I januari följde jag licensjakten på varg i Olsjöreviret i Dalarna och tog hundratals bilder på bland annat jägare, hundar och en varg som sköts.
Häromdagen upptäckte jag att en av bilderna, två ryska stövare sida vid sida, publicerats i Svenska Rovdjursföreningens tidning, Våra Rovdjur.
Artikeln är skriven av Lise-Lotte Norin, före detta miljöpartistisk kommunpolitiker i Surahammar och nu aktiv i bland annat föreningen Jaktkritikerna.
Osakligt
Det räcker med en mening ur texten, för att jag ska bedöma den som helt osaklig:
”Hundarna som används har skärpa och är mycket tuffa mot bytet, egenskaper som uppmuntras”, skriver Lise-Lotte Norin.
Sanningen är att jakthundar som är för tuffa och skarpa mot vargar, ganska snart kommer att sorteras bort automatiskt. De blir helt enkelt ihjälbitna.
Hoppas på utredning av löshundsjakt
Sanningen är att ingen förnuftig jägare lägger ned tid och möda på att träna upp en jakthund som går i idiotisk clinch med stora rovdjur.
Lise-lotte Norin uttrycker förhoppning att den nya regeringen nu ska utreda löshundsjakten.
”Jaga inte”
Jaktkritikerna samlar drygt 400 medlemmar och ger ut tidningen Jaktdebatt. I en text i nr 1 2014 ger en skribent sin och föreningens syn på jakt:
”Ett tips om man vill låta bli att plåga vilt: jaga inte. Uppenbarligen är detta svårt för många att lista ut. Men med den fundamentala insikten vore det rätt läge att ge sig ut markerna med kikare och/eller kamera. Jag kan lova att det är den rätta utrustningen!”, skriver krönikören.
Skadar mitt förtroende
Att min bild nu används av en skribent med kopplingar till Jaktkritikerna och Svenska Rovdjursföreningen är allvarligt. Vad ska jägarna som var med vid vargjakten i Ludvika egentligen tro – att jag sålt bilden och gått med på att den används i det här sammanhanget?
Jag vill absolut inte att material som jag äger ska figurera i den här typen av artiklar.
Publiceringen skadar mina möjligheter att jobba som jaktjournalist.
Ringer ansvariga redaktören
Jag ringer Tatjana Kontio, ansvarig redaktör för Svenska Rovdjursföreningens tidning:
– Hur kan det komma sig att ni publicerar min bild i er tidning?
– Din bild? Den har vi fått från en privatperson. Hur ska jag veta att det är din bild och att du inte tagit den någonstans på nätet? säger Tatjana Kontio.
Jag skickar originalfilen på bilden och då förstår Kontio att det är jag som äger upphovsrätten.
Ersättning och skadestånd
– Jag kommer att kräva ersättning för bilden och skadestånd för att ni publicerat den olovligen, säger jag till Tatjana Kontio.
– Jag vill att allting det här ska göras rätt. Vi kommer naturligtvis att betala dig ersättning för bilden, men skadeståndet måste den som tog bilden på nätet betala, svarar hon.
”Vem gav er bilden?”
– Vem är personen som gav er bilden? frågar jag.
– Jag vill prata med Svenska Journalistförbundet innan jag svarar på den frågan, säger Tatjana Kontio.
Efter att ha kontaktat en jurist på Svenska journalistförbundet förstår hon dock att saken är mer komplicerad än så.
Den person som gett redaktionen bilden vill nämligen inte framträda med namn. Det uttryckliga önskemålet var att det skulle stå ”Foto: Privat” under bilden.
Bildtjuv med källskydd
Det gör att den personen skyddas av det grundlagsstadgade källskyddet. Journalister som får material eller information av människor som kräver anonymitet, är skyldiga att hålla deras identitet hemlig.
Tatjana Kontio kan alltså inte lämna ut bildtjuvens namn utan att bryta mot lagen.
WAS hävdar att de äger bilden
Vargföreningen Wolf Association Sweden ger dock en vink om att man kan känna till vem bildtjuven är. På sin facebooksida skriver föreningen:
”Bilden på hundarna är tagen av WAS & tillhör WAS. Skickades till Lise-Lotte Norin på hennes förfrågan om vi hade någon bild på hundarna.”
”Jag är lurad”
Vad WAS sannolikt inte känner till är att elektroniska fingeravtryck finns registrerade i bilderna jag tagit. De visar tid och plats för fotograferingen och exakt vilken kamera som gjort exponeringen. Jag kan också visa upp hela den kronologiska bildsviten från reportaget och då kommer det att vara ställt utom allt rimligt tvivel att jag är bildens ägare.
Hur som helst, WAS anger alltså att de äger bilden och att den skickades till artikelförfattaren.
– Jag är lurad, säger Lise-Lotte Norin.
