Jakten på vårbocken

Vårbocksjakten blir allt mer populär för varje år som går. Framför allt bland unga jägare är intresset stort att få nedlägga en bock under vårpyrschen.
Patrik Bartmar och Andreas Jansson anländer till Västmanland från Bohuslän i ett enda syfte – att få fälla en vårbock. Skam den som ger sig. Efter mycket jobb med sena kvällar och tidiga morgnar gav allt arbete resultat.

Vårbocksjakten har pågått i några veckor när Patrik Bartmar ringer från Bohuslän och frågar om vårbocksjakten. Efter lite överläggningar bokas datum för jakten. Någon vecka senare träffas vi på den överenskomna mötesplatsen i byn.

”Mammas pojke”

I telefon låter Patrik som en ”mammas pojke”, trevlig och artig och nästan så att han ber om ursäkt för att han har ringt.

Inte i min vildaste fantasi har jag kunnat föreställa mig att dessa väluppfostrade och artiga pojkar skulle se ut på detta vis.

Bott i en grotta?

Min första tanke är att dessa unga män måste ha bott i en grotta i hela sitt liv. Skäggiga som jultomten och långhåriga som två slitna hippies står de och ser lite vilsna ut vid mötesplatsen.

Efter en snabb inackordering i jaktstugan ägnas den första jaktkvällen åt för att reka läget gällande pass inför morgonens vakjakt och eventuella smygjakt på någon bock.

De aktuella passen visas och Andreas och Patrik har fått några alternativ inför morgonens vakjakt.

På väg tillbaka till jaktstugan stannar vi till vid ett hygge där en fin bock har setts under våren. Efter lottdragning beslutas det att Patrik smyger ut på hygget med studsaren och ser om bocken går där och letar föda.

Börjar smyga

Med mig och Andreas några meter bakom börjar Patrik sin ansmygning ut på det stora hygget.

Mitt ute på hygget ligger en stor kulle och mot den kullen smyger Patrik. I hukande ställning når han kullen utan att bli avslöjad av något rådjur.

Sakta smyger Patrik upp huvudet bakom en sten och spanar av hygget. Patrik stelnar till och spanar på ett och samma ställe i någon minut innan han vinkar till oss. Han visar med fingrarna att två rådjur går i den bortre kanten av hygget. En bock och ett smaldjur.

För långt avstånd

Hållet är alldeles för drygt för att kunna försöka sig på ett skott mot bocken. Det är nästan 300 meter fram till rådjuren och det är tre gånger för långt håll för att ett säkert skott skall kunna avlossas.

Patrik väntar en stund för att se om rådjuren är på väg mot hans håll. Men han upptäcker ganska snart att rådjuren har funnit sin plats i den grönskande kanten på hygget. De är inte nå angelägna att röra sig mot vårt håll.

Patrik har inget val. Det blir att försöka sig på en ansmygning mot bocken för att kunna få ett skjutläge på den.

Andreas och jag blir kvar uppe på kullen med kikaren i högsta hugg.

Utan att släppa rådjuren med blicken smyger Patrik mot dem. När rådjuren tittar upp stannar Patrik i steget. När rådjuren betar med huvudena nere går Patrik mot dem. Så fortsätter ansmygningen i en bra stund.

Avståndet har nu halverats mellan jägaren och rådjuren.

Vi ser hur Patrik tar stöd med bössan mot ett träd och provar en anläggning mot bocken. Men avståndet är för långt och skjutljuset börjar bli dåligt.

Varnar de andra

Patrik fortsätter ansmygningen. Men i en svacka mellan Patrik och rådjuren sprätter ett annat rådjur iväg och varnar de andra djuren på hygget. Sekunden senare är det tomt med rådjur ute på hygget och jakten får avslutas på grund av mörker.

– Satan, vad nära det var att jag kom i håll på bocken. Här ska jag sitta i morgon, säger en andfådd Patrik när han ansluter sig hos oss.

Med bara ett par timmars sömn i kroppen möts vi utanför jaktstugan. Klockan är bara 02.00 på morgonen.

Det är två ivriga jägare som möter upp mig i mörkret. Båda två har bestämt var de ska sitta och vakjaga denna vårmorgon.

Patrik ska försöka sig på den bocken som han smög på kvällen före och Andreas sätter sig i en liten granplantering där flera bockar har skådats under våren.

Men senare på morgonen visar det sig att ingen bock har fällts under morgonen.

Dags att sova

Nu är det bara en sak som gäller för att duon skall orka ut och jaga på kvällen också – sova! Det är jakt på kvällar och tidiga morgnar som gäller. Dagarna ägnas åt att sova.

Den andra kvällen är det åter väldigt nära för Patrik. Han sitter vid en liten, långsmal inäga som kallas för Vreten. Här finns både fin klöver och fint gräs.

Patrik sitter hela kvällen i tornet. Några getter, men även bockar, har synts under kvällspasset. Men inga rådjur kommer inom skotthåll. Andreas har tillbringat kvällen vid ett pass som ligger vid en björkplantering. Även han kammar noll.

Nu har Patrik och Andreas tillbringat ett stort antal timmar ute i markerna utan att få fälla någon bock.

Sista chansen!

Nu är det bara en sittning kvar innan duon ska åka hem till Bohuslän. Som anställd jägare på en mark kan man känna en ordentlig press på sig i sådana här lägen. Nu gäller det! Både Patrik och Andreas väljer samma pass som de haft dagen före.

Andreas åker själv till björkplanteringen och Patrik smyger ner till Vreten.

Vid morgonens sittning tänker Patrik tillämpa en annan taktik. Han ska inte sätta sig i tornet. Istället ska Patrik gå fram 100 meter och sätta sig i skogskanten.

Då sitter han cirka 50 meter från övergången där rådjuren hade rena viltparaden under gårdagen.

Mörkret börjar gå över till gryning. Det dröjer inte länge innan ett rådjur går över vid samma övergång som dagen före.

Men det är för mörkt för att se vad det är för slags djur som är i rörelse. Natten går över till morgon. Dis kommer in över Vreten.

20 minuter senare är det dags igen.

Nu är det fullt skjutljus ute på den dimmiga klövervallen. Två bockar jagar varandra över vallen, den ena betydligt större än den andra.

Bockarna stannar inte en sekund, så ett skott är omöjligt i denna situation.

Väntan blir inte långvarig innan ytterligare en bock kommer över vallen, men det är cirka hundra meter bort.

Knak i skogskanten

Sedan övergår all jaktspänning till ett lugn utan dess like. Det är inte ett liv på en timme och allt ser mörkt ut. Men så knakar det till i skogskanten, där de två kivande bockarna försvann in i skogen. Det är den lilla bocken som är på väg tillbaka mot sina hemmamarker.

Bocken trippar på över vallen. En vissling från Patrik får den lilla bocken att stanna till i steget. Ett skott bakom bogen från Patriks nyinköpta studsare får bocken att åka i backen i skottögonblicket.

Alla vårdrillande fåglar stannar till i några sekunder. Allt blir knäpptyst. Det enda som hörs är bockens sista sparkar innan livet rinner ur honom.

En nöjd och uppspelt Patrik smyger fram till bocken för att kontrollera rådjuret och se till att allt står rätt till.

Andreas kammar noll även denna morgon, men är glad för Patriks skull.

Trötta men nöjda

Trötta men nöjda ger sig de båda grottkillarna hem till Bohuslän med en liten men ändå en bock i bagaget. Det är två nyfrälsta vårbocksjägare, som lovar att komma tillbaka nästa år det är dags att ge sig ut i de västmanländska skogarna.