Den här företeelsen stoppar inte EU-kommissionären Cecilia Malmström med ytterligare meningslösa skärpningar för legala vapeninnehavare. Det behövs andra strategier från politikerna för att skapa ett tryggare samhälle.
Foto: Val Thoermer/Shutterstock.com

Den här företeelsen stoppar inte EU-kommissionären Cecilia Malmström med ytterligare meningslösa skärpningar för legala vapeninnehavare. Det behövs andra strategier från politikerna för att skapa ett tryggare samhälle.

Visst drabbas legala vapenägare

I en debattartikel i Svenska Dagbladet den 25 oktober skriver EU-kommissionären Cecilia Malmström om det arbete som pågår inom EU med att intensifiera arbetet med att stoppa handel och smuggling av illegala vapen. Hon hävdar att det inte ska försvåra legalt innehav och hanteringen av skjutvapen för jägare och skyttar. Oavsett vad Cecilia Malmström tycker, tror, eller anser i det sammanhanget är det just precis vad som händer.

Det konstaterar Jakt & Jägares Christer Holmgren i en krönika.

Tyvärr inte bara nu, med ytterligare en färsk långtgående svensk vapenutredning på halsen som kan komma att skapa ytterligare krångel för de legala vapenägarna.

Tittar man i backspegeln på resultatet av alla översyner och skärpningar av vapenlagstiftningen som skett under de senast 15-20 åren är det bara legalt innehav och användning av skjutvapen som påverkats.

Ingen av alla de skärpningar och inskränkningar som skett för legala vapenägare har på minsta påverkat vare sig det illegala inflödet av skjutvapen, eller minskat det skjutvapenrelaterade våldet i samhället. Det är i praktiken faktiskt precis tvärt om och det ökar hela tiden.

Nu är det faktiskt inte bara Cecilia Malmström som blir upprörd över att skottlossning och knivskärningar på öppen gata blivit vardagsmat. Det gäller i lika hög grad också jägare och skyttar.

Fila bort serienummer
Men man tar sig för pannan när en EU- kommissionär i retoriken mot Svenska Jägareförbundet och Svenska Skyttesportsförbundet för fram argumentet att det borde ligga i vapenägarnas intresse att det ska vara olagligt i hela EU att fila bort serienummer på skjutvapen, och skapa skarpare gemensamma regler inom EU för hur skjutvapen ska skrotas, för att inte hamna på avvägar.

Så vitt jag känner till är det knappast tillåtet någonstans att ta bort vare sig serienummer, eller kontrollstämplar, från ett skjutvapen.

I praktiken spelar det knappast någon som helst roll. Jag har mycket svårt att föreställa mig att den som skaffar sig ett illegalt vapen, och mentalt inte drar sig för att skjutna ner människor på öppen gata, skulle störas av ett straffsanktionerat förbud mot att fila bort tillverkningsnumret.

Inte heller skrotningsregler påverkar
Det i praktiken obegränsade inflödet av illegala inflödet av skjutvapen påverkas knappast heller av hur skrotningsreglerna är utformade.

Det är inte vapnen i sig, oavsett magasinsstorlek, som utgör något hot. Det är bara en klump av metall, trä och plast och vandrar inte ut på gatorna på egen hand. Vapnet ligger där de ligger, ända tills den punkt någon laddar det och oavsett konsekvenser är beredd att använda det som hot och maktmedel, eller för att avsiktligt skada eller döda en annan människa.

Det finns tillräckligt med utredningar som visar att det är mycket få legala vapen som används i brottsliga sammanhang. Samma sak gäller stölder av legala vapen.

Vidöppna gränser är problemet
Vidöppna gränser, utan annat än rudimentär gränsbevakning, gör smuggling av vapen och droger till en nästan helt riskfri och mycket lönsam sysselsättning oavsett straffskalor.

Det är naturligtvis bra om Malmström tillsammans med sina europeiska kollegor och myndigheterna i Balkanländerna försöker minska smugglingen av vapen och droger, för att inte tala om flyktingar, till unionen.

Men den synliga effekten på våra gator, även i ett långt perspektiv, blir ändå minimal om man inte i stället satsar stora resurser på att lösa de bakomliggande problemen, som är anledning till att det pågår väpnade konflikter mellan gäng och kriminella i stort sett överallt i landet.

Respekten för andras liv
Tyvärr får man ett intryck av den knapphändiga rapportering som sker via media att skottlossning och knivskärning inte bara är en företeelse inom kriminella kretsar. Har dagens samhälle missat att bibringa det uppväxande släktet, och våra nya medborgare, informationen om att respekten för andra människor liv, hälsa och egendom är central i ett modernt samhälle?

Redan för 17 år sedan, i betänkandet ”Förbud mot vapen på allmän plats m.m. SOU 1996:50”, var utredarens uppdrag att göra en genomgripande översyn av vapenlagstiftningen. Inriktningen var att förbygga våldsbrott samt med förtur ta sig an frågan om utvärdering av knivförbudslagen samt utforma ett förbud mot att medföra skjutvapen på allmän plats.

Vidare behandlades behovet av en attitydförändring i samhället, särskilt respekten för andra människors liv och hälsa i avsikt att öka tryggheten i samhället.

Gav nya skärpningar för laglydiga
Resultaten av den utredningen blev enbart ytterligare skärpningar för legala vapeninnehavare. Det blev bland annat skärpta förvaringsregler och begränsningar för innehav av vapen för jakt och målskjutning.

Av utredningsdirektivet framgick också att utredaren skulle överväga om metoderna för att efterforska illegala vapen kunde förbättras. Resultatet känner vi till. Det blev mer krångel och skärpningar för legala vapenägare. Våldet i samhället minskade inte, utan snarare fortsatte att öka.

En reflektion i sammanhanget är att stöld av skjutvapen räknas som ett vanligt egendomstillgrepp, trots samhällets inställning till deras farlighet.

Vidare behöver innehav av ett illegalt vapen inte alls innebära några stora påföljder för kriminella personer.

FIck skyddstillsyn för automatkarbin
I lokaltidningen ”Mitt I” från den 5 november i år kan man läsa om en 18-åring, med viss anknytning till ett gäng som misstänks vara inblandade i olika konflikter i Västerort, som förvarade en fullt funktionsduglig automatkarbin av typ Kalasjnikov under sängen.

Han åtalades för bland annat grovt vapenbrott, misshandel och ofredande. Påföljden blev förlängning av den skyddstillsyn som han redan hade. Detta bland annat beroende på sin låga ålder.

Vad ger detta för signaler?

I nästa betänkande, som bara är 15 år gammalt, SOU 1998:44 ”En samlad vapenlagstiftning”, var utredarens uppdrag enligt kommittédirektiv 1995:39 att göra en genomgripande översyn av vapenlagstiftningen med inriktning på att förebygga våldsbrott.

Bred satsning mot våldet
I uppdraget skulle också ingå i en bred satsning mot våldet i samhället. Ett av målen var att skapa ett samhälle där endast legal hantering av skjutvapen förekommer.

När det gällde den illegala hanteringen av skjutvapen i kriminella sammanhang konstaterade utredaren själv att några förändringar i vapenlagstiftningen inte skulle komma att påverka det rådande förhållandet kort eller långsiktigt.

Jo, tack, Cecilia Malmström. Vi legala vapenägare och allmänheten i övrigt har märkt det. Och de förhållanden som rådde på gatorna för 15 år sedan är ändå bara en västanfläkt mot hur det ser ut i dag.

Vill ha färre legala vapen
Den enda slutsats som utredaren kom fram till, i likhet med 1987 års vapenutredning, och nu är vi 26 år tillbaka i tiden, var att bortsett från behövliga systematiseringar och språkliga förändringar i lagtexten och med hänvisning till uppdraget i direktivet, jag citerar: ”En radikal minskning av legalt innehavda vapen är den enda möjligheten att i någon mån minska våldet i samhället”.

Jag tänker, med risk för förhöjt blodtryck, inte citera alla förslag till skärpningar riktade mot vapenhandeln, jägare, skyttar och samlare som den aktuella utredningen rekommenderade regeringen att genomföra för 15 år sedan. Men det har de gjort och är säkert stolta över den saken.

Cecilia Malmström påstår alltså att hennes arbete inte riktar sig mot legala vapenägare och inte har för avsikt att skuldbelägga oss legala vapenägare för den otäcka utveckling som skett och eskalerar både i Sverige, inom unionen och världen i övrigt. Det är precis vad det handlar om.

Politiker utan insikt
Ett rimligt krav på högt uppsatta politiker är att de i någon omfattning läser på i ämnet och tittar lite bakåt innan man kastar sig över en arbetsuppgift man uppenbart inte har någon insikt om.

Att politiker, polis och rättsvårdande myndigheter trots alla utredningar och restriktioner de senaste 20 åren totalt misslyckats med att skapa ett tryggt samhälle framstår med önskvärd tydlighet.

Personalen för gränsbevakning lär reduceras till 432 personer.

Senast den 8 november meddelades på Aktuellt att polisen måste minska sin personal ytterligare i Stockholms förorter för att täppa till budgethålen efter kravallerna i Husby.

Vad har vi att förvänta oss?

Ytterligare meningslösa skärpningar för legala vapeninnehavare, medan gatuvåldet ökar och gängen i förorterna skapar sina egna samhällsregler.