Urvalet är hur stort som helst och det finns hur mycket grejor som helst. I och för sig inget större intresse för mig som inte har någon mani för prylar för prylarnas skull, men säkert intressant för många.
För att inte tala om mängden större och mindre företag som skapar arbetstillfällen enbart genom jakten inom Sveriges gränser. Man hittar allt från viltsafaris till brevpapper av älgskit.
I och för sig är bloggandet ett intressant sätt att föra debatt med, men tyvärr oftast anonymt och med ibland skrämmande kommentarer från alla intresseriktningar.
Mest intressant och ganska förvånande var att jag hittade en blogg på Jägareförbundets hemsida, i vilken jag personligen fick en känga för en personlig kommentar jag gjort, men det kan jag ta.
Vidare fortsätter bloggaren med att konstaterar att alla vet att det endast är Jägareförbundet som har en eftersöksutbildning och en organisation över hela landet.
Vari ligger då det intressanta? Jo, enligt svensk lag är det markägaren som har jakträtten att själv nyttja eller utarrendera.
Detta skulle med Jägareförbundets resonemang medföra följande:
• Jakten är så perfekt att eftersök inte är nödvändiga.
• All laglig jakt bedrivs av medlemmar i Jägareförbundet.
Eller är det egentligen standarden på dessa utbildningar bloggaren från Jägareförbundet ifrågasätter?
Sedan vad det gäller påståendet att Jägareförbundet är enda landsomfattande eftersöksorganisation så vet åtminstone jag en till. Det är nationella Viltolycksrådet, vilket är en samverkansorganisation bestående av såväl statliga myndigheter som ideella intresseorganisationer som Jägarnas Riksförbund och Jägareförbundet.
Mest förvånad är jag att Jägareförbundet gör som den utrotningshotade gorillan, nämligen slår sig för bröstet.
Ulf Kallin, riksviltvårdskonsulent Jägarnas Riksförbund