En metod är att köpa en femcentimeters Rapala crankin rap via Tradera för 37 kronor.
– Ha, svarar sambon, och du ska veta det. Titta du på ekolodet du köpte för dyra pengar så tar jag öringarna.
Envisas med ulkwobblern
Sagt och gjort, vi far ut och sambon envisas med den så kallade ulkwobblern.
Själv tar jag en mer modest variant som ska immitera en siklöja, öringens naturliga föda i vår sjö.
Efter en timmas bondtrolling skriker sambon högt.
– Nu är det något som hugger.
Rullen skriker och Ann-Britt vevar så mycket hon kan, men någon lina får hon inte tillbaka på spolen.
Problem med slirbromsen
Dra åt slirbromsen, säger jag.
– Hur tusan gör man det då, skriker hon i falsett.
Vrid åt skruven på spolen så drar du åt slirbromsen, meddelar jag. När hon gjort det bugar sig spöt djupt ner emot vatten ytan. Det spänns ytterligare och jag blir rädd att linan ska gå av.
Lätta lite på bromsen nu, ber jag henne.
– Hur då? Ska inte bromsen va på ett läge då, får jag till svar.
Risk för tryckt stämning
Till slut och under lätt panik kommer en stor öring välvandes i ytan och jag får tag i håven.
Men framme vid båten blir det en ny rusning ner emot botten och jag ser på ekolodet att det är 20 meter djupt. Sambon kämpar på och vevar ytterligare en gång storöringen in till båten.
Nu ser jag den och förbereder mig för håvningen, och tänker: Missar jag den här måste jag göra som Jesus, lära mig att gå på vatten. Annars blir det väldigt tryckt stämning i båten.
En storfiskares fundering
Men håvningen går vägen och Ann-Britt får sin storöring.
Själv sitter jag där och funderar på hur saker och ting kan bli här i livet.
Jag har fiskat sedan jag var liten pöjk är nu 55 år gammal och har ALDRIG fått så stor öring, någonsin, trots alla dyra redskap och naturligt immiterande wobblers.
Näe hä bli te åt köp en ulkwobbler på tradera.
Rävper
