Äntligen kan Erik Wiktorsson skjuta grävlingen efter 4,5 timme. Antti Kokko sitter bredvid och pustar ut och Rille håller i sin unghund.
Äntligen kan Erik Wiktorsson skjuta grävlingen efter 4,5 timme. Antti Kokko sitter bredvid och pustar ut och Rille håller i sin unghund.

Webbjägarna går under jorden

Jakt & Jägare är med när duktiga hundar ser till att åtta grävlingar kan skjutas. Grävlingjakten pågår i tre dagar och två nätter i Södermanland. Både ställande hundar ovan och under jord gör jobbet. Jaktgänget består av medlemmar från webbforumet jaktsnack.se. Nu är det dags för jakt IRL (In Real Life) i verkliga skogen i stället för på nätet.

Under våren har grabbarna från webbforumet jaktsnack.se diskuterat en jakthelg där de som vill skall få vara med och jaga. Det bestäms att jakten skall gälla räv och grävling och genomföras första helgen i augusti.
Platsen för jakten är i Ullsta-Ånhammar-trakten i Södermanland, där det är fina biotoper.
Örjan Tapper är en av forumets moderatorer.
Det innebär att han är en av dem som ser till att medlemmarna håller sig till sidans regler och stryker alla inlägg som är olämpliga på sidan.
Örjan Tapper ordnar så att de deltagarna som saknar logi får bo hos honom i det lilla torpet som han och hans fru Marie äger på en del av jaktmarken.

Skillnad på ytor
För oss norrifrån, som jagar på stora viltvårdsområden på tusentals hektar, är det en ny upplevelse att höra Örjan berätta att han köpt sitt torpställe på 27 hektar och därmed fått jakt på jaktlagets 320 hektar.
Efter några snabba beräkningar på priset för torpet inser vi från norr att Örjan kunde ha fått en stor fin skogsgård i vår del av landet.
Till lördag morgon anländer Rille och Antti Kokko från Skellefteå. Det är två väldigt rovdjurs­jaktintresserade grabbar.
Sedan kommer Ansgar Johannesen från Drammen i Norge och hans Maria Flottorp från Trondheim.
Vi bestämmer att börja på den jaktmarken där Örjan jagar. Hans jaktledare, Per Leberger, visar några gryt som grävlingen brukar använda. Snabbt tar vi oss till första grytet, där Erik Wiktorsson släpper ner sin parson russell-terrier Miss Sofi’s Dionysos, som kalls Taggen till vardags.
25 grävlingar för Taggen
Taggen har närmare 25 grävlingar på sin meritlista. Så det är med stor förväntan han släpps ner i grytet. Villigt tar han sig ner i grytet men kommer snart upp igen och visar med hela kroppsspråket att här finns ingen Grimbart hemma.
– Då är det bara att ta sig till nästa gryt, säger Erik.
Hela gänget får en snabb transport upp bakom Örjans torpställe. Där, vid ett stort flyttblock, ligger en grävlingborg utan dess like i storlek.
Grabbarna från Norrland konstaterar med sin erfarna blick att grytet ser ut att vara livligt frekventerat av grävlingar. Mycket riktigt har Taggen snart hittat en grävling.
Nu börjar hans jobb med att få fast grävlingen i det stora grytet.
Grävlingarna är mer rörliga
Så här års, i början av augusti, är grävlingarna mycket mer rörliga och det är svårare för hunden att ställa grävlingen i grytet.
Hunden ska ställa grävlingen i grytet, ungefär som en duktig björnhund gör, och det ska inte vara några rallarslagsmål mellan hund och grävling nere i underjorden. Sådana hundar, som är för tuffa och slåss med grävlingen, blir bara skadade och är därför odugliga för grytarbete på grävling.
Taggen jobbar rutinerat på nere i gångarna.
Efter en halvtimme ligger hund och grävling på ett och samma ställe, nere på 1,5 meters djup, enligt Eriks grytpejl.
Antti och Erik kastar sig med jaktlusten sprutande ur öronen över spadarna och ett frenetiskt grävande tar sin början. Vi övriga känner oss mer i vägen än delaktiga när grabbarna sätter fart för att ta sig ner till Taggen och grävlingen.
Fick nog och drog
Efter att ha kommit en meter ner mot hund och grävling blir det helt plötsligt tyst och Erik får fram pejlen igen.
Grävlingen har fått nog när han hörde att vi närmade oss och drog iväg med hunden efter sig. Kraftiga svordomar hörs på norrländska när Antti får klart för sig att grävlingen stuckit. Nu är jakten åter igen i full gång nere i grytet.
Till slut får Taggen stopp på grävlingen. Men nu visar pejlen att det är på ett större djup.
– Här är de, men det är över två meter ner, förklarar Erik.
– Jo, men det är bara att köra på, svarar Antti och sliter tag i spaden.
Stöter på en stor sten
När grabbarna turats om med spaden och jobbat sig ner över en meter stöter de på en stor sten som ligger precis över hunden och grävlingen.
När de spettar fram stenen i moraset hörs det tydligt hur Taggen ligger där nere och skäller i grytet.
– Nu är vi nära. Vi har hållit på och jagat och grävt i tre timmar. Nu måste vi ta den, säger Erik.
– Jo, men får vi bara bort stenen så tar vi den, kommenterar Antti.
Nu tar bägge grabbarna i så mycket de orkar. Med gemensamma krafter får de upp stenen ur det mer än meterdjupa hålet.
Tyvärr vill inte grävlingen samarbeta utan väljer att åter dra iväg nere i det stora grytsystemet.
– Jag tror det är mer tunnlar och gångar än hela Stockholms tunnelbanesystem, knorrar en besviken Örjan, som troget stått på pass med sin hagelbössa vid ett par grytöppningar.
Ett envist släkte
Nu tror han att grabbarna inte ska få någon grävling. Men rovdjursjägare är ett envist släkte och deras hundar är ofta i en klass för sig.
Efter ytterligare ett par varv nere i grytet hörs på nytt Taggens envisa skall i underjorden. Nu pejlar Antti. Han konstaterar att ståndskallet är på runt fyra-fem fot under marken.
Snabbt kastar sig både Erik, Rille och Antti på spadarna. Efter knappt en meters grävande får de hål och kommer in i gången. Nu blir ivern stor hos jägarna, som efter 4,5 timmes jakt och grävande äntligen har grävlingen inom synhåll. Taggens vita svans syns först.
Nu går allt enligt instruktionsboken för grävlingjakt. Taggen hissas upp ur grytet och Erik tar över i hålet med sin grytrevolver.
Tre snabba skott mot galten
Allt sker enligt ett väl inoljat mönster. Med tre snabba skott skjuter Erik en stor grävlinggalt på 15 kilo.
– Ni är ju inte kloka, muttrar Örjan.
– Hålla på 4,5 timme och gräva och skyffla undan en massa sten och så får ni skjuta en grävling, tillägger han.
Men Rille har fått mersmak:
– Vi ska ut i ikväll också. Vi har laikor som ska jaga också. Inte har vi åkt ner från Sollefteå för att sova.
Lördagskvällen kommer och nu har Jens Fogéus blivit jaktvärd.
Jens har ett företag där han går som hundförare på olika jakter med sina hundar och har fått lov att vi ska jaga grävling på godset Ånhammar.
Drar ut på jakt på kvällen
Vid 22-tiden på kvällen drar ett spänt gäng, utrustade med pannlampor och ficklampor, ut på jakt.
Efter att ha gått igenom hästhagen vid Jens hus släpps både en laika och min finnspets lösa för att leta grävlingar i augustimörkret.
En kilometer traskar hela gänget innan laikans skall ljuder i natten.
– Nu ar det helt sikkert en grävling som min laikatispe (tik) har hittat, säger Ansgar, som anslutit från Norge tillsammans med sin tjej Maria.
Nu tänds lamporna och springande tar sig alla sju till platsen, där både laikan och finnspetsen nu har fullt ståndskall på grävling.
Har ställt en stor grävling
Framme vid hundarna ser vi i pannlampornas sken hur bägge hundarna ställt en stor grävling som står på tå och har burrat upp sig för att verka större mot hundarna.
– Må jag slappe min stöver också? undrar Ansgar vänd till Jens.
Det är en hygenstövare som har ett starkt rovdjursintresse och Ansgar ville gärna att hunden skall få lite träning på grävling.
– Klart du kan släppa honom. Unghundar måste ju få chansen. Annars blir det inget av dem, svarar Jens.
Hygenstövaren går direkt på grävlingen som en gammal sluggerboxare. Han visar direkt vem som bestämmer och grävlingen tar sin tillflykt under en rasad asp.
Skjuter den ställda grävlingen
Där i grenverket i mörkret gör Grimbart front mot hundarna. Till slut kan Antti skjuta sin första grävling på ståndskall för hundarna.
– Ja, det här var ju lite enklare än att gräva i 4,5 timma, muttrar Örjan, som knappt vill ta i en spade ens i trädgården vid torpet enligt hans fru Marie…
Pulsen efter den spännande jakten har gått ner. Alla har samlats för att gå vidare i mörkret och Jens har bestämt ett nytt mål:
– Nu ska vi gå mot det stora flyttblocket. Där brukar vi alltid få fatt på grävlingar vid den här årstiden.
Efter en kilometer är vi framme vid ett enormt stort flyttblock, där en stor gång går in under blocket.
Snurrar runt stenblocket
Både finnspetsen och laikan Eika snurrar runt blocket och plötsligt hörs Eikas skall lite dovare än vanligt.
– Här är den, ropar Jens.
Både laikan och grävlingen har krupit in under storblocket.
– Se här, säger Jens och lyser in under blocket.
I ett trångt utrymme finns grävlingen, som antagligen har hört hundarna komma och tagit sin tillflykt in i det trånga utrymmet.
Men en laika med stort rovdjurs­intresse skolar snabbt om sig till grythund och tränger sig in där grävlingen är.
Känsliga öron
Här står vi nu, sju jägare. Vi har ståndskallet knappt en meter från oss och kan eller vågar inte skjuta. Att skjuta in under det stora blocket är direkt förödande för hunden och dess hörsel.
Efter att Eika har försökt nå grävlingen i en kvart har den lilla fjolårsgrävlingen fått nog. Grävlingen gör sig ännu mindre och drar sig in ännu längre under flyttblocket.
– Nei men si på f-n, utbrists det på norska.
– Här löper grävlingen, hotar Ansgar från andra sidan stenen.
Direkt släpper han sin hygenstövare och vi hör hur stövaren började driva med glesa skall.
Springer som gaseller
Ansgar och Erik, som stått någorlunda nära när grävlingen drog iväg, springer som gaseller efter alla hundarna i mörkret.
Vi ser deras irrande pannlampor försvinna innan vi andra kommer iväg i släptåg.
Efter att ha tagit oss knappt 800 meter hamnar vi vid en grytöppning. Där står både Ansgar och Erik. De visar Jens hur hygenstövaren försökte tränga sig ner i grythålet, som går rätt ner i bergsslänten.
– Jaha, den här klarar sig nog. Den visste precis hur den skall klara sig, konstaterar Jens.
Det här grytet ser inte ut som att det är grävbart menar han och pekar med ljuskäglan på massivt berg.
– Vi har inte fått några idag. Men sedan ska vi ju jaga i två dagar till också, konstaterar Jens.
Sammanlagt åtta grävlingar
Sammanlagt får grävligan från Jaktsnack under sin grävlingjakt i tre dagar och två nätter åtta grävlingar för sina hundar.
Eftersom flera markägare har fått reda på resultatet från jakten har de hört av sig och vill att till nästa år ska gänget jaga grävling på flera jaktmarker i början på augusti.