Och precis som inför jul pysslar man vällustigt med diverse förberedelser: Batterier byts, matsäck inhandlas, man rotar i lådorna efter kartor och klappar om hundarna, liksom för att försäkra sig om att de är form.
I mitt fall kastar jag lite oroliga blickar på min ungtik. Hon har inte löpt än, men det verkar lyckligtvis som att vi klara oss över premiärveckorna.
Däremot kunde konditionen ha varit bättre – både min och hundarnas, för båda är lika viktiga. Jag lyckades springa sönder min hälsena för några veckor sedan och därefter har det varit lite si och så med träningen.
Elddopet för unghunden
Dock hann vi med ett och annat tidigare i höstas. Ungtiken Jaffa behöver knappast tränas speciellt mycket. Hon har energi så det räcker och blir över. Jag tror faktiskt inte att jag någonsin sett henne slutkörd.
Årets jakt blir på sätt och vis hennes elddop. Förra jakten var hon inte ens ett år gammal. Hon drev älg några gånger under älgjaktsveckorna i oktober, men sedan – när det var meningen att jag skulle fälla någon kalv för henne på efterjakterna – så kom snön…
.. ja, ni minns säkert den bistra vintern.
Älgklövarna ven i luften
Men Jaffa har jakten i blodet är det ingen tvekan om. Hon skäller stånd på allt från sork till älg. För en månad sedan skällde hon ut en älgko efter noterna i fyra timmar.
Jag hade stora problem med att kalla in hunden och den rent ut sagt förbannade älgkon anföll både hunden och mig. I skydd av träd och stenblock lyckades jag till slut få tag på Jaffa medan älgklövarna ven i luften.
Så det är ingen tvekan om vad hon gillar bäst. Speciellt trött var hon inte heller, och frågan är hur länge hon stått med älgen om hon inte blivit avbruten. Nu gäller det bara att upprepa det hela under jakten.
Ett missöde avvärjt
Och i går konstaterade jag nöjt att vi redan avvärjt ett möjligt jaktligt missöde i år.
Min jaktkamrat ringde nämligen och var bekymrad. Han trivdes inte med älgstudsaren och kände sig osäker. Träffbilderna var inte bra, trots nytt kikarsikte och övning. Han övervägde att låna ett vapen av en bekant – något som i sin tur kändes osäkert eftersom det var ett helt obekant vapen. Därför ville han ha en andra åsikt om vapnet.
Så vi möttes på skjutbanan. Två skott på 80 meter: Tavelbom.
Hoppsan! Vi kisade lite framför tavlan och såg att skotten gått till höger i sandvallen bakom. Jag justerade ett halvt varv i sidled på kikarsiktet, sköt två skott till, men nu verkade skotten gå över.
Siktet satt löst
Jag tog tag i kikarsiktet, drog det fram och tillbaka och märkte ett tydligt glapp.
– Det sitter inte fast, sa jag och skrattade.
Min kamrat tog sig för pannan. Felet är nämligen jämförbart med när man svär ve och förbannelse över att datorn krånglar – bara för att upptäcka att en sladd ramlat bort.
Det var sidoskruvarna som höll ringarna. Men en femkrona åtgärdades problemet. Efter ytterligare fyra–fem skott sköt vi i vart fall mot centrum av tavlan. Så hittade vi ytterligare ett fel och drog åt några skruvar till. Sedan satt skotten på en tumnagel.
Enkel säkerhetsåtgärd
Så enkelt var det alltså. En extra kontroll – till en kostnad av ett 20-tal övningspatroner – kanske räddade oss (hela jaktlaget inklusive en älg) från både sorg, lidande och massor av arbete.
Har ni inget att göra i dag, söndag, så varför inte ta en tur till skjutbanan och kläm iväg en fyraskottsserie på en inskjutningstavla. Bara som en sista kontroll. Det går fort och kostnaden är försumbar.
Beslöjad glädje
Själv ska jag ta mig an älgtracken och försäkra mig om att den startar. Lite olja här och där sitter säkert inte heller fel. När jag ändå håller på ska jag kasta ett öga på slakteriet.
På kvällen ska det ringas runt lite, stämmas av med grannjägare och noteras en del telefonnummer – så vi snabbt kan larma varandra. Vi har ju vargarna också. Vetskapen om detta ligger som en slöja över jaktpremären. Så har det varit i flera år nu. Fast som vanligt försöker man hålla oron på avstånd.
Å andra sidan ser det ut som om det finns lite mer älg nu, än tidigare år. Målet är att balansera älgstammen och vi har fått någon älg extra på licensen – vilket passar perfekt när man har en unghund.
Så från oss alla på redaktionen på Jakt & Jägare – till er alla läsare:
En riktig skitjakt på er.
