Jag träffade Johan Axelsson på norska taxklubbens grytläger i Elverum i somras. Han startade sin taxtik Åsbackens Qesella på ett norskt förliggarprov och fick ett första pris.
Då bestämde vi att jag skulle döma henne på ett riktigt jaktprov i augusti när Sophie Eneqvist och jag skulle till Östergötland och jaga grävling.
Den 10 augusti har vi bestämt träff på Omberg utanför Ödeshög. På morgonen ses vi hela gänget och drar iväg emot gryten, som ligger tätt på slätten ner emot Tåkern – den stora fågelsjön i Östergötland.
Det finns hur många grävlinggryt att jaga i som helst. Både markägarna och jägarna i området vill gärna bli av med några grävlingar, eftersom de gärna vill värna om sina rapphöns och igelkottar. Fördelen med ett grytjaktsprov är ju att man även skjuter djuret i grytet och därför kan jaga som vanligt under provet.
Ska leta på grävlingen
När man startar en hund på ett förliggarprov är meningen med provet att hunden ska leta reda på grävlingen i grytet, så att ett så kallat nedslag kan göras med spett och spade för att komma åt att skjuta grävlingen.
En bra förliggarhund ska nästan arbeta som en duktig björnhund gör. Vänder sig grävlingen om och börjar gräva ska hunden vara i baken och nafsa grävlingen, så att den gör front emot hunden igen.
Under provet mäts hundens förmåga att med sitt arbete hålla grävlingen på plats i grytet. Hunden ska förhindra att grävlingen gräver in sig i något utrymme i grytet.
Jägarna lokaliserar med antingen hörseln eller en grytpejl var i grytet hunden ställt grävlingen och gräver sig sedan ner till hunden.
Det är absolut inte meningen att hunden ska slåss och försöka bita i grävlingen nere i gryten, utan hunden ska visa förmåga att ställa grävlingen på plats i grytet.
När jägarna grävt sig ner till hunden lyfts hunden bort. Då brukar grävlingen titta fram och man kan skjuta ett säkert skott och avliva grävlingen i grytet.
Första grytet
Efter ett par mils körning är vi framme vid det första grytet, som ligger intill den nya tidens kraftverk. Ett par stora vindkraftverk höjer sig över den östgötska slätten.
I kanten mellan en ärtåker och ett vetefält i en stenmur hittar vi grytet, allt enligt jakträttsinnehavarens beskrivning.
– Här är det säkert grävling, säger Erik Wiktorsson, en ung duktig jaktintresserad grabb som är med i Jägarnas Riksförbund i Stockholm. Nu är Erik med på vår jaktturné.
– Här är säkert sju-åtta hål som grävlingarna använder, konstaterar Erik.
– Det är ny sand och jord utanför varje hål, tillägger han.
När Johan Axelsson kommer fram med taxen suckar han djupt av bedrövelse. Hela grytområdet är bevuxet med hagtornsbuskar. Att gräva fram en grävling i det täta hagtornsbuskaget, med sina långa taggar, verkar inte speciellt lockande, trots chansen till ett dubbelt jaktchampionat.
När alla kommit fram till grytet och lagt av sig spadar och spett släpper Johan sin tax i det mest använda grythålet.
Försvinner ner
Snabbt försvinner den lilla taxtiken ner i grytet och alla fyra i sällskap står absolut stilla och bara lyssnar.
Sophie ställer sig på pass med en drilling, beredd att skjuta om det mot all förmodan skulle komma en grävling ur ett av hålen.
– Lyssna, hyssjar Johan åt mig och Erik.
– Nu skäller hon, väser han.
– Nu har hon hittat grävlingen, säger Johan och rusar ivrigt in mot centrum ovanpå grytet, för att kunna lokalisera var tiken ligger och skäller.
Men den taktiken är föga framgångsrik. Många kraftiga svordomar hörs när Johan blir spetsad på de kraftiga hagtornstaggarna.
Han får lugna ner sig lite grann för att kunna ta sig fram i det täta buskaget.
Erik plockar fram Deben-pejlen och försöker med en smartare väg att lokalisera hunden nere i stenmuren.
Vi hör hur lilla Ella arbetar med sin grävling. Nu är det bara att kunna hitta den exakta platsen i grytet för oss jägare.
Både Johan och Erik pejlar över grytet för att kunna hitta den exakta platsen för ett nedslag till hund och grävling i de mörka grytgångarna.
Vi hör hur tiken och grävlingen flyttar sig fram och tillbaka i grytet. Men till slut har Ella lyckats få fast sin grävling. Johan och Erik hittar den exakta platsen där ståndskallet ekar upp mellan stenarna i muren.
– Jäklar så tätt här är. Man kan ju inte röra sig. Har inte du en såg med dig? undrar Johan.
– Jo, jag har en utfällbar fiskarsåg i ryggsäcken. Vänta ska du få den, så du kan röja lite i buskaget, svarar jag grabbarna inne i hagtornen.
Johan börjar bryta sig ner mellan stenarna med spettet. Efter ett riktigt krafttag av honom och Erik lyckas de få bort en stor sten, som ligger ovanför platsen där hund och grävling förskansat sig i underjorden.
Går loss
– Nej, utbrister Johan när Ellas skällande tystnar i grytet.
– Nu gick grävlingen loss där nere. Han tålde inte att vi flyttade stenen, konstaterar Johan ilsket.
Efter en stund kommer Ella utfarande och tar snabbt en annan ingång för att leta reda på grytets invånare igen. Det dröjer inte länge förrän hon har hittat grävlingen igen i det stora stenskravlet som grytet är i.
Åter hörs tikens taktfasta skall nere i underjorden.
Snabbt pejlar grabbarna in var hunden och grävlingen har förskansat sig. Nu ligger Ella och skäller igen ett par meter från den förra platsen.
Johan och Erik sågar snabbt rent från hagtornsbuskar runt platsen där nedslaget skall påbörjas.
Nu kommer spettet fram igen och grabbarna sliter och bär sten så svetten sprutar.
Till slut hörs Ellas skall allt tydligare nere i grytet.
– Ge mig en spade, säger Johan till Sophie. Hon vill också vara med i händelsernas centrum och har övergett passet vid grythålet.
Nu börjar både Johan och Erik att hacka sig ner mellan stenarna för att komma ner till grytgången, där tikens skall hörs allt skarpare.
Timslångt grävjobb
Efter en timmes grävjobb syns gången där taxen ligger.
Vi kommer ner helt perfekt över ryggen på hunden och nu är det en otrolig fart på grabbarna med sina spadar och spett.
– Var med nu och ta upp hunden, manar Johan till Erik.
– Jag sätter jag en spade bakom hunden och du lyfter upp henne. Då kanske grävlingen kommer och jag kan skjuta den, fortsätter Johan.
Tar tag i taxen
Erik tar ett rejält tag i taxen och lyfter upp en vilt sprattlande tax ur hålet. Johan ligger beredd med grytrevolvern. Men efter ett tag inser de att grävlingen krupit längre in i grythålet.
– Släpp hunden igen, beordrar jag som domare.
– Taxen och vi måste komma längre in till grävlingen, annars kommer hon inte fram. Nu får vi gräva oss lite längre in så taxen får bättre plats att arbeta på. Här är jävligt trångt för henne, fortsätter jag.
Nu vidtar ett febrilt grävande med militärspadarna.
Taxen når längre fram och får bättre kontakt efter hand som gången vidgas åt henne.
– Nu tar vi upp henne igen och sätter spaden bakom henne, så inte grävlingen sticker om Johan missar med revolvern när den kommer, manar jag.
Erik tar åter igen upp taxtiken som protesterar vilt över att bli avbruten med det roligaste hon vet.
Beredd med revolvern
Johan är åter beredd med revolvern i hålet. Efter en stund kommer ett randigt huvud smygande ur mörkret och kikar fram i ljuset. Johan kan enkelt avliva en stor galt med en .22 long-kula i skallen.
– Grattis Johan! Nu har du en svensk förliggarjaktchampion. Tiken är godkänd och har gjort ett perfekt förliggarjobb på den här stora grävlinggalten, säger jag.
– Låt henne nu få bita och ruska om sitt byte så hon får känna att hon vunnit.
– Vad kul! utbrister Johan. Nu är hon både norsk och svensk jaktchampion som förliggare. Nu måste jag ringa till matte och berätta det här.