Den som vill ha kvar jaktbart vilt som älg bör inte låta miljöpartiet och vänsterpartiet ha vetorätt i regeringens rovdjurspolitik.
Den som vill ha kvar jaktbart vilt som älg bör inte låta miljöpartiet och vänsterpartiet ha vetorätt i regeringens rovdjurspolitik.

(S)veket mot landsbygden

Socialdemokraterna har sålt ut jakt- och rovdjursfrågorna till de två stödpartierna, som är både jaktfientliga och rovdjursvänliga.
Väljarna på landsbygden som drabbas av rovdjursproblem vägde mycket lätt när regeringen skulle sy ihop en ny budgetuppgörelse.
Det här är ett svek mot en levande landsbygd, där en stor del av befolkningen vill kunna ha tamdjur både i och utanför hägn och dessutom syssla med jakt.

Tusentals har mött upp vid olika demonstrationer mot den rovdjursvänliga politiken. Faktum är att rovdjursuppgörelsen i budgetförhandlingarna kan bidra till att socialdemokraterna tappar regeringsmakten efter den 17 september i år.

Nu har nämligen socialdemokraterna inte längre någon trovärdighet i jakt- och rovdjursfrågor. Först kom mycket tydliga signaler att partiet börjat lyssna på röster från bland annat vargdrabbade Värmland. Det har funnits planer på att lätta upp reglerna för skyddsjakt. Tanken var att bilda ett eget förvaltningsområde för rovdjur av de länsdelar där vargproblemen är som värst i Bergslagen, Dalarna och Värmland.

Grusar alla förhoppningar

Det här området skulle ges möjlighet att börja förvalta de allt större rovdjursstammarna med hjälp av jakt.

Att ge vänsterpartiet och miljöpartiet vetorätt i rovdjursfrågor grusar alla förhoppningar om att s-regeringen ska lyckas med en vettig desarmering av den tickande rovdjursbomben.

Partiet har bildat en egen jakt- och viltvårdsgrupp, som leds av jordbruksminister Ann-Christin Nykvist.

Gruppen ska jobba med rovdjursfrågorna parallellt med en statlig utredning i frågan.

Partiets egen grupp ska ta fram ett dokument som beskriver socialdemokraternas syn på jakt- och viltfrågorna. Den 5 april träffade gruppen företrädare för Jägarnas Riksförbund och Jägareförbundet för att lyssna på deras synpunkter.

Men frågan är förstås vad den s-märkta jakt- och viltgruppen är värd nu, när alla vet att gruppen är bakbunden av samarbetspartierna.

Gruppens ståndpunkter kommer med all säkerhet också att bli partiets utspel i valrörelsen. Vem kommer att tro på det utspelet?

Det är inte ens värt papperet det är tryckt på om v och mp får vetorätt även efter höstens val.

Vågar ni chansa?

Handen på hjärtat, alla djurägare och jägare. Vågar ni lita på att s får egen majoritet och kan strunta i alla jaktfientliga veganer, betongekologer och rovdjursromantiker?

Nu är det i alla fall Åsa Domeij som bestämmer. Hon skriver motioner om att förbjuda grytjakt, som är mer eller mindre direkt tagna från Djurens rätt. Det är för övrigt en organisation där flera som sitter i ledningen sysslat med olagliga djurrättsaktioner.

Nästa steg från rovdjursvänner och jaktmotståndare är att försöka stoppa jakt med löshund.

Åsa Domeij visar tydligt att hon inte litar på jägare som skjuter varg för att rädda sin hund. Det är en märklig misstro. Boskapsägare och djurskötare som nu får skjuta en varg som tar sig in i en hage är ju också jägare. Annars skulle de inte ha en bössa att skjuta med. Varför lita mer på jägare som har boskap?

Svaret är att om miljöpartiet fått vetorätt tidigare hade det inte ens funnits rätt att skjuta rovdjur som tar sig in i hägn.

Både miljöpartiet och vänsterpartiet har i flera fall visat att de varken gillar jakt eller att vanliga människor äger vapen. Onödiga inskränkningar i vapenlagen stöds alltid av stödpartierna.

Blybesked först efter valet

Den som på sikt vill ha kvar sin jakt och sina vapen bör alltså se upp när de röstar i september.

Typiskt nog redovisas resultatet av konsekvensutredningen om förbudet mot blyammunition den sista oktober.

Den som vill vara säker på att det osakliga förbudet mot blykulor och blyhagel rivs upp bör alltså rösta för ett regeringsskifte. Det gäller även den som vill slippa stå och se på när jakthunden slits i stycken av vargar.

Och det gäller förstås också alla som vill ha kvar jaktbart vilt.

Med överstora rovdjursstammar blir den biologiska mångfalden på sikt väldigt enfaldig och landsbygden mycket ödslig.

Det är det valet handlar om i höst.

Anders Ljung, chefredaktör Jakt & Jägare