Jag och min dåvarande arbetsgivare bjöd ner ägaren till det norska företaget på ett par dagars vildsvinsjakt. Det skulle bli smygjakt i höstvetet efter vildsvin.
Från första stund började det att krångla. Jag hade lovat den norske företagaren att ta med en kompis, det kom två kompisar. Snäll som man är lät jag det vara.
Vi hade bokat ankomsten till den 1 augusti. Sista juli ringer norrmannen och säger att de är på väg. Samma sak igen. Menlöst önskar jag dem välkomna till säteriet där jakten ska anordnas.
Så nu hade jag tre norrmän i stället för två och en dag för tidigt.
Min jaktkompis Mathias hade fått ledigt efter mycket jobb under sommaren. Snäll som han är ställde han upp som guide under den kommande kvällen.
Tydliga skjutregler
Jag ger tydliga instruktioner att det bara får skjutas årsgrisar och inte på längre håll än 30-40 meter.
När vildsvin skjuts i sädesåkrarna är det väldigt noga med att man är nära. Annars blir det för mycket säd att skjuta genom och kulan kan då ändra riktning.
Jakten gick skapligt. Norrmännen fick skjuta varsitt vildsvin.
Men ett vildsvin sköts på cirka 150 meter och ett annat sköts bakifrån rätt in i den ena steken, med ett eftersök som följd.
Det tredje vildsvinet sköts enligt reglerna.
Nu kommer det som gör mig riktigt förbannad. Ägaren till företaget ville gärna köpa med sig kött hem och det var helt okej.
Eftersom han inte hade kontanter på sig kom vi överens om att summan skulle sättas in på ett anvisat konto.
Blåst på mer än 14 000 kronor
Sedan har jag inte hört ett ord av honom. Jag har sökt ägaren på telefon och e-post.
Han har flera gånger fått kontonumret i sin e-post och ingenting händer. Inga nya kontakter har knutits och jag har blivit grundlurad.
Trion blev bjuden på jakt för cirka 14 000 kronor plus köttet de fick med sig hem.
Man lär sig av erfarenheterna, men det är synd att det ska behöva hända.
Efter detta med norrmännen trodde jag att jag hade upplevt det värsta, men icke sa Nicke.
I helgen var jag ner till Kisa för att göra ett vildsvinsreportage. Vildsvin och rådjur skulle jagas och förhoppningarna var stora.
Ett sällskap på tio personer hade betalat mycket pengar för denna jakt. Även hundekipage har åkt många mil för att vara med på denna två dagars-jakt.
Efter den långa resan på 25 mil är jag äntligen framme på marken utanför Kisa.
Blev varnad av en kompis
Det ska även tilläggas att innan jag åkte ner till Kisa blev jag varnad av en kompis, som var där under fjolårets jakt.
Det skulle visa sig att han hade rätt i allt han varnade mig för.
Efter morgonens genomgång blev skyttarna utplacerade vid sina pass. Så långt gick allt bra. Nu var det bara att vänta in klingande vildsvinsdrev.
Det dröjer inte många minuter innan en wachtel sätter igång och driver. Det skulle visa sig vara en räv, som fick springa en stund. Ingenting händer och efter en timmes jakt, eller rättare sagt en timmes passande, blåser markägaren av såten.
Vid återsamlingen får vi höra av hundförarna att inte ett vildsvinsspår eller ett bök var synligt i skogen.
Nu börjar jag dra öronen åt mig. Kan min varnande jaktkompis haft rätt?
I den andra såten ska jag gå med två av mina hundar och finns det vilt i såten då kommer de att få jobbigt. Dessa hundar missar inte mycket och de ligger i tills det smäller.
Såten är inte stor och det finns inte ett vilt i såten. Inte ett skall ger hundarna ifrån sig och jag konstatera samma som de övriga hundförarna. Det finns inga vildsvin på denna mark!
Pikarna haglar under lunchen
Under lunchen i skogen haglar pikar och kommentarer till markägaren, som verkar helt obekymrad.
Förr guds skull, hur kan du sälja vildsvinsjakt när det inte finns vildsvin på marken, tänker jag för mig själv när jag står och äter.
Dagens tredje och sista såt. Nu åker allt vad hundar heter in i såten. De dyrt betalande skyttarna placeras ut.
Sekunderna efter att hundarna har blivit lösa ekar skallen i skogen. Ett litet ljus tänds, men det släcks nästan lika fort. Det är bara rådjur som är på benen. Fem minuter senare ligger två rådjur skjutna, men inga spår efter vildsvin.
Alla hundar och hundförare jobbar på frenetiskt för att göra denna jakt lyckad. Men det är inte lätt att göra en vildsvinsjakt lyckad när det inte finns ett enda vildsvin på marken.
Den tredje och sista såten blåses av. Nu börjar diskussionerna komma igång ordenligt. Många har åkt långt för att uppleva en fin vildsvinsjakt. Det är till och med tre jägare från Norge som har åkt långt för att uppleva vildsvinsjakt.
Jag har ännu en gång gått på pumpen. Ska man inte kunna lita på någon människa?
Inga pengar betalas ut
De betalande gästerna kommer överens att jakten och samarbetet med markägaren bryts med omedelbar verkan.
Inga pengar betalas ut för jakten. Det är inte första gången detta händer på denna mark. Det min kompis varnade mig för stämde precis.
– Åk inte dit och jaga. Det finns inte ett vildsvin på marken, varnade han.
Jag skulle ha lyssnat på honom. Då hade jag sluppit att lägga ut en massa pengar på bensin och jag hade även fått sett min dotter göra en förträfflig innebandymatch.
Jag hoppas att markägaren, som även är en stor hunduppfödare, slutar med sina säljjakter. Det blir många som blir drabbade när sådana här klåpare håller på. Låt folk som kan sin sak sköta den här typen av jaktarrangemang.
Nu har jag i alla fall lärt mig en sak.
Ta alltid referenser när ni ska på till exempel en säljjakt. Det är mycket pengar det handlar om och ingen vill bli drabbad som dessa förhoppningsfulla jägare.
