De tragiska händelserna i Gimmenreviret i Dalarna sätter förstoringsglasets brännpunkt på en stor del av den svenska vargkonflikten.
Familjer som försöker livnära sig på får satsar pengar ur skrala kassor och köper boskapsvaktande hundar och sätter upp så kallat rovdjursstängsel. Till ingen nytta visar det sig när vargen är hungrig.
Över 40 djur har strukit med på en handfull gårdar och dryga tiotalet djur är fortfarande försvunna.
Propagandamaskinen mal på
Samtidigt mal propagandamaskinen bara vidare. Ytterligare djurägare runt om i landet ska luras att köpa dyra hundar eller sätta upp staket som innebär massor med merarbete.
Staten vill också, gärna, att enskilda människor experimenterar med exempelvis lamadjur som skydd.
I Östra Insjön vet vi nu att staketet var fint skött. Men tjälen hade drivit upp några stolpar så att tråden där satt för högt. Men vi vet inte. Kanske hoppade vargarna helt enkelt in i hagen och hela propagandadraken risker att störta.
Orimliga krav på djurägarna
Jag menar att det är orimligt av samhället begära att enskilda lantbrukare ska stå för investeringarna och den massiva arbetsinsats det innebär att sköta ett rovdjursstaket och sätta in andra skydd som vi inte ens vet säkert fungerar.
Nu kanske situationen i Insjön löser sig tillfälligt genom att lokala jägare går ut och avlivar vargarna. Men Stefan Löfven ska veta att det med största sannolikhet kommer en tid då lokala jägare kommer att finna det meningslöst att avliva några enstaka vargar, i alla fall gratis. Alternativet blir att samhället får betala för jobbet.
Kompenseringssystem behövs
Runar Brännlund, professor i nationalekonomi vid Umeå universitet, slog fast en sanning för några år sedan:
– Jag menar att det behövs ett kompenseringssystem. Om en jägare värderar sin förlorade jakt till 10 000 kronor, så måste han kompenseras för det på något sätt. På samma sätt måste alla landsbygdsbor kompenseras för de olägenheter rovdjuren medför. Finns ingen vilja att kompensera kan projektet inte drivas vidare, sa Runar Brännlund i Jakt & Jägare 2009.
Om vargen varit en naturlig del av svensk fauna hade det varit lättare för samhället att kväsa de känslor drabbad landsbygdsbefolkning känner inför Projekt varg.
Konstgjord vargkoloni söder om renarna
Nu vet vi istället att den svenska vargförvaltningen går ut på att vargarna ska vara i en liten isolerad och konstgjord vargkoloni söder om renskötselområdet. Den ska hållas vid liv med konstgjorda medel; bilar och flygplan ska förse vargarna med nytt blod i den folktäta halvan av landet.
Alternativet är så in i helvete med vargar att hela södra landsändan är knökfull.
Det kommer på sikt att skapa ett uppror som jag tror att ingen vill uppleva. Jag vill inte det i alla fall.
Regeringen Löfven har chansen
Regeringen Löfven har nu chansen att göra något radikalt. Mitt förslag, som jag snor rakt av från fårägaren Susanne Tollman i Insjön, är att staten ser till att hålla sina vargar utanför djurägarnas hagar.
Tänk vilket närmast osannolikt AMS-projekt, att arbetslösa bygger rovdjursstängsel och sedan håller dem i sådant skick att vargarna inte tar sig in. Jag tror tametusan att Göran Greider smackar belåtet och nickar hummande om han läser det här.
På samma sätt måste staten göra som Runar Brännlund säger när det gäller andra vargdrabbade: De som förlorar exempelvis jakt på grund av vargarna måste kompenseras.
Jag instämmer i Brännlunds slutsats: Finns ingen vilja att kompensera kan projektet inte drivas vidare.
Vad väljer du, Stefan Löfven?
