På rull. Grannen hjälpte till och tog en bild när vi gav oss iväg på vår jakthundssemester.
Foto: Torsten Jakobsson På rull. Grannen hjälpte till och tog en bild när vi gav oss iväg på vår jakthundssemester.

Drömsemester för jakthundar

– Det ser ut som huvudekipaget i ett resandesällskap, hojtar en lantbrukare glatt från ladugårdsbacken.
Och visst, det ligger väl någonting i hans liknelse av min lilla familjs jakthundssemester.

Ibland undrar jag om jag inte tar i lite väl i överkant när en idé kristalliserar sig i tanken. Det här med hund­ägande, jag har nog fört det till sin yttersta gräns. Men nu har jag tagit ansvar för två jakthundar. Då ska de också få bästa möjliga liv. Middagar och andra sociala sammankomster där hundarna inte är välkomna blir inte heller besökta av mig.
Ultimata semestern?
Vad är då den ultimata semestern för jakthundar? Det grubblade jag på under våren.
Plötsligt skar idén som en varm kniv genom smör i mina tankar. Naturligtvis blir det en cykelsemester.
Ett stycke elcykel och cykelkärra inhandlades. Det visade sig att marknaden för kärror var snårig. De som är specialtillverkade för att transportera hundar får inte belastas med mer än 40 kilo. Tax+basset+packning överstiger 40 kilo med råge. Hmm…
Men på Jula fanns en kärra som tog 80 kilo och dessutom var utrustad med en ordentlig 90 liters plastbalja.
Den blev perfekt för att stuva ned kläder, sovsäck, ligg­underlag, ja nästan allt som behövs för övernattning i det fria.
Stora stövarburen spändes fast ovanpå baljan och där fick hundarna bra med plats. Ovanpå allt­ihop placerades kronan på verket, gitarren.
En onsdagsmorgon var det dags för avfärd.
Det var fullständigt stekhett och därför täcktes hundarnas bur med en stor filt, så att de kunde få lite hjälplig skugga.

Trampade på
Sedan trampade jag på och lämnade hembyn med en hastighet mellan 15 och 20 kilometer i timmen.
GPS:en måste ha funderat om dess ägare förlorat förståndet, för jag ställde in småvägar och grusvägar på förhandsvalet.
Taxen Ruff gillade verkligen sin lilla utkiksplats i buren från första stund. Där satt han och snusade förnöjt och lät fartvinden fladdra i mustaschen.
Basseten Jambo var mer orolig och misstänkte att det var något djävulskap på gång. Han skrek och protesterade i högan sky, men bara första kilometern. Sedan övergick han i det där underbara stadiet när han bara sitter och glittrar med ögonen.
Tack gode Gud för elcykeln. Ekipaget blev rätt så tungt. Därför kändes det mycket fint att med en fingertryckning kräva mer hjälp av motorn. Speciellt när det blåste motvind eller gick uppför.
Kor, hästar, grisar, får och svenska lantgårdar radade upp sig längs vår färdväg.
Utanför Sala blev vi bjudna på kaffe och vatten. Jambo tackade med att stjäla kattmaten på bron hos familjen.
Blöta hundar
Redan första kvällen gjorde benämningen jakthundssemester rätt för sig. Efter ett dopp i en liten tjärn var hundarna blöta i pälsen och fick lunka bredvid cykeln några kilometer – så länge de själva ville. Taxen var nöjd med tre-fyra kilometer medan basseten ville fortsätta lika långt till för egen maskin.
Sedan fick de vatten och fick åka bur fram till den lilla glänta i skogen som blev platsen för vårt första basläger.
En Ica-butik utefter vägen hade fryst blod i sin disk.
När tältet väl var uppslaget, och middagen uppäten, var det dags att ta sig an blodspåret som jag lade omedelbart när vi stannade.
Sova i tält var en ny upplevelse för båda hundarna, som ägnade minst halva natten åt att boffa åt konstiga ljud i närheten.
Ett par gånger vaknade jag också av fullt drevskall och att basseten försökte gräva sig ut genom tältduken. Sannolikt var det något vilt som kom alldeles väldigt nära vår lilla boning.

Kvällspass på vägarna
Det var för varmt för att färdas dagtid. Vi började förflytta oss sena kvällar och nätter istället och då blev hundarnas löppass längre. På lägerplatserna badade vi och tränade lydnad.
Uppletande av korvsnuttar i högt gräs var en mycket omtyckt aktivitet – trots att den var tvungen att genomföras i långlina.
Jag var liksom inte så sugen på att de skulle hitta färska viltspår och bära iväg på drev under olovlig tid och på olovliga marker. Säkert retade det någon bara att vi tältade i deras grannskap.
Den sociala stimulansen, som är så viktig för hundar, fick Ruff och Jambo när vi passade på att gå på loppis och auktioner utefter resvägen. Då såg vi också till att tigga åt oss lite laddström till cykelbatteriet.
Sakta men säkert växte både hundarna och jag in i vår nya, ambulerade tillvaro.
Lugnet sänkte sig i vår lilla flock och allt som oftast noterade jag att hundarna passade på att sova när vi förflyttade oss.
Väckte munterhet
Vårt lilla ekipage väckte mycket munterhet utefter färdvägen.
En natt fick vi sova i gäststugan hos en snäll lantbrukare, som prompt ville bjuda på öl och grillat. Det var han som hojtade att vi såg ut som ett resandesällskap.
– Jag trodde inte mina ögon när ni kom. Här ifrån kommer ni inte i natt utan att vi fått dela lite mat och öl och du har dragit några låtar på gitarren, sa den glade bonden.
När den drygt veckolånga semester var till ända hade vi färdats genom högsommarlandskapet i alldeles fantastiskt lagom tempo.
Vi hade färdats närmare 30 mil och fyllt våra sinnen med miljontals intryck. Hundarna hade fått en rejäl dos träning inför den annalkande jaktsäsongen och när vi väl kom hem var de alldeles loja i flera dagar.