I detta läge blir jag fundersam vad det är som låter och vänder mig om, tyvärr lite för snabbt. Allt jag ser är en långsmal nos och ett par upprättstående öron, sedan är allt borta. Men jag hinner uppfatta att det är fler individer.
Nu känns det lite kymigt vid bävervattnet. Det var varg jag såg, om detta råder det inte den minsta tvekan om. Jag kramar kolvhalsen på vapnet och känner mig inte helt nöjd med situationen, men det känns tryggt att ha ett vapen i händerna.
Kommer djuren tillbaka?
Dagen efter ringer jag Grimsö forskningsstation och pratar med vargexperten Jens Karlsson. Han upplyser om att vargar inte brukar morra utan ha andra ljud för sig.
Varför morrande?
Frågan är varför det ändå hördes ett morrande ljud.
Var det för att varna andra individer i gruppen och i så fall ett vuxet djur med valpar? Eller blev vargarna överraskade när det plötsligt kände människovittring på nära avstånd? Vargarna hade nämligen vinden i ryggen.
Med minnet av den kanadensare som blev vargmat var det inte helt lätt att somna efter vargmötet.
För en tid sedan i Örebro län sprang en varg omkring i en hage och morrade. Den lät sig inte skrämmas bort och måste skjutas. Det gjorde inte saken bättre när jag skulle somna.
Vad är det egentligen som är naturligt och onaturligt beteende hos vargar?
