Få saker har vållat så mycket rabalder i jakt- och skyttekretsar som regeringens uppdrag till Kemikalieinspektionen, Kemi, att utreda ekonomiska styrmedel för att minska användandet av blyammunition. Detta endast ett år efter en mycket omfattande redovisning av två års konsekvensutredning av Naturvårdsverket och Kemi.
Turbulensen mellan Kemi och Naturvårdsverket, som enligt regeringsuppdraget på nära håll skulle delta i arbetet, har inte bara kunnat anas. Den är fullständigt uppenbar och sannolikt präglad av en rejäl dos med kohandel om man jämför Kemis rapportutkast och den slutliga rapporten som lämnades till regeringen den 1 oktober.
Vad håller de på med?
Vad är det regering och inblandade myndigheter egentligen håller på med? Att politik ofta är obegripligt för de flesta av landets medborgare är välkänt. Men var går gränserna för sans och förnuft i allt ”kattrakande” om politisk hänsyn och maktfördelning? Den aktuella frågan handlar om bly i ammunition men hur är det med allt annat omkring oss?
På goda grunder kan man anta att hanteringen av blyfrågan inte är någon enstaka företeelse utan bara ett väl synligt exempel på en förvaltningskultur som nu skulle kunna betecknas som tjänstemannavälde.
Bekvämt, men knappast rättsäkert
Förvaltningsmyndigheternas rätt att utfärda föreskrifter till hastigt och nödtorftigt genomarbetade förordningar kan självfallet vara en bekväm metod för en regering att få obekväma och svåröverskådliga ärenden ur världen. Men metoden flyttar bara eventuella oklarheter framåt i tiden.
När tillämpningsföreskrifter gjorda på tjänstemannanivå stressas fram på samma sätt utan bakomliggande studier och kvalitetssäkrade underlag är det definitivt inte rättssäkert. Risken är också att allmänna råd och föreskrifter, som alltid tenderar att bli betraktade som lag, efter mer eller mindre lång tid åter måste in i processen och arbetas om när verkligheten hunnit i kapp högtflygande planer vilket inte är bra för någon. Allra minst de som berörs av dem.
Det grips vilt efter halmstrån
Det allvarligaste i sammanhanget är att sådana föreskrifter och allmänna råd då kan bli blir föremål för ett prestigetänkande myndigheter emellan.
Kemis rapport är ett konkret exempel på ett sådant förhållande. I rapporten upprepas antaganden och påståenden, det grips vilt efter halmstrån i form av utländska rapporter som saknar kvalitetssäkring eller är helt irrelevanta för svenskt vidkommande.
Bara tanken på att av miljöskäl införa en extremt hög skatt, specifikt på blyammunition och inget annat bly som sprids eller används i samhället urholkar myndigheternas trovärdighet. Även om den slutliga rapporten i det avseendet skiljer sig drastiskt från det utkast som Kemi lät jakt- och skytteorganisationerna ta del av.
Kraftigt reducerad straffskatt
Straffskatten på kulammunition är helt borttagen och straffskatten på bly, avsett för hagelpatroner laddade med bly, är kraftigt reducerad till 100 kronor per kilo.
Motiveringen till skatten är att det skulle minska miljöbelastningen genom att blyhagelladdad ammunition skulle bli dyrare än stålhagelpatroner.
För jaktbruk är det andra parametrar än ett lågt pris kombinerad med en dålig skottverkan som gäller. ”Miljövinsterna” blir sannolikt högst obetydliga i sammanhanget.
Bara locktoner om bidrag till kulfång
Att eventuella skatteintäkter skulle öronmärkas för användning till subventioner för installation av miljökulfång är bara locktoner för att få hela anrättningen smaklig för regeringen.
Just det faktum att Kemi i rapporten lägger stor kraft på den frågan med omfattande förslag om framtida tvingande bestämmelser om miljökulfång är direkt anmärkningsvärd.
Särskilt som man i rapporten också skriver att miljökulfång är nödvändiga om användningen av alternativa kulor av koppar skulle öka.
Det finns redan en förordning
Ännu mera anmärkningsvärt i sammanhanget är att man för över huvud taget lägger så stor kraft på den frågan.
Naturvårdsverket är enligt den förordning som antogs i december 2007 (förordning 2007:988) bemyndigad av regeringen att utfärda föreskrifter om: ”åtgärder som ska vidtas på skjutbanor och skjutfält där ammunition som innehåller bly används så att blyet inte medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön”.
Det är högst orimligt att en myndighet, så snart efter det att förordning trätt i kraft, skulle ha några praktiska möjligheter att ha hunnit åtgärda en så pass komplicerad fråga på den tid som stått till förfogande.
Särskilt som myndighetens arbete styrs av verksförordningen och regleringsbrev där periodisering av kostnader och resurser för ett projekt knappast kan göras på de två veckor som stod till förfogande innan budgetåret 2008.
Gör en konsekvensutedning först!
Den rekommendation som kan göras i sammanhanget är att lägga rapporten åt sidan i sin helhet och ta om saken från början med blykonsekvensutredning och gällande förordning som grund.
Bly i ammunition är ingen konstaterad miljörisk och det centrala för landets jägare och skyttar är att regler och bestämmelser ska vara realistiska och berättigade. Då är det inte fråga om vem som har rätt utan vad som är rätt även om det skulle tid att reda ut den saken.
