Jim Olsson och Max med den påskjutna och avlivade björnen.
Jim Olsson och Max med den påskjutna och avlivade björnen.

Lyckat eftersök på björn

Under torsdagen sköt en älgjägare på en björn som han upptäckte på en myr under pågående älgjakt på renbeteslandet i Dalarna. Jägaren såg att skottet träffade, men björnen gick undan.

Två björnjägare kallades till platsen, Jimmi Mårtensson och Johan Öhman. De tog med sig sina hundar. 

Det stod snart klart att björnen troligtvis inte var allvarligt skadad, för den sprang undan från hundarna hela tiden. 
När de rutinerade hundförarna märkte att deras hundar började bli trötta och slitna efter flera timmars jakt bestämde de sig för att ringa efter björnjägaren Jim Olsson från Selja utanför Mora. Nu gällde det att få hjälp av pigga hundar för att kunna få fatt den skadade björnen och avliva den.
De trötta hundarna fick avbyte
Jim Olsson lånade även Janne Falks rutinerade plotthund Max för att öka oddsen mot den skadskjutne björnen.
– När jag kom upp bytte vi hundar vid en väg där den skadade björnen gått över. Mina två plotthundar fortsatte jakten efter den. Efter ett tag kom min unghund Nate tillbaka och hade antagligen blivit skrämd av björnen. Max, den äldre och rutinerade plotten, fortsatte med björnen. Efter två och en halv timmas jakt kunde jag skjuta när den kom på ett gångstånd för Max, berättar en nöjd Jim Olsson.
Rispa i skinnet
Björnen vägde 108 kilo. Jim Olsson fick den eftersom älgjägaren som skjutit mot den bara hade rispat den på skinnet på undersidan.
Björnen hade säkert överlevt skadan, men enligt gällande regler avräknas en påskjuten björn från tilldelningen.
Här ser man hur viktigt det är att man har tillgång till bra björnhundar för att kunna genomföra vettiga eftersök.