I Dalarna började snön ligga kvar på vägen och ju längre vi kommer upp i landet med bilen, ju mer snö finns det. Att jaga älg i snö är något speciellt. Du hittar lätt älg och de stannar ganska lätt för hunden. Förväntningarna är höga att få höra klingande ståndskall under de närmaste jaktdagarna.
Jägare från hela landet ansluter till campen där vi ska bo de närmsta dagarna. Det är några gråhundar och ett par jämthundar som ska få visa vad de går för under jaktens gång.
Efter ankomst och en snabb lunch bär det direkt ut i skogen för ett eftermiddagsdrev.
Alla som är med och jagar känner till marken väl, så det dröjer inte många minuter innan skyttarna är på plats och en av hundarna kan släppas.
Mycket älgspår
Det finns mycket älgspår, men ingenting som är jättefärskt. Det märks att man inte är van med kölden. Efter bara några minuter börjar kylan göra sig påmind och efter ytterligare en halvtimme fryser jag som en snögubbe.
Jag har fått ett fint pass ute på Korpmyren, som är en stor myr nedanför ett berg där det brukar stå bra med älg.
Jag sitter fint på min sten ute på myren. Trött efter resan hamnar jag snart i en dagdröm. Rätt som det är drar ett hundskall igång och jag piggnar till direkt.
– Hittade färska älgspår som hunden tog upp direkt. Det är ko med kalv, meddelar hundföraren och gråhundsentusiasten Pär Dahl över jaktradion.
Hunden jobbar på, men älgekipaget har andra tankar. Älgkon, som verkar rutinerad, sätter full fart ur marken och snart hör vi inget mer av hunden.
Korta dagar
Dagarna i november är korta. När mörkret börjar nalkas måste vi bryta jakten, hur spännande det än är.
Jag har några hundra meter till bilen och man känner att konditionen inte är den bästa. Med en puls likt en bongotrumma är jag efter en stund framme vid bilen och då är det nästan svart ute.
När vi övriga inmundigar en underbar middag kommer hundföraren Pär Dahl tillbaka.
– Hunden var flera kilometer bort, men jag lyckades kalla in honom, säger Pär samtidigt som han tar den första tuggan av den välförtjänta maten.
Efter en varm bastu somnar jag ovaggad och givetvis drömmer jag om den stora oxen, som kommer glidande genom snön.
Trötta men ändå förväntningsfulla äter vi frukost samtidigt som passlottningen äger rum.
Släpper hundarna
Själv ska jag gå med en gråhund och det gör jag gärna istället för att frysa på pass. Så fort det är ljust ute och skyttarna är på pass släpps hundarna. Som vanligt på dessa breddgrader är det ett bergområde vi ska jaga av. Skyttarna sitter runt om berget och förhoppningsvis kommer det älg i pass.
Hunden söker ut bra, men utan att hitta något färskt i början. Även Pär meddelar att det är dåligt med spår. Men vi jobbar oss uppåt och hoppas att de står älg högre upp på berget.
När vi gått drygt en timme visar hunden äntligen att det är något på gång och även Pär meddelar att hans rutinerade hund har något på gång. Och mycket riktigt dröjer det inte en lång stund innan det första skallen ekar i skogen.
Spänningen för passkyttarna är maximal. Pärs gråhund står och öser på med full hals en stund innan det går löst.
Det brakar till
– Se upp nere på vägen. Älg på väg åt det hållet, viskar Pär i jaktradion.
Och mycket riktigt brakar det till framför Mats Frykman. Sekunden senare kommer en kviga i full fart över vägen. Mats som har några år på nacken, och har varit med förr i älgskogen, får iväg ett bra skott mot kvigan som markerar träff.
Strax efter kommer Pärs gråhund och sekunderna senare min hund.
Hundra meter från Frykmans pass jobbar hundarna på med taktfasta skall. Snart blir allt tyst och vi förstår att kvigan ligger död.
Efter en lätt spårning hittar vi både hundar och älg bara en bit från Frykmans pass.
– Gamla gubbar kan än, säger Frykman med ett flin.
Vi bryter såten och samlas vid älgen. Alla hjälps åt att släpa kvigan till närmaste väg innan vi bryter för lunch vid campen.
Eftermiddagssåten blir däremot ganska händelsefattig utan både upptag och älgobservationer.
Dragspelskonsert
På kvällen, efter middagen och bastun, blir vi bjudna på dragspelskonsert med en av världens bästa dragspelare, Ingemar Johansson. Det blir en upplevelse över det vanliga. Måste erkänna att jag tills nu har varit väldigt skeptisk till dragspelsmusik, men efter Ingemars uppträdande har jag en helt annan uppfattning. Det blir full fart i stugan, så både stolar och bord gungar. Alla är med och sjunger och håller takten efter egen förmåga.
Efter en rolig kväll är det äntligen dags för sängen. Det är betydligt senare än kvällen innan, men ibland får man bita i det sura äpplet.
Den tredje jaktdagen börjar som den andra slutade. Det är trögt att få upp älg och efter lunch börjar frustrationen komma. Men ibland vänder det fort.
På väg ut till eftermiddagssåten går vi på två färska älgspår och förhoppningarna stiger markant.
Den tidigare planeringen läggs om och nu är det en annan såt som ska jagas av.
Skyttarna placeras ut
Passkyttarna placeras ut vid kända älgövergångar.
En hund släpps direkt på älgspåren och en annan hund går in från det andra hållet.
Väntan känns oändlig innan de första hundskallen ekar vackert i skogen.
I sakta lunk tar sig gångståndet framåt.
Själv är jag långt från händelsernas centrum, men det är spännande ändå. Rätt som det är hörs en dov knall.
Väntan blir olidlig innan en av skyttarna meddelar att han har skjutit på ett ensamt hondjur, som dessvärre gick vidare.
Efter konstens alla regler görs en skottplatsundersökning och det står klart att älgen är träffad i ett muskelparti.
Älgen blöder, men tar sig fram bra på fyra ben.
Eftersöksekipaget spårar efter älgen, men får lov att bryta då de är framme vid markgränsen och det börjar bli mörkt.
Jaktledaren Tommy Gunnarsson ringer grannlaget som lovar att dagen efter skicka över Martin med sin duktiga jämthund.
Hittar älgen snabbt
Spåren är lätta att hitta och det tar inte långa stunden innan Martins hund har fått fart på älgen. Efter ytterligare en halvtimme är det taktfast ståndskall.
Nu är spänningen på topp och när Martin meddelar över radion att han ser jämten jobba med en ko står det klart att han har rätt djur framför sig.
– Jag ska försöka smyga mig in på ståndskallet, meddelar Martin i radion.
Efter en lång väntan hörs två snabba studsarknallar eka över nejden.
– Älgkon är nu död, meddelar Martin.
Slit och släp
Jakten avbryts och det blir samling vid älgen. Martin sköt älgen klockan nio på förmiddagen. Inte förrän fyra på eftermiddagen får vi ut älgen till närmaste väg.
Älgen ligger fruktansvärt illa till. Att använda fyrhjulingen är inte att tänka på den första biten. Efter mycket jobb och slit är äntligen älgen framdragen och vi bryter jakten denna sista dag.
Två fällda hondjur blir resultatet. Ingen fin tjur fälldes, men även de måste klara sig för att föra sina gener vidare.