Det är första dagarna i maj och våren har kommit en bit på väg. Förutom lite vakjakt på vildsvin har det varit stiltje på jaktfronten.
Äntligen är vårbocksjakten igång. Nu finns chansen att skjuta bort några småbockar, som springer runt och gör massa otyg i avelsbockarnas revir.
En fin bock, som har sparats i några år, har jag sett ett flertal gånger under våren.
Men det är inte bara han som har varit synlig i reviret. Ett par småbockar har visat sig och det är just dessa bockar som jakten ska inriktas på.
Efter lite velande bestämmer jag mig för att det blir ren smygjakt denna majmorgon.
Bockarna är alltid på sin vakt. Därför är det kamouflagestället och bekväma tennisskor som gäller under morgonens jakt.
Tyst stänger jag bildörren. Solen är på väg upp över horisonten och den vackra vårsången från småfåglarna ljuder i skogen.
Jag vet ungefär var bockarna håller till. Runt ett skogsparti finns det både åkermark och ett tvåårigt hygge. Där någonstans rör sig bockarna.
Smyger vid åkern
Med kikaren hängande runt halsen och studsaren redo smyger jag sakta i åkerkanten.
Jag har inte kommit många meter när jag ser en rörelse i ögonvrån. Från den täta skogen kommer en stor fin räv smygande ut mot åkern, helt ovetande att jag står bara några meter från den.
I sakta lunk går räven före mig i åkerkanten en bit innan den viker av in mot den trygga skogen igen.
Våren är en underbar tid att vistas ute i naturen och kan man kombinera nytta med nöje blir det ännu bättre.
I björkslyn ser jag färska fejningar från rådjursbockarna. Förhoppningsvis är de inte långt borta.
Inte ett rådjur visar sig vid den första åkern. Nu är det terrängen vid åker nummer två som ska sökas av.
Vid den andra åkern såg jag den stora bocken ett par kvällar tidigare. Förhoppningsvis rör sig bockarna där även nu.
Sakta, sakta smyger jag fram. Jag går bara några steg mellan kikarspaningarna. Efter en timmes smygande händer äntligen något.
Ser en vit bakdel
På långt håll ser jag en vit bakdel inne vid skogskanten. Nu gäller det att ta det väldigt försiktigt för att jakten ska lyckas, om det nu är en skjutbar bock.
Jag måste fram ett 100-tal meter innan jag kan se vad det är för kön på rådjuret.
Rådjuret betar i lugn ro, så det är ingen brådska för min del.
När jag efter en bra stunds smygning ser vad det är står det klart att den stora bocken har gjort entré denna vackra vårmorgon.
Han är otroligt vacker att titta på. Det är en skön känsla att veta att det är tack vare rätt viltvårdsarbete han går där och betar.
I nuläget vet jag inte om jag ska slå mig ner och vänta in någon eventuell ungbock, eller om jag ska fortsätta min smygning.
Smyger ut på hygget
Efter en stunds dividerande bestämmer jag mig för att smyga ut på det stora hygget. Förhoppningsvis går det någon liten bock där och betar. Den stora bocken betar vidare i lugn och ro, helt ovetande att en jägare precis sparat livet på honom – igen!
Tack vare de smidiga gymnastikskorna går smygningen tyst och bra.
Framme vid hyggeskanten tar jag fram min vindvisare och kollar läget. Vinden är sydlig. Det passar utmärkt, nu när det är hygget som ska smygas av.
Jag hinner inte ut många meter innan jag ser flera rörelser bakom en liten höjd ute på hygget. Väl uppe på en stor sten får jag svaret. En vildsvinssugga och hennes sju kultingar håller på att böka i ett blöthål. Visst skulle man kunna skjuta sig en kulting i detta läge, men nu är det bockjakt som gäller. Grisarna sparas till vinterns hundjakter.
Handkikaren används flitigt och det är med kikaren jag ser ett rådjur en bit bort på hygget.
I skydd av ett stort stenblock smyger jag i riktning mot rådjuret.
Efter cirka tio minuters smygning är jag framme vid stenen. Försiktigt tittar jag fram bakom stenen. Hundra meter bort går en liten pinnbock och betar.
Smygningen har lyckats. Bocken är helt ovetande om mig. Det är ett björkslyparti mellan mig och den lilla bocken, så ett skott är otänkbart i nuläget.
Redo med 6,5:an
Jag ligger redo med 6,5:an. Rätt läge och bocken är död. Rätt som det är stelnar den lilla bocken till.
En annan bock med betydligt större kaliber kommer med stelt kroppsspråk fram mot den betydligt tanigare pinnbocken.
När bockarna bara är på ett par meters mellanrum gör den stora bocken ett utfall mot den lilla bocken. Nu får jag mitt läge. Den lilla bocken har flyttat på sig ett 30-tal meter och står perfekt med bredsidan.
Lugnt smeker jag av skottet och den lilla hoppar till. Med vingliga steg går bocken ett 20-tal meter innan orken tar slut.
Den stora bocken vet varken ut eller in. Vart ska han ta vägen?
Med osäkra steg kommer storbocken upp mot kullen där jag befinner mig. I samma sekund som bocken får vind på mig kastar han iväg i jättehopp. Allt blir lugnt på hygget.
Bocken passas och en kilometer lång promenad väntar innan jag är framme vid bilen. Det är med skönt välbefinnande jag åker hem. Jag har fått en fin jakt, men jag har även gjort en insats för viltvården. De stora bockarna går kvar. Förhoppningsvis får de sprida sina gener till sensommaren.
Så här går det till om man vill ha en stark och fin bockstam. Skjut småbockar på våren och låt de stora ha lugn och ro i sina revir.
Ytterligare tre bockar sköts under vårjakten. Samtliga var ettårsbockar.
Lycka till med jakten och kom ihåg att låta de stora, starka och produktiva överleva.
Troféjakt med urskiljning
Det finns ett stort antal jägare som bara inriktar sig på trofévilt. Som jägare har vi ansvar att avskjutningen begränsas så att det finns kvar fina, produktiva djur. Då går det inte att bara inrikta jakten på de fina trofébockarna, tjurarna eller det långbetade galtarna.
Visst kan vi ibland skjuta den där fina bocken eller tjuren, men all jakt kan inte handla om troféer. Om man ska sköta allting efter regelboken är det främst kalvar/killingar och gamla hon- och handjur som ska falla för jägarens kula.
En tjur eller bock, som är i sina glansdagar, ska få sprida sina fina gener så länge han orkar. Sedan, när tjuren eller bocken har börjat gå i retur, kan han bli ett fritt jaktbyte.
Här kommer ett exempel när det är helt okej att fälla det där fina trofédjuret.
Du har en mark på cirka 1 000 hektar och bra koll på rådjursbockarna i området.
En bock som har gått vid en inäga i flera år är fullt kapital.
Om du vet att det finns flera bockar i närheten, som är på uppgång och har fina gener i blodet, kan du låta den fina bocken bli ett fritt jaktvilt. Men du kan inte bara inrikta dig på dessa fina bockar år efter år. Då har du snart slut på fina bockar och det är bockarna med sämre gener som sprider sin säd. Då blir det fel gener som kommer till de kommande årskullarna.
Även när du har en storbock som har börjat gå i retur är det helt rätt att göra honom till ett fritt jaktvilt och låta någon annan bock ta över reviret och sprida sina gener.
Guldbockar varje år
På de stora godsen skjuts fina guldbockar varje år. Men de flesta av godsen har en yrkesjägare, som sköter viltet och har bra koll vad som finns på marken. Bockarna som fälls på dessa marker skjuts precis när de är som mest kapitala. Men då finns bra koll på de övriga djuren på området. Det fälls kanske endast två guldbockar på marken per säsong. Dessutom finns fortfarande ett stort antal medaljbockar, som springer omkring och betäcker getterna. Då är det helt okej att fälla de där fina guldbockarna.
Att en storbock sedan råkar bli skjuten under hundjakten är då inte hela världen, eftersom det finns marginaler att ta av i rådjursstammen.
Även killingar och småbockar kan vara fina troféer när jakthunden har gjort ett fint arbete.
Som det är i dagens läge i mellersta Sverige kan vi inte skjuta av våra klövvitsstammar hur som helst.
Vi som jägare måste värna och sköta våra viltstammar för att få en fin och stark stam av hjortdjur.
Jag tycker att många jägare sköter avskjutningen av trofédjur helt fel.
Men köttjägarna är nästan ännu värre än troféjägare, som fäller för många fina tjurar och bockar. Ingen jägare i dagens Sverige dör av svält om det inte kommer in en massa viltkött i frysen. Att fälla den där stora tjuren eller den där kalvfria älgkon bara för att få mer kött i frysen är helt förkastligt.
Mer stabil stam
Det är bättre att inrikta avskjutningen på kalvar, ung- och mellandjur eller vilt som är på retur. Djuren som är i sin bästa ålder och mest produktiva ska gå fredade. Då håller sig stammen stabil och det blir mer kött i frysen på sikt.
Visserligen kan en del marker ha för mycket vilt på en och samma yta. Då går det att skjuta av ett större antal djur. Men uppriktigt sagt, hur många har sådana problem?
Med de rejält sjunkande viltstammarna måste vi värna om viltstammen och sköta avskjutningen rätt. Med tanke på bland annat det allt större rovdjurstrycket gäller det att göra det bästa av situationen och förvalta våra klövviltstammar väl.