Presentationerna och föredragen var många och handlade i huvudsak om att underbygga argumenten om att kulor innehållande koppar och zink inte utgjorde någon risk för hälsa eller miljö. Vidare att skottverkan från kopparprojektiler ur djurskyddssynpunkt ansågs vara likvärdiga med blyspetskulor.
Skjutprov i laboratoriemiljö räcker inte
Att monometall kulor av koppar eller mässing inte är mer rikoschettbenägna än konventionella jaktprojektiler ansågs bevisat genom de skjutprov i laboratoriemiljö som genomförts av DEVA, den tyska försöks- och provanstalten för jakt och sportvapen. Hur och under vilka omständigheter projektiler rikoschetterar vid praktisk jakt har så många variabler att det inte möjligt att fastställa vetenskapligt.
Laddar för ett blyförbud
Miljöministern i Mecklenburg-Vorpommern, Dr Till Backhaus, uttryckte i sitt öppningsanförande förhoppningen om att det nu efter presentationerna av alla nya rön och undersökningsresultat var dags för en slutgiltig lösning för hur man ska gå vidare med att genomföra en total avveckling av blyammunition. Gärna då på förbundsnivå med alla tyska förbundsstater inblandade.
Framkom det då något under symposiet som på ett avgörande sätt visade att de faktiska problemen med användning av monometall projektiler för jaktbruk skulle vara lösta sett ur säkerhets- och djurskyddssynpunkt? Definitivt inte.
Få alternativ till blykulor
De material som är tekniskt möjliga att använda för att konstruera och tillverka projektiler till moderna, räfflade skjutvapen är mycket få. Särskilt om det förväntas att projektilen ska kunna ges en funktion så att den ur djuretisk synpunkt är lika med eller bättre än de väl beprövade halvmantlade blykulor, som på ett humant sätt har fällt många miljontals vilt sedan i slutet av 1800-talet.
I praktiken är det bara koppar eller kopparlegeringar som kan användas som substitut för konventionell blyspetsammunition i de länder lagstiftningen ställer krav på att jaktprojektiler för räfflade skjutvapen ska ha förmåga att expandera. Men koppar har inte, och kan aldrig få, samma plastiska egenskaper som bly.
Hålspets enda möjligheten
Den enda tekniska möjligheten att öka energiavlämning från koppar/mässingsprojektiler är att förse dem med någon form av hålspets för att kunna orsaka ett större trauma vid träff i viltet än helmantlade eller massiva projektiler.
Flera av symposiets presentationer och föredrag behandlade också specifikt skillnaden i skottverkan mellan konventionell blyspetsammunition och ammunition laddad med monometallprojektiler.
Resultatet av de fältstudier som genomförts av de tyska yrkesjägarna, och som presenterades av organisationens ordförande Bernd Bahr, var i korthet följande:
Kortare skjutavstånd krävs
Flyktsträckorna vid drevjakt blir tre till fem gånger längre med blyfria projektiler (koppar/mässing) jämfört med konventionella blyspetskulor. Vidare var erfarenheten från fältstudien att vid jakt med blyfri ammunition på vilt med en vikt över 50 kilo bör skjutavståndet inte överstiga 100 till 120 meter för att få en rimlig skottverkan.
Det mest förvånande i sammanhanget och i de diskussioner som fördes om skottverkan är att den tyska jaktlagstiftningen inte ställer några som helst tekniska och indirekt etiska krav på de projektiler som ska används för jaktbruk. Det är enbart vapnets kaliber (projektildiameter) och projektilens anslagsenergi på 100 meters skjutavstånd som regleras.
Tyskar kan jaga med helmantel
I praktiken innebär detta att det i Tyskland är fullt tillåtet att vid jakt, oavsett viltart, använda helmantlade blykulor eller helt massiva monometallkulor. Alltså en typ av projektiler som inte kan ge någon snabb energiavlämningen som förstärker den dödande effekten genom fragmentering eller en plastisk deformation som avsevärt ökar projektilens frontyta.
Slutsatsen kan bara bli att tyska myndigheter medvetet bortser från alla djurskyddsaspekter när det gäller human jaktutövning och överlåter alla etiska övervägandena direkt till jägarkåren. Detta som man samtidigt strävar efter att förbjuda de jaktmedel som världens alla jägarna, genom beprövad erfarenhet under mer än ett sekel, vet är det effektivaste och inte orsakar något onödigt lidande för viltet.
Politikernas ansvar
Detta förhållande, tillsammans med övriga förutsägbara tekniska risker för både jägare och allmänhet, vid en tvångsmässig allmän användning av monometallprojektiler är de politiska beslutsfattarnas ansvar.
Genom tvingande beslut som fråntar enskilda konsumenter möjligheten att själva välja sina jaktmedel övertar den beslutande myndigheten både det praktiska och ideella ansvaret för alla negativa konsekvenser som kan uppstå.
Jägare drabbas av moment 22
Jaktutövningen i de flesta europeiska länder har ett ”moment 22-syndrom”. Det finns ingen skyldighet för medborgarna i något europeiskt land att bedriva jakt. Det är en fritidssysselsättning de flesta måste betala för, ofta stora summor, och som dessutom motarbetas på en rad olika nivåer.
Samtidigt hålls jägarna direkt ansvariga, ideellt och i vissa länder också ekonomiskt, för de skador och olägenheter som orsakas av frilevande vilt på enskild egendom och i skogs- och jordbruk.
Tyska jägare måste stoppa viltskador
I länder med en stor och snabbt växande vildsvinspopulation kan skador på växande grödor i huvudsak bara påverkas genom en intensiv jaktutövning.
I de fall tyska jägare har övertagit ansvaret för uppkomna viltskador har de inget val. De måste jaga för att undvika att betala ersättning för uppkomna viltskador.
Att då tvingas använda ammunition laddade med kopparprojektiler, med en dödande effekt som definitivt inte kan anses klarlagd i jämförelse med konventionell blyspetsammunition, är ren utpressning från myndigheterna.
Det är ju faktiskt tillåtet i den tyska jaktlagstiftningen att använda helt massiva projektiler. Så varför skulle berörda myndigheter ha anledning att diskutera jaktetik med jägarkåren?
Den kritik som kan uppstå om oetiskt jaktutövning från djurrättsorganisationer och jaktmotståndare i allmänhet drabbar ju enbart jägarkåren.
Överdriven oro för bly i viltkött
Huvudargumentet mot blyammunition både i Tyskland och Sverige är ”livsmedelssäkerhet”. Det vill säga en överdriven omsorg om just jägarna och deras familjer om de på grund av slarvig slakt av misstag skulle få i sig blypartiklar från jaktkulor. Konsumtionen av kött från vilda djur sett till hela befolkningen i vilket europeiskt land som helst är i sammanhanget marginell. Så varför bekymrar sig myndigheterna för en liten minoritet av befolkningen som jagar och regelbundet äter viltkött?
Det saknas också vetenskapligt säkerställd information som visar att regelbunden konsumtion av kött från vilt skjutet med blyspetsammunition skulle ge så förhöjda blodblyhalter att det skulle finnas anledning till oro för en generell hälsopåverkan hos jägarfamiljer.
Svensk studie om bly i viltkött
I den svenska studien ”Bly i viltkött” visas genom en ”in vitro-simulering”, det vill säga ett praktiskt försök som visar vad som händer med bly i matsmältningssystemet, att det i genomsnitt bara är 0,8 procent av det metalliskt bly som kan finnas i viltkött som omvandlas till biotillgängliga blyföreningar.
EFSA, European Food Safety Agency fastställer att det bara är 15 till 20 procent (vuxna) and 50 procent (barn) av det biotillgängliga blyet som sedan kan absorberas av kroppen.
Exponeringen mot bly från mat påverkas av konsumtionens storlek och mängden bly i födoämnet. BfR:s rapport från 2010 hävdar att kött från vildsvin i Tyskland och Europa i allmänhet generellt har ett blyinnehåll på 4,7 mg metalliskt bly per kilo beroende på användning av blyammunition.
Siffran kan för svenskt vidkommande starkt ifrågasättas.
Bly även i nötkött
Gränsvärdet för bly i kött från nötboskap är av den europeiska kommissionen satt till 0,1 mg per kilo. Men det blyet är redan i biotillgänglig form.
Baserat på den svenska studien innebär detta att du måste äta 2,6 kilo vildsvinskött med ett metalliskt blyinnehåll av 4,7 mg per kilo innan du når upp till den exponering du får genom konsumtion av ett kilo nötkött med ett blyinnehåll av 0,1 mg biotillgängt bly.
Ett betydligt mer gigantiskt, övergripande och väldokumenterat folkhälsoproblem som förorsakar alla länder i västvärlden enorma kostnader, sjukdom och en för tidig död hos breda befolkningsgrupper är tobaksrökning, alkohol och en överdriven konsumtion av raffinerat socker.
Tobak och socker större hälsorisk
Enbart i Sverige dör omkring 7 000 personer varje år som en direkt följd av tobaksrökning och ungefär 500 personer av passiv rökning. I Finland diskuteras på allvar en särskild skatt på sötsaker och kolsyrade läskedrycker. Man räknar med att 35 000 till 40 000 personer varje år riskerar att gå en tidig död till mötes enbart på grund av sjukdomar som direkt kan relateras till överkonsumtion av socker.
Bly är giftigt och inte nödvändigt för den mänskliga organismen. Det gäller i lika hög grad nikotin, alkohol och socker. De två förstnämnda definitivt också giftiga, säkerställt cancerogena och dessutom i lika hög grad som bly inte essentiella. Detta utan att någon myndighet kräver förbud eller andra regleringar mot försäljning och användning.
Begreppet sila myggor och svälja kameler får i det här sammanhanget sin fulla betydelse.
