Vid samlingsplatsen utanför Kungsåra i Västmanland är förväntningarna stora. Gott om rådjur och ett par av Sveriges bästa taxar ska få jaga fritt.
Både Jonas Eriksson och Torbjörn Norrlund är drevdomare. Om några vet hur bra drevhundar ska vara så är det dessa två herrar.
Vi är ett sex man stark jaktsällskap som ska prova jaktlyckan denna vinterdag. Vädret är lite gråmulet, men inte alls obehagligt. Fin snö har kommit ner under natten och förutsättningarna är optimala. Snödjupet är inte värre än att taxbenen klarar sig.
I den första såten ska Torbjörns tax Bix få göra rätt för sig. Det blir upptag efter några minuters sök.
Torbjörn har gått in i en 20-årig granplantering med Bix. Efter en liten stund hörs de första väckskallen. Fem minuter senare ekar skallen för fullt inne grantätningen. Nu dunkar det på bra och skyttarna på pass kramar kolven lite extra.
– Troligtvis är det en hare Bix jobbar med. Det buktar så himla trångt, viskar Torbjörn på radion.
Drevet är precis i närheten av mig. Jag står beredd i skjutställning.
Något syns i ögonvrån
I min högra ögonvrå ser jag något som rör sig och sakta vrider jag på huvudet. En hare kommer skuttande i kanten mellan grantätningen och storskogen där jag passar.
Haren har ingen brådska och i sakta lunk skuttar Jösse på.
Kombibössan är redan upplagd mot axeln och nu är det bara ett vänta in rätt läge. Meter efter meter kommer haren närmare.
Bix jobbar på och han närmar sig haren ordentligt. Haren som har stenkoll på läget gör ett rejält skutt och sekunden senare är den på nytt inne i granplanteringen. Minuten senare kommer Bix i harens spår och utan tappt reder han ut harens försök att förvilla.
Det är otroligt kul och spännande att jaga med drivande hund när det buktar trångt.
Bix har drivit i en halvtimme utan det minsta tappt och fyra av fem skyttar har sett haren utan att komma till skott. Men det är bara en tidsfråga innan haren kliver i pass.
Jobbar på bra
Fast det är en hare Bix jobbar med fortsätter han oförtrutet. Det dunkar och går hela tiden. Haren buktar fruktansvärt trångt och spänningen är maximal.
Jag står med kombin i redoläge samtidigt som det smäller hos min passgranne.
– Jag fick haren, säger Christer Ferm i radion.
Minuten senare är Bix framme vid ”sin” hare och får mycket beröm.
– Det där gjorde han bra, säger en nöjd Torbjörn.
Efter första såten får jag klart för mig att detta inte är vilka taxar som helst. Det märks att de är meriterade. Det är inget krångel alls. Taxarna jagar på djuren och bär det iväg på långfärd släpper taxarna och kommer tillbaka.
Efter avblåst jakt, men även under drev, kan både Jonas och Torbjörn kalla in hundarna utan problem. Då är taxjakt roligt.
Det finns inget värre än att släppa hunden och sedan behöva åka en halv eller hel dag och för att leta rätt på den.
Rätt tränade och väluppfostrade hundar, då får man en sådan jakt som vi har denna vinterdag.
Prillan och Elis i såten
Efter lite korvgrillning och mycket ljug är det dags för taxarna Prillan och Elis att göra entré.
Jonas går in från ena hållet och Torbjörn andra hållet när det är dags att jaga av den andra såten.
– Förhoppningsvis får vi rådjursdrev i den här såten, säger dagens jaktvärd Åke Johansson.
Och visst får Åke rätt. Bara några minuter efter att hundarnas koppel är strykta hörs de första väckskallen och minuten senare är det som musik i skogen. Det är Elis som går på för fullt och det är vackert att lyssna på.
Prillan är inte sämre hon och nu ljuder två skönklingande drev i såten.
Andreas Rundgren har fått ett pass inne i såten. Andreas står uppe på ett litet berg och han har turen att hamna mitt i smeten.
– Det är en get med killing som Elis driver, väser Andreas över radion.
Det buktar mycket tätt inne i såten och Andreas ser drevdjuren med jämna mellanrum utan att komma till skott.
Prillan driver även hon på för fullt. Man kan inte tro att den lilla vackra tiken är tio år. Hon jobbar och driver på som en hund i sina bästa år.
Prillan drev går mer åt det hållet vi jagade på direkt på morgonen.
Förhoppningsvis vänder drevet och kommer tillbaka in i såt.
Elis drev går i samma tempo och det är bara för passkyttarna att njuta i fulla drag.
Drevet närmar sig
Drevet börjar närma sig och jag gör mig beredd för skott.
Jag hör klövarna mot den frusna marken. Nu är det inte många meter mellan mig och rådjuren. Bara rådjuren kliver fram mellan granarna jag har framför mig är allt klart, tänker jag.
Elis kommer närmare i spåret och nu måste rådjuren göra något. Rådjuren tar det kloka beslutet att kasta ge sig in i såten igen och klarar därmed livhanken.
Jag meddelar över radion att drevet än en gång går upp mot berget där Andreas står.
Nu har Elis drivit utan tappt i 40 minuter. Det är underbar musik för jägarörat. Andreas meddelar att han sett rådjuren skymta i skogen och att Elis är fem minuter bakom.
Prillans drev buktar även det, men i en grantätning bakom oss.
Vinterkylan börjar göra sig påmind. Fötter och händer känns stela och nu hoppas alla på ett fint avslut på drevet.
Rådjuren har inte samma åsikt. De tänker ge sig ut från såten. Nu buktar det inte längre. Drevet går spikrakt upp mot storskogen där Christer Ferm står och passar.
I sakta lunk kommer rådjuren i kanten mellan storskogen och tätningen, där de har buktat tidigare.
Rådjuren närmar sig Christer, men inte inom hagelhåll. Som tur är har Christer drillingen med sig idag.
Fäller killingen
När först bästa tillfälle ges låter han kulan löpa. Killingen markerar träff och inom ett tiotal meter drösar den i marken och gör ett par sista sparkar innan det tar slut.
Några minuter senare kommer Elis i spåret. Han får mycket beröm och klappar.
– Jag går ner till Prillan och avbryter hennes drev, säger Jonas.
Mycket riktigt dröjer det inte många minuter innan Jonas kommer med Prillan i koppel.
Helt otroligt, tänker jag för mig själv när jag ser Jonas komma gående med Prillan.
Det är en bit ner till samlings-platsen. Nu är det bara för dagens jaktkung Christer att släpa sitt byta ner till bilen.
Frälst av taxarna
En varm kopp med kaffe sitter fint i den frusna kroppen. Vi pratar mycket om taxar och jag måste erkänna att jag blev lite frälst av dessa fina taxar.
Många andra taxar jag har jagat med har inte varit på samma nivå som dessa. Jag vet inte hur många mil och timmar det annars har krävts för att leta rätt på en tax som vägrar ge sig.
Vi beslutar att ge oss för dagen. Det ska även jagas dagen efter.
Den dagen kommer ett tråkigt samtal från Christer. En olycka skedde under jakten och Prillan fick sätta livet till.
Jonas skulle rasta Prillan och hon sätter sig framför en av jaktkompisarnas bil samtidigt som han åker iväg för att sätta sig på pass. Det fanns ingenting att göra och olyckan var ett faktum.
Vi som har jagat med Prillan tackar ödmjukast för all underbar jakt. Ha det bra, Prillan!