Erik Lakomaa, forskare vid Handelsskolan, konstaterar att EU-kommissionen försöker förbjuda civila vapen helt utan fakta- och forskarstöd. Istället är det rena felaktigheter som förs fram som argument för ett nytt vapendirektiv.
Erik Lakomaa, forskare vid Handelsskolan, konstaterar att EU-kommissionen försöker förbjuda civila vapen helt utan fakta- och forskarstöd. Istället är det rena felaktigheter som förs fram som argument för ett nytt vapendirektiv.

Vapenförbudet bygger på felaktigheter

Avslöjande TV-debatt om EU:s vapendirektiv

Den TV-sända debatten om EU:s vapendirektiv visar att förslaget om vapenförbud helt saknar stöd i forskningen. Det finns inga bevis för att bland annat ett förbud mot halvautomater skulle ge minskad brottslighet.
Argumenten som fördes fram för direktivet bygger på rena felaktigheter eller missförstånd, skriver Erik Lakomaa, forskare vid Handelsskolan som följer vapenfrågan. Han var en av de sakkunniga vid framtagandet av utvärderingen av direktivet 2014.

Den 15 januari ordnade Europaparlamentets informationskontor en debatt om förslaget till ändrat vapendirektiv. Debatten var avslöjande på flera sätt. Inte minst genom den tydliga polariseringen med tjänstemännen från EU-kommissionen, Justitiedepartementet och Polisens rättsavdelning på ena sidan och de folkvalda (från S och M) och jägar- och idrottsrörelsen på den andra.
Även moderatorn, en tjänsteman från Europaparlamentet, kunde räknas till byråkratsidan. Debatten hade sannolikt generellt vunnit på att ledas av någon som varit mer insatt och mindre öppen med sina åsikter. Man kunde se hur flera i publiken skruvade på sig när moderatorn kallade förslaget för ”vårt förslag” och magasin för ”patronfack”.
Jag skall emellertid inte uppehålla mig så mycket vid de olika debattörernas åsikter, vilka sannolikt är kända, utan istället vid hur man som forskare bör se på de uppgifter som fördes fram.

Med tanke på att EU-kommissionen så sent som 2014 genomförde en utvärdering av skjutvapendirektivet (där jag medverkade som sakkunnig) som bland annat innehöll en sammanställning av forskningen på området, hade man kanske kunnat förvänta sig en debatt grundad just i forskning och empiri.
Chefen för EU-kommissionens representation i Sverige, Katarina Areskoug Mascarenhas, höll också upp ett exemplar av utvärderingen och rekommenderade läsning. Det kan jag instämma i.
Av den efterföljande debatten att döma måste man dock tyvärr konstatera att många av de argument som fördes fram för direktivet bygger på rena felaktigheter eller missförstånd.
Areskoug Mascarenhas öppnade med att påstå att 10 000 personer dödats med skjutvapen i EU de senaste tio åren. Det är en siffra som kommissionen använt tidigare men som inte handlar om legala vapen (det vill säda de som skulle omfattas av direktivet).
Hon påstod också att trenden var att allt fler (stulna) legala vapen användes vid brott. Det senare saknar stöd i forskningen.

Sverige är det land i EU som har bäst data över detta. De som studerat frågan har tvärtom funnit motsatsen, det vill säga att legala (eller stulna legala) skjutvapen alltmer sällan förekommer i brottsliga sammanhang (Hagelin 2012, Brå 2015). När det gäller stölder finns det endast en publicerad studie som rör ett EU-land och det är min egen (Lakomaa 2015). Den tas också upp i utvärderingen. Även denna visar dock att trenden är fallande – tvärtemot kommissionens påstående.
Areskoug Mascarenhas fick under frågestunden direkt mothugg från åhörare när det gällde dessa uttalanden. Hon backade då och hävdade att det som förts fram inte gällde Sverige, där det tvärtom var ”väldigt sällsynt”.
Däremot skulle enligt EU-rapporten 95 procent av morden i Portugal ha begåtts med legala vapen. En uppgift som såg ut att väcka mycken förvåning bland åhörarna.
Vad hon sannolikt avsåg var att det EU:s utvärdering av direktivet förekommer en uppgift om att någon på den portugisiska polisen hävdar att 95-98 procent av brott (det vill säga inte mord) med skjutvapen begås med legala/tidigare legala civila vapen (sidan 40).
Hur detta beräknats – och om det är något annat än en gissning – framgår ej. Det framgår dock av den not som åtföljer detta påstående att det saknas siffor över totalen i Portugal, och utan en nämnare går det inte att räkna procent. Hur som helst är det tydligt att det som Areskoug Mascarenhas påstod om mord varken är korrekt eller står i rapporten hon hänvisade till.
Eftersom förslagen som lades ”hade solid bakgrund” genom den utvärdering som gjorts och underlagen var ”entydiga”, tyckte inte heller Areskoug Mascarenhas att det var något större problem att det inte fanns en konsekvensanalys. Här kunde hon ha lagt till att utvärderingen inte såg något behov av sådana förslag man nu lagt fram.

I bilagan till EU:s utvärdering från 2014 refereras en rad studier om samband mellan vapentillgång och kriminell verksamhet. Tillsammans ger de en god bild av forskningsläget. En av de studier som refereras är en omfattande metastudie från amerikanska National Academy of Sciences (Wellford & al 2004 _ den kallas i rapporten av någon anledning för Wellford & al 1997 men det är denna som avses). Deras slutsats var att de inte kunde ”hitta någon vapenreglering som hade reducerat våldsbrottslighet, självmord eller olyckor med vapen.”
En annan metastudie utförd av kriminologen Gary Kleck fann att det i forskningen ”saknades konsistent signifikant samband mellan vapenägande och våldsbrottslighet, för (1) USA över tid, (2) amerikanska städer, (3) counties inom Illinois, (4) landsdelar som England, amerikanska delstater, (5) amerikanska regioner, (6) länder, (7) befolkningssubgrupper”. (Kleck 1997).
Samma sak har studerats av kriminologen Don Kates och nationalekonomen Gary Mauser (2004). De fann följande:
”Det finns inte någonstans bevis för att en minskning av tillgängligheten av skjutvapen i allmänhet även minskar tillgängligheten av skjutvapen hos personer med kriminellt uppsåt, eller att personer med kriminellt uppsåt inte skulle kunna beväpna sig oavsett allmän reglering av vapeninnehav.”

Den refererade forskningen ger en entydig bild av förutsättningarna att komma åt kriminell vapenanvändning genom reglering av legalt vapeninnehav: De är obefintliga. 
Areskoug Mascarenhas menade också att man gjort en proportionalitetsbedömning och funnit att förslaget där uppfyllde kraven. Här är frågan om det överhuvudtaget är möjligt att göra en proportionalitetsbedömning om man inte vet vad förslagen innebär, om åtgärderna är ändamålsenliga eller om det problem som de påstås lösa ens existerar.
En fråga är exempelvis hur många vapen som skulle omfattas av direktivets föreslagna förbud mot halvautomater. Under debatten fördes olika siffror fram. För svenskt vidkommande nämndes siffrorna 1 500, 2 000, 10 000, 30 000, och 120 000.
 
Skall man göra en proportionalitetsbedömning är det förstås direkt avgörande att man vet vad som omfattas av regleringen. Här är det ingen som vet. Katarina Areskoug Mascarenhas fick frågan men bollade över den till polisens vapenansvarige Peter Thorsell. Hon sade dock att det som kommissionen syftade på var ”halvautomatiska kalasjnikovs”. Båda två menade dock att det inte gick att säga på förhand vad som skulle omfattas. Även Nils Hänninger på Justitiedepartementet fick frågan. Inte heller han kunde svara, utan hänvisade även han till Thorsell.
Hänninger medgav dock att det inte idag gick att säga hur många vapen det kommer att röra sig om. Han menade även att det idag inte gick att säga om det skulle komma att betalas ersättning för eventuella vapen som skulle konfiskeras.
För att göra en proportionalitetsbedömning krävs att man har något i båda vågskålarna. I den ena vinsterna med förslaget, i den andra dess kostnader. Vad vi har där är högst oklart. Det är till och med, om man utgår ifrån den forskning som refereras, högts oklart om det finns något i vinst-vågskålen. Kostnader finns däremot utan tvekan.

Här finns ett referat om debatten:
http://www.jaktojagare.se/kategorier/aktuellt/jagarnas-vapen-avgors-i-bryssel-20160116/

Här finns ett debattinlägg om att Jägareförbundet säger en sak om halvautomater och gör något helt annat:
http://www.jaktojagare.se/kategorier/debatt/ologiskt-om-halvautomatiska-vapen-20160118/

ERIK LAKOMAA