Som vanligt när liknande saker inträffar ökar trafiken på den aktuella vägen. Ryktet går snabbt och många människor kör en rejäl sträcka för chansen att få se en björn. Även jaktlagets jägare försöker passa i närheten, men ingen björn visar sig. Eftersom älgen är slagen så nära den trafikerade vägen finns risk att störningarna är för kraftiga och att björnen inte längre befinner sig i området.
Någon dag därefter är älgkon plötsligt borta. Björnen har under natten flyttat den vuxna älgkon närmare 100 meter till en mer skyddad plats. Björnen har även ätit ordentligt av sitt byte.
Nu vet Gråträskjägarna att björnen är kvar.
Med tanke på älgens storlek, och den sträcka som björnen har släpat den vuxna älgkon, finns det anledning att misstänka att det rör sig om en större björn.
Jägarna vet att det finns ett par björnar i området. Ett par observationer talar även om en verkligt stor björn och nu börjar temperaturen stiga. Det finns ett flertal björnar kvar på licenstilldelningen i Norrbottens län och ett par dagar senare samlas delar av jaktlaget för att jaga björn.
Det är den 11 september och jaktlaget är förstärkt av jägare från ett grannjaktlag. Dessutom har jaktlaget även en bra förstärkning på hundsidan. Den förstärkningen är jämthunden SJCH Lyckagårdens Boy med sin husse Mathias Norén från Arvidsjaur.
Rutinerad hund
Boy har jagat björn vid flera tillfällen varje höst. Det har förekommit skottchanser, men de kom aldrig under den tid när det fanns björnar kvar på licenstilldelningen.
Boy torde vara en av våra mest jaktprovsmeriterade hundar på björn eftersom han är godkänd på såväl svenska som norska björnprov. Dessutom har han klarat ett ryskt jaktprov på en kedjad björn så bra att Boy enligt uppgift var det ryska provets bästa hund. Men fortfarande finns ingen skjuten björn på hundens meritlista.
Jägarna går i god tid ut och postar runt området. Därefter släpper Mathias Boy vid slaktplatsen.
Det är upptrampade stigar och björndynga i massor, berättar Mathias.
– Det tycktes lukta björn överallt och jag förstod direkt att hunden skulle behöva lite tid på sig för att reda ut alla spåren. Hunden ringade och försvann men återkom strax till slaktplatsen. Men Boy var snart borta igen.
Skymtar björn
Mikael Wikström från Arvidsjaur har ett pass uppe på en glest bevuxen tallås en dryg kilometer från den slagna älgkon. Plötsligt skymtar han björnen mellan ett par stammar.
Björnen kommer lugnt och svänger av lite åt sidan. Terrängen är relativt öppen och Mikael får strax därefter en skottchans. Mikael får iväg ett skott i ett bra läge och björnen försvinner.
En stund senare kommer hunden till platsen och börjar minuten senare skälla ståndskall.
Snart är även Mathias på plats. I detta läge vet ingen om björnen är vid liv men rätt snart kommer ett meddelande om att allt är lugnt. Björnen är död och jakten kan avslutas.
– Det blev lugnt och odramatiskt fast spännande, sammanfattar Mikael.
– Jag upptäckte björnen i god tid. Den hade gått upp direkt när den anade oråd och var troligtvis på mitt pass innan hunden hittat dess utspår vid den slagna älgen, tillägger han.
Mikael fällde storbjörnen med ett välriktat skott från sin 6,5:a och har därmed fällt sin andra björn.
Välväxt exemplar
Björnens vikt är 205 kilo urtagen.
– Jag tror nog att Norén var lite byxis när han skulle smyga fram, skojar en av gubbarna.
Det är säkert riktigt. Den spänningen känner alla jägare med lite självbevarelsedrift när man närmar sig ett ståndskall på en påskjuten björn. Ingen kan i det läget avgöra om björnen redan är död.
Boy luggar björnpäls och får en rejäl bekräftelse att björnen är ett villebråd som ska jagas. Den stora björnen har en färsk rivskada vid sitt ena öga som bedöms vara orsakad av en annan björn.
– Björnen är stor. Det förstod vi direkt när älgen var flyttad närmare 100 meter. Men det känns lite overkligt att den kunnat sätta i sig nästan hela denna vuxna älg under bara ett par dygn, kommenterar Thomas Grundström när vi senare besöker platsen där älgkadavret låg.
– Det kan ju spekuleras om det inte fanns ytterligare en stor björn på platsen, tillägger Thomas.
Rivsåret vid björnens öga tyder på att den varit i bråk helt nyligen.
– Det är knappast någon 60-kilosnalle som orsakat denna skada på denna dryga 200 kilo tunga hanbjörn, funderar Thomas.
Dagen före observerades en mindre björn, men den kan knappast ha skadat den stora björnen.
Många björnobsar
– Det finns tydligen en hel del björn i området. Vissa jaktlag har haft nästan lika många björn- som älgobsar under jakten hösten 2007, berättar Thomas vid ett senare tillfälle.
Nu har jaktlagen pratat ihop sig för att bättre kunna samjaga björn i fortsättningen. Denna jaktsäsong kommer att bli ännu mer spännande.