Jag reagerade starkt när jag läste nyheten på Facebook.
– Hallå, jag vill prata med någon chef, sa jag till killen som svarade i telefon på huvudkontoret.
– Vad gäller det? sa telefonisten.
– Hur kan Granngården inleda samarbete med Djurskyddet Sverige. Det är ett hån mot människor som bor och verkar på landsbygden, sa jag.
Inte den ende som ringde
– Det är många som ringt. Beskedet just nu är att samarbetet bara gäller hund och katt och att företagsledningen kommer att gå ut med ett meddelande under dagen.
– Går det inte att få tala med en chef, insisterade jag.
– Det enda besked vi lämnar är att det kommer ett uttalande under dagen. Någon annan information finns inte, sa killen i telefonväxeln.
Ansträngd lokal chef
Min frustration släppte inte. Jag ringde den lokale chefen i butiken där jag brukar handla.
– Hur kan ni samarbeta med Djurskyddet Sverige. Jag kommer inte att sätta min fot i din butik så länge det samarbetet pågår, sa jag.
– Jaha, svarade den lokale chefen ansträngt.
– Men har du sett vad den organisationen står för? Googla på Djurskyddet Sverige och jakt så ser du exempelvis att de motsätter sig vargjakt, att de sprider förvrängda skrönor om hur illa jakthundar har det, att de vill frånta jägarförbunden deras samhälleliga uppdrag.
Knattrande tangentbord
Jag hörde hur det knattrade från lokale chefens tangentbord. Det blev tyst i luren i säkert en halv minut.
– Uhum…ja… Jo, jakt är ju en viktig del av våra kunders liv. Jag ska ta upp det här med företagsledningen, sa han innan vi avslutade det samtalet.
Sedan dröjde det några timmar innan han ringde igen.
– Jag vill bara berätta att vi fått meddelande från huvudkontoret: Samarbetet med Djurskyddet Sverige avbryts. Vi har lyssnat på våra kunder, sade den lokale chefen.
Hur kommer det sig?
Bra. Men i efterhand mal tankarna i huvudet på mig. Hur kommer det sig att företag inte kollar upp sina samarbetspartners innan de inleder samarbete? Livsmedelskedjan Willys lät Naturskyddsföreningen tigga pengar av kunderna vid kassorna i butikerna i samma tid som föreningen hetsade som värst mot jägarkåren i allmänhet och vargjakt i synnerhet. Agria började samarbeta med hundcoachen Fredrik Steen, trots att han i sin personliga blogg förlöjligat och förminskat jakthundsägares problem med varg.
Och nu Granngårdens närmast osannolika idé, att samarbeta med Djurskyddet Sverige. Låt oss hoppas att vi slipper uppleva sådana nyheter i framtiden.
