Bluff om blyförgiftade fåglar ska stoppa jakten

Danskarna har alltid försökt att pådyvla svenska jägare och myndigheter sina synpunkter när det gäller användning av blyammunition.

Principiellt skulle det vara mycket klädsamt om de höll sina åsikter i frågan på andra sidan Öresund, så länge de påstådda riskerna för miljö och hälsa vid användning av blyammunition för jaktbruk inte har några vetenskapliga belägg.

Tongångarna tidigare var att om svenskarna ”köpte” det danska receptet och accepterade ett totalförbud mot blyhagel skulle vi kanske rädda kulammunitionen från förbudsivrarnas attacker.

Så hette det på ett sammanträde inom Jaegersamvirke för några år sedan på Öster Malma

En drivande antiblykraft på den danska sidan av Öresund är Niels Kanstrup. Han var tidigare aktiv inom danska Jägareförbundet från 1992 och fram till 2007. Niels Kanstrup var även chef för viltforskningen på Kalö, innan han avgick på grund av oenighet med den administrativa och politiska ledningen.

Han driver sedan dess en privat konsultfirman ”Dansk Jagtakademi” och är knuten till CIC som president för MBC (Flyttfågelkommissionen).

På vilka mandat han nu driver blyfrågan är mera oklart.

I alla händelser är Niels Kanstrup en välkänd motståndare till blyammunition och kan naturligtvis genom sin bakgrund och sina uppdrag lätt skrämma upp beslutsfattande politiker att ta oöverlagda beslut.

Nu är det inte bara blyhagel som är på dagordningen, utan även kulammunition.

Den 5-7 november 2009 arrangerades ett tekniskt workshop i Århus i CIC:s regi med titeln ”Sustainable hunting ammunition”, det vill säga hållbar (ekologisk) jaktammunition.

Slutresultatet av arbetsmötet förefaller ha varit fastställt från början. Bly ska fasas ut, oavsett tidigare nationella ställningstaganden.

Målet med mötet var först och främst att utarbeta lösningar för alternativ ammunition – inte att diskutera faktiska tekniska möjligheter

Med tanke på alla tidigare utredningar, både nationellt och internationellt, som visar att ammunitionsbly annat än i undantagsfall knappast är ett allmänt hot mot vare sig djur människor eller ekosystem var det onekligen ett ambitiöst försök.

Men det gällde således att försöka få så många tunga organisationer som möjligt till Danmark för att skapa legitimitet åt åsikter, som inte i alla delar stöds av vare sig vetenskapsmän eller teknisk expertis.

En av de absolut viktigaste aktörerna, chefen för SAAMI, Rick Patterson, surnade till ordentligt när det stod klart för honom att det inte var fråga om att förutsättningslöst diskutera möjligheterna och tekniska hinder/miljöproblem med att

Kära Niels,

Jag förstår din önskan att presentera jägarkåren med ett ”vänligt ansikte”, genom att stötta blyförbud på jaktammunition. Men problemet är tudelat.

För det första, existerar inget giftfritt alternativ. Ballistik kräver densitet, vilket betyder att du – per definition – måste använda en tung metall. Varje alternativ har också någon eller några nackdelar.

Ta som exempel den amerikanska arméns program ”den gröna kulan”, där tungsten skulle ersätta bly då det låter som ett miljövänligare och perfekt alternativ.

Problemet, efter implementering, var att de upptäckte att tungsten var mycket giftigare än bly.

Resultatet var 100 procent cancer vid djurförsök på råttor. PH-värdet i jord sjönk med fem enheter, vilket steriliserade jorden och ökade möjligheten för andra metaller, som bly, att röra sig.

Tungsten är i sig självt mycket rörligt (snabb nedbrytning och vertikal och horisontell rörlighet).

Även koppar, som framhålls vitt och brett, är inget universalmedel. Koppar har förbjudits i marin färg, på grund av sin giftighet. Vid saneringar på skjutbanor i USA har koppar identifierats som den största risken, inte bly, därför att koppar orsakade mer skada.

Det finns också en växande oro för säkerheten i samband med den ökade användningen av otraditionell ammunition, inklusive skador av rikoschetter som dokumenterats i områden som Tyskland.

SAAMI varken stödjer eller motsätter sig något projektilmaterial, utan snarare sympatiserar med jägare som gör sina egna val för sina respektive jaktförutsättningar.

För det andra stödjer inte vetenskapen något blyförbud i ammunition i samband med modern vetenskapsbaserad viltvård.

Den mycket framgångsrika, vetenskapsbaserade viltvårdsfilosofin leddes först av Aldo Leupold (som SAAMI hjälpte till att grunda).

Den handlar om att hantera viltet, så att det står i balans med sitt ekosystem.

Vad gäller de amerikanska sjöfåglarnas situation, som du refererar till, finns det inget samband mellan blyförbud och fågelbestånden.

Se på de långsiktiga cyklarna och titta sedan på vad som hände när Kanada genomförde sitt blyförbud för jakt på sjöfågel. (De flesta amerikanska sjöfåglar flyttar till/från Kanada och tillbringar en ansenlig tid i Kanada.)

Genom att studera de individuella fall av sjöfåglar som dött av blyförgiftning kan man inte identifiera tidpunkten för införandet av blyförbudet i Kanada genom att titta på sjöfågelbestånden i USA. Blyförbudet för jakt på sjöfågel i USA baserade sig INTE på någon form av populationspåverkan. Snarare genom det hot om stämning från antijakt­grupper som åberopade föreskrifter om ”The Bald Eagle Protection Act of 1940” – en föregångare till ”The Endangered Species Act of 1972” – som innehåller regler om straff för den som skadar eller dödar en vithövdad örn.

Aktivisterna hävdade att det var möjligt att en vithövdad örn kunde äta en skadskjuten fågel och få i sig blyhagel – och om så skedde skulle den kunna ta skada.

Denna möjlighet att skada en enskild vithövdad örn kunde inte uteslutas och nivån av skada var en överträdelse av The Bald Eagle Protection Act, varför förbudet mot jakt på sjöfågel med blyhagel genomfördes.

Detta har inte gett någon som helst effekt på bestånden av vithövdad örn som kan kopplas till blyförbudet vid jakt på sjöfågel. Örnbeståndet fortsätter att öka med samma exponentiella tillväxtkurva.

En del jägare tror att de gör det rätta genom att stötta blyförbuden, men dessa blyförbud grundar sig på ”public relations” och skräpvetenskap – skapade av skrivbordsmänniskor.

På ”The Peregrine Fund’s-konferensen”, konstaterades det rent ut att de skulle vinna gehör för sin förbudsiver genom att använda samma taktik som mot passiv rökning – att de inte behövde bevisa någon skada, utan bara behövde skrämma mamma och barnen till att vidta åtgärder.

Ett par månader senare gjorde en ”ansvarskännande” doktor (som visade sig vara styrelsemedlem i The Peregrine Fund) den plötsliga upptäckten att det kunde vara en hälsorisk för personer att äta vilt, skjutet med traditionell ammunition.

En påföljande studie av amerikanska CDC visade att män, kvinnor och barn, som åt vilt, faktiskt bara hade hälften så högt blyvärde i blodet som det nationella medelvärdet.

Ändock var slutsatsen att kvinnor i fertil ålder och barn inte skulle äta vilt som skjutits med blyammunition, trots att de hade hälften så mycket bly i blodet som genomsnittsamerikanen.

Hur kan den slutsatsen understödjas? Det kallas PR-spinn, maskeraduppklädd i ”vetenskapskostym”.

Jag skulle kunna lägga en hel del tid på den kaliforniska kondoren – kanske den mest ”möjligen” hotade arten, på grund av sina matvanor, fysiologi och sin höga utrotningshotningsstatus.

Om man, trots denna unika omständighet, ignorerar insinuationerna och tittar till alla fakta i studierna (inte bara de fakta som ”handplockats” av författaren) visar vetenskap och fakta på att bly från traditionell ammunition lika gärna ”INTE” är källan till bly i kondorerna.

Men ”vetenskapsmännen” som stöder antiblykampanjen har designat studien till att passa deras önskemål (till exempel ”ingen användning av bly är acceptabel”) och har inte sett till de verkliga orsakerna.

Betänk att alla kondorer som dött i blyförgiftning har gjort det under sen vinter/tidig vår.

Då är det ingen jaktsäsong, men kondorerna plockar upp mikroskräp under den tiden. Mikroskräp innefattar saker som kapsyler, leksakssmycken, försegling till vinflaskor, allt känt för att innehålla bly. Och ändå har dessa potentiella källor aldrig utvärderats på allvar.

Av detta kan man bara anta att blyförgiftning är det samma som döden, eftersom ingen kan säga dig hur stor dos av bly som är dödlig för en kalifornisk kondor.

Kondorer som dött, med en blynivå på 101 mikrogram per deciliter blod, har klassats som ”död på grund av blyförgiftning”, medan kondorer med blynivåer på över 900 mikrogram per deciliter har överlevt. Och detta i tillägg till antagandet att blyammunition är källan – ett antagande ovanpå ett antagande.

Jag tror att blyförbuden är ett sätt för antijakt- och djurrättsaktivister att underminera grunden för en extremt framgångsrik vetenskapsbaserad viltvårdsmodell. Reglerad jakt har visat sig vara ett viktigt redskap i att vårda viltbestånden.

Om aktivisterna lyckas med sina antiblykampanjer och gör det oacceptabelt att skada ett djur av någon art med ”långsam” blyförgiftning, hur ska då jägare och viltvårdspersoner – om vi accepterar och framför det här konceptet – kunna vända om och i nästa andetag berättiga att skada ett djur av samma art med ”snabb” blyförgiftning?

Slutligen tror jag att förbud mot traditionell blyammunition är en taktik i ett större försök att skapa ett paradigmskifte från modern vetenskapsbaserad viltvård till en individbaserad – och som sådan står den i direkt opposition till modern vetenskapsbaserad vilt­vård, som har visat sig så framgångsrik i att återupprätta, bevara och expandera oräkneliga viltpopulationer

Den fråga du och CIC måste ställa er är vilken viltvårdsmodell ni vill understödja? Att förbjuda traditionell blyammunition är bara en taktik i detta större slag, där strategin är att skapa besluts­processer för viltvård, som grundar sig på påverkan av individuella djur, inte vetenskapsbaserad balans av hela populationer och ekosystem.

Följderna av det här skiftet i vilt­vårdsfilosofi är monumentala, men jag tror garanterat att jakten inte kommer att stödjas.

Rick

PS. Jag har ingen önska att hålla ett föredrag, där man bara diskuterar möjliga alternativ till blyammunition, så att workshopen kan sammanfattas med att ”det är OK att förbjuda bly”. Jag deltar gärna – helt och hållet på SAAMI:s bekostnad – i en rättvis och balanserad diskussion om det är berättigat att förbjuda bly.

Förkortningen SAAMI står för Sporting Arms and Ammunition manufacturers Institute.

SAAMI är en frivillig sammanslutning av olika företag som hanterar standarder för vapen och ammunition och är den transatlantiska motsvarigheten till C.I.P. som är samarbetspartner för att utveckla internationella standarder när det gäller säkerhet.

Rick Patterson är högste chef och ansvarig för verksamheten