Mikael Moilanen svarar på mejlet han fick på söndagsmorgonen.
Mikael Moilanen svarar på mejlet han fick på söndagsmorgonen.

Svar på mejl med otrevlig ton

Jag fick ett mejl med otrevlig ton på söndagsmorgonen. En vargvän vädrar sitt missnöje med mig och jägare. ”Din jävla nöjesjägare! Ett pack av egoister är vad ni är”, skriver mannen.
Här är svaret:

Eftersom det kan vara värdefullt för människor med den inställningen att tänka igenom saken, ska jag svara mejlskrivaren här.
Sanningen är att jag inte jagat på fyra år. Samspelet mellan jägare och hund har varit det som trollbundit mig och när det inte längre går att släppa hundarna, på grund av varg, är det i nuläget slutjagat för min del.
Hade mannen kallat mig egoist av den anledningen, att jag hyser jakthundar som inte får jaga, hade han varit närmare sanningen.

Gemensamma intressen
Jag tittar runt på mannens Facebooksida och ser att vi har flera gemensamma intressen, bland annat båtar och hundar. Båda ogillar vi också djurfabriker. Jag byter kanal när det kommer inslag som visar exempelvis grisar som transporteras under vidriga förhållanden.
Undrar hur mejlskribenten hade reagerat om han fått träffa min förtjusande bassett Jambo, en hund som mår uppenbart dåligt av att inte få jaga.

Vrålar ut sin jaktlust 
Jag hittar på en massa fysiska och mentala aktiviteter för att Jambos liv ska bli bra. Men riktigt tillfredsställd blir han aldrig, eftersom han är avlad att jaga med. När han ser skogslandskapet svischa förbi utanför bilfönstret vrålar han ut sin jaktlust.
På den punkten är jag alltså en egoist. Jag kan inte förmå mig att riskera hitta honom halvt uppäten. Men det är kanske inte riktigt så mannen som mejlade till mig tänker när han kallar mig för egoist.

Vill inte släppa eftersökshunden
Nu har jag anmält mig som eftersöksjägare hos en markägare som har problem med vilda djur som blir skadade vid trafikolyckor. Där kan jag och hundarna göra en värdefull insats.
Jag kommer dock inte att kunna släppa en ställande hund den dagen vi spårar med lina och ett skadat djur går undan. Där är vargrevir och jag vill inte riskera att hunden blir tagen. I det läget kommer det skadade djuret att få linka vidare. Det är kanske egoistiskt av mig, men kanske ändå inte riktigt på det sättet mejlskribenten tänker. 

Egoistisk eftersöksjakt?
Mannen som mejlar till mig tycker kanske att även eftersöksjakt är egoistisk nöjesjakt, eftersom jag tycker att jakt är toppen. Undrar hur han egentligen menar; vill han att det ska vara förbjudet att gilla jakt, att jägare ska marschera ut i skogen med tungt sinne?
Är det egoistisk nöjesjakt om jag tycker att det är spännande att sätta mig i en vakkoja och skjuta ett vildsvin som bonden i byn har problem med? Är det egoistiskt att hellre äta ett vilt djur än en gris uppfödd i grisfabrik?

Egoistiskt nöjesfiske? 
Kanske brukar mejlskribenten ibland fiska när han åker ut på sina båtturer. Hur ska vi ställa oss till att människor krokar fiskar, kämpar med dem, slår ihjäl dem eller sätter tillbaka dem? Är det egoistiskt nöjesfiske?
Hur ställer vi oss till att människor föder upp djur för mat och gillar det? Är de egoistiska nöjesuppfödare?
Jag kan inte låta bli att undra vad mannen som mejlar mig har försakat på grund av den konstgjorda vargodlingen söder om renskötselområdet i Sverige. Kanske ingenting.