gångstånd när det inte är stånd.
Får vittring av passkytten
Sakta men säkert förflyttar björnarna och hundarna sig mot ett postställe. Jag väntar bara på smällen från postaren. Men cirka 90 meter från postaren får björnen vind av jägaren och ändrar riktning.
Nu rör sig björnen mot mig, så jag tar mig ut på en mindre skogsbilväg.
Efter 15 spännande minuter kliver björnen ut cirka 80 meter från mig. Jag får två skott på den och björnen faller död ner.
Björnen är en stor hanne, som väger 182 kilo.
• 24 augusti: Jakt på Sörviken.
Hittar flera skitar i ett område. Prövar först två andra hundar, men de kände inget där.
Släpper min laika Kerke, som tar an ett spår. Efter ungefär två kilometers spårning reser han björnen på andra sidan ett berg. Går efter med halvstövartiken Kayla i band. När vi är 300 meter från ståndet släpper jag på henne också. Till min stora förvåning står björnen kvar.
”Jag smyger in på ståndet”
Jag smyger in på ståndet så att jag ser Kerke. Det hörs att stövaren står till höger.
Nu är planen att sitta där och avvakta, tills jag ser björnen. Förr eller senare brukar de göra utfall mot hundarna.
Får för mig att jag ska flytta mig i sidled ett par meter. Då kliver jag på en kvist och björnen skenar två kilometer.
Får gå in på grannmarken
Där blir det sedan ett nytt ståndskall. Jag måste vänta på att få gå på tills grannlaget gett sitt godkännande.
När jag är 200 meter från ståndskallet går det löst igen.
Nu gör drevet ett par bukter. Sedan far det långt bort som fanken och jag tappar pejl-mottagningen till råga på allt.
Jag får koppla hundarna senare på dagen, långt bort.
• 26 augusti: Jakt på Sörviken.
Vi tar samma berg som dagen före. Magnus Persson, från Stugun, är med idag. Han går med sin jämte, som tar upp på grannmarken.
Vi får fortsätta in där. Magnus skjuter en fin hona på 170 kilo. Det är första fällda björnen för jämten. Jäkligt roligt.
• 27 augusti: Jakt nere i Ede Hammerdal.
Här har en kamrat hittat spår på en nygjord skogsbilväg. Vi släpper min laika Kerke, som börjar väcka nästan genast i spåret.
Då släpper vi även Sven Åkes laika Elvis.
Nu blir det upptag, cirka 700-900 meter bort. Jakten rör sig i en stor krok under fullt gångstånd.
”Lyckas genskjuta drevet”
Själv kutar jag för fullt genom skogen och kommer ut på en skogsbilväg. Jag springer 500 meter efter och lyckas genskjuta drevet.
När jag ser björnen får jag på en smäll, som tydligen tar lite långt bak. Men björnen markerar kraftig av skottet och nu går det väldigt sakta för björnen.
Jakten går ner till Mårten Andersson, 300 meter bort. Han avslutar jakten med ett fint skott på björnhonan, som visar sig väga 142 kilo.