Vad händer när offentliga debattörer hotas till tystnad? Det frågar Jakt & Jägares reporter Mikael Moilanen. I öppet brev vänder han sig till dem som gör hotfulla utfall på webben.
Vad händer när offentliga debattörer hotas till tystnad? Det frågar Jakt & Jägares reporter Mikael Moilanen. I öppet brev vänder han sig till dem som gör hotfulla utfall på webben.

Öppet brev till dig som hotar

Någon ägnar sig åt underförstådda hot på Internet, mot människor som uttrycker skepsis mot den svenska vargpolitiken eller ifrågasätter den. Nu ger man sig på mig, eftersom jag är reporter och granskar vargfrågan. Det här är ett öppet brev till dig som hotar. Ge dig åtminstone tid att grubbla på de frågeställningar jag framför här, innan du fortsätter med ditt anonyma hotande.

Samhället är i full färd med att dra igång ett storskaligt vargreservat i de mellersta delarna av Sverige. Stammen har ingen naturligt kontakt med sina artfränder, utan är en liten och isolerad, västlig satellitkoloni. Så gott som alla vargar som söker sig norr- eller söderut avlivas. Människan kommer för all framtid att tvingas köra in vargar med bilar och flygplan om vargarna ska överleva. Det naturliga inflödet räcker inte när mer än halva landet, renskötselområdet, är stängt för vargetableringar.

Hånas och hotas
En del av dem som bär bördan av att leva med vargen och har uttryckt kritik mot denna absurda vargodling hånas, förlöjligas och tilltalas med mer eller mindre förtäckta hot på Internetsidan P-T-P.

Det är inga sakargument, utan hårkors målade i pannan på folk och pubertala argument som att folk är fula.

Nu har turen kommit till mig, eftersom jag i mitt yrke som journalist är satt att bevaka vargfrågan, som är den enskilt största fråga som drabbat jägarkåren i landet. Jakten med löshund raderas ut. Jägaren på landsbygden är ofta samma person som djurhållaren och därför bevakar vi även frågor kopplade till tamdjursuppfödning, trots att Jakt & Jägare i grunden är en jakttidning.

Känner ansvar att bevaka
Jag känner ansvar för att rapportera hur människor uppfattar att det är att leva i vargområden. Mediasverige i övrigt behandlar nämligen frågan mycket enögt och tendensiöst – nästan uteslutande rosaskimrande positivt.

Under mina drygt 25 år som reporter har jag hotats vid några tillfällen tidigare. Gemensamt för dessa hot har varit att människor av en eller annan anledning ogillat min rapportering. Aldrig tidigare har dock hoten varit anonyma. Det har varit hederliga och rakryggade personer som ringt och skällt, eller gett sig på mig på krogen. Till slut har sinnet runnit över för dem och då har de uttalat något de senare ångrat.

Slut på sakargument
Uppenbart är det helt slut på sakargument från personen bakom den hotfulla sajten. Annars hade du ägnat din kraft åt att på demokratisk väg påverka situationen.

Du, anonyme hotare, beskriver säkert utgångspunkten på ett annat sätt än jag. Det är din rättighet i en demokrati, men reflektera nu över följande:

Det är säkert möjligt att du lyckas i ditt uppsåt, att skrämma en del människor till tystnad i den offentliga diskussionen. En del lägger ned debatten, andra tvekar att ge sig in i den.
Stanna nu upp ett ögonblick och fundera på om du tror att dessa människor omvänds i sin syn på vargen. Kommer de att gilla vargen mer? Hur uppfattar deras omgivning vargvänner när de hör om hoten? Vad tycker folk i bygderna där de bor?

Skapar bättre möjligheter för vargen?
Skapar du på detta sätt bättre möjligheter för vargen att existera i en konstgjord, statlig vargodling i den södra halvan av Sverige? Är det bra för vargen att odlas i den folktäta halvan av landet?

Jag ser en uppenbar risk för att det offentliga samtalet tystnar och att människor i stället ger sig ut på privata, hemliga korståg mot vargen. Vill du ha det så, en offentlig tystnad men med risk för upptrappad illegal jakt och utomparlamentariska aktioner?

Jag tar helt avstånd ifrån illegala metoder. De måste bekämpas med samma energi som vi värnar det fria ordet. Men det är min skyldighet att varna för dem.

Om du tror att den kritiska rapporteringen skulle vara över och borta den dag jag slutar skriva är du naiv.

Kan inte tystas
Naturligtvis kommer det alltid att komma nya nyhetsreportrar som känner skyldighet att berätta. Naturligtvis kommer det att finnas journalister som bevakar frågor som människor upplever som viktiga.

Möjligtvis kan du driva fram en situation där alla texter är anonymt skrivna. Texten står där som en allmän sanning, utan att du kan ställa någon enskild mot väggen med sakargument.

Du kan slå upp vilken historiebok du vill på universitetsbiblioteken, så ser du att militanta metoder för att tysta kritik bara leder till att energin bakom kritiken omformar sig och tar sig nya utryck.

Nästa gång du slår på datorn, anonyme hotare, ska du betänka att det är just det fria ordet som gör att du faktiskt kan ha en sida där du öppet kan uttrycka dina åsikter. I en totalitär tystnad hade du varit förvisad till hemliga, underjordiska möten.

Gör kraften konstruktiv
Tänk också på att du just nu är på väg att gå i den klassiska fällan – du försöker halshugga budbäraren som kommer med oönskade nyheter.

Uppenbart är du en kreativ person som är beredd att lägga ned massor av energi på din hemsida för förtäckta hot och allmän pajkastning. Lägg istället den kraften på att göra något demokratiskt och konstruktivt.
Vem vet, det kanske skulle kunna vara till hjälp, till och med för vargen.